Landskapsblommor

Landskapsblomman är en av de symboler som traditionellt tilldelas de olika landskapen i Sverige. Varje landskap har ett antal symboler som skall vara speciella för just den delen av Sverige. Det finns avvikande åsikter angående några av symbolerna. Ibland ser man landskapsblommorna ängsklocka för Dalarna och mosippa för Härjedalen, enstaka gånger även smörboll för Medelpad[1].

Historik

Ursprunget till landskapsblommorna kommer från USA:s state flowers och togs till Sverige av August Wickström och Paul Petter Waldenström 1908[2]. Waldenström publicerade förslaget till att införa landskapsblommor i Stockholms Dagblad 25 maj 1908, varpå tidningen uppmanade landets botaniklärare att komma med lämpliga kandidater. Den 7 juni hade en lista sammanställts, som sedan bearbetades av professor Veit Wittrock från Botaniska trädgården i Stockholm. Två landskap gjorde motstånd mot de tilldelade växterna, nämligen Skåne (som ville ha prästkrage istället för bok) och Hälsingland (som hellre ville ha lin än tall).[3] Många i Härjedalen ville hellre ha mosippa än fjällviol och många i Dalarna hellre ängsklocka än blåklocka, men protesterade inte lika högljutt som Skåne och Hälsingland. Kyrkoherden och politikern Erik E:son Hammar ändrade bok till prästkrage och tall till lin 1909.[4]

Landskapsblommorna som fenomen försvann under tiden för första världskriget, men på 1920-talet blev de åter populära, genom Kulturella ungdomsrörelsen som tryckte upp blommorna på knappar 1921.[4]

Lista över landskapsblommor

LandskapWittrocks förslag (1908)[3]Andra förslag
BlekingeEk[5]Ek/Kungsljus[6]
BohuslänSkogskaprifolVildkaprifol[5]
DalarnaBlåklockaÄngsklocka[5]
DalslandFörgätmigej
GotlandMurgröna
GästriklandLiljekonvalj
HallandGinstHårginst[5]
HälsinglandTallLin[5]
HärjedalenFjällviolMosippa[5]
JämtlandBrunkulla
LapplandFjällsippa
MedelpadGranSmörboll
NorrbottenÅkerbär
NärkeGullviva
SkåneBokPrästkrage[5]
SmålandLinnea
SödermanlandVit näckros
UpplandKungsängslilja
VärmlandDuvkulla/skogsstjärnaSkogsstjärna[5]
VästerbottenKungsspiraKung Karls spira[5]
VästergötlandLjung
VästmanlandMistel
ÅngermanlandStyvmorsviol
ÖlandStorsippa/tovsippaÖlandssolvända[5]
ÖstergötlandBlåklint

Nationalblomma

Senare har även diskussioner förts om att utse en nationalblomma för Sverige. Svenska Botaniska Föreningen arrangerade 2021 en omröstning där liten blåklocka (en av kandidaterna till landskapsblomma för Dalarna) 13 mars 2021[7] blev vald, efter en omröstning bland allmänheten med sammanlagt cirka 81 000 röster.[8]

Referenser

  1. ^ ”Landskapsblommor i Sverige - Swedishnomad.com”. Swedish Nomad. 8 maj 2020. https://www.swedishnomad.com/sv/landskapsblommor/. Läst 23 juni 2020. 
  2. ^ Nilsson, Ulf Ivar (10 maj 2009). ”Den 100-åriga liljekonvaljen”. Arbetarbladet. Arbetarbladet. Arkiverad från originalet den 11 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090511170921/http://arbetarbladet.se/merlasning/ulfivarshistoria/1.1028255. Läst 11 maj 2009. 
  3. ^ [a b] "Landskapsblommor". Arkiverad 19 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. Bergianska.se. Läst 17 september 2013.
  4. ^ [a b] Örjan Hamrin 2003: Vilken är Dalarnas landskapsblomma? I Dalarnas fornminnes och hembygdsförbund 2003: Dalarna 2003. ISBN 91-87466-66-X
  5. ^ [a b c d e f g h i j] "Landskapsblommor". Den virtuella floran. Läst 17 september 2013.
  6. ^ "Tabell: Landskapsöversikt". NE.se. Läst 23 februari 2023.
  7. ^ Sveriges nationalblommaSvenska Botaniska Föreningens webbplats den 13 mars 2021. Läst den 13 mars 2021.
  8. ^ Sveriges nya nationalblomma – liten blåklocka, Naturmorgon, Sveriges Radio den 13 mars 2021.

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.