Natalism

Natalism (även kallad pronatalism eller pro-födelseposition) är en ideologi som främjar reproduktion av mänskligt liv som ett viktigt mål för att vara människa och förespråkar högt födelsetal.^[1] Enligt Merriam-Webster-ordboken härstammar termen, eftersom den hänför sig till själva tron, från 1971 och kommer från franskan: nataliste, bildad från franskan: natalité, födelsetal.^[2]

Natalism främjar barnafödande och föräldraskap som önskvärt av sociala skäl och för att säkerställa mänsklighetens kontinuitet. Natalism i offentlig politik syftar vanligtvis till att skapa ekonomiska och sociala incitament för befolkningar att reproducera sig, såsom att tillhandahålla skattelättnader som belönar att skaffa och stödja barn. De som följer striktare tolkningar av natalism kan också försöka begränsa tillgången till abort och preventivmedel . Motsatsen till natalism är antinatalism.

Många religioner uppmuntrar fortplantning och religiöshet hos medlemmar är knuten till högre fertilitetstal. Judendomen^[3], Islam^[4] och större grenar av kristendomen, som Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga ^[5] och den katolska kyrkan ^[6][7][8] uppmuntrar fortplantning. År 1979 visade en forskningsartikel att Amishfolket hade i genomsnitt 6,8 barn per familj.^[9] En rörelse bland konservativa protestanter, känd som Quiverfull-rörelsen, förespråkar stora familjer och ser barn som välsignelser från Gud.^[10][11][12]

Avsikt att skaffa barn är en mer betydande fertilitetsfaktor för att faktiskt sluta med det, men barnlösa individer som tänker skaffa barn omedelbart eller inom två eller tre år har i allmänhet större chans att lyckas än de som tänker skaffa barn på lång sikt.^[13] Det finns många avgörande faktorer för avsikten att skaffa barn, såsom:

• Moderns preferens för familjens storlek, vilket påverkar barnens storlek genom tidig vuxen ålder.^[14] Likaså påverkar den utökade familjen fertilitetsavsikterna, med ökat antal syskonbarn och syskonbarn som ökar det föredragna antalet barn.^[13]

• Social press från anhöriga och vänner att skaffa ett barn till.^[13]

• Socialt stöd. En studie från Västtyskland kom dock fram till att både män som inte får något stöd alls och män som får stöd från många olika personer har lägre sannolikhet att ha för avsikt att skaffa ett barn till, varvid det senare troligen är relaterat till koordinationsproblem.^[13]

• Lycka, med gladare människor som tenderar att vilja ha fler barn.^[13]

• Trygg bostadssituation.^[15]

Enligt FN hade andelen länder med pronatalistisk politik ökat från 20 procent 2005 till 28 procent 2019.^[16]

Vissa länder med befolkningsminskning erbjuder incitament till folket att skaffa stora familjer som ett medel för nationella ansträngningar för att vända minskande befolkningar. Incitament kan inkludera en engångsbonus för barn eller pågående barnbidrag eller skattereduktioner. Vissa utdömer straff eller skatter för dem med färre barn. Vissa nationer, som Japan, Singapore,^[17]Sydkorea,^[18] och Taiwan, har infört, eller försökt införa, interventionistisk natalistisk politik, vilket skapar incitament för större familjer bland infödda bestånd. Invandrare är i allmänhet inte en del av natalistisk politik.

Policy för betald mamma- och pappaledighet kan också användas som ett incitament. Till exempel har Sverige generös föräldraledighet där föräldrar har rätt att dela på 16 månaders betald ledighet per barn, med kostnaden fördelad på både arbetsgivare och stat.

Böcker som förespråkar natalistisk politik som What to Expect When No One's Expecting by Jonathan V. Last.^[19]

Natalistiskt tänkande var vanligt under sovjettiden. Efter en kort anslutning till den strikta kommunistiska doktrinen på 1920-talet och försök att uppfostra barn i samhället, tillsammans med den statligt tillhandahållna sjukvården, gick den sovjetiska regeringen över till nytraditionalism, främjade familjevärderingar och nykterhet, förbjöd aborter och gjorde skilsmässor svårare att få, framskridande natalistisk propaganda som hånade oansvariga föräldrar. De utökade möjligheterna till kvinnlig sysselsättning orsakade en befolkningskris på 1930-talet, regeringen hade utökat tillgången till barnomsorg från och med två års ålder.^[20] Efter det stora fosterländska kriget ledde det skeva förhållandet mellan män och kvinnor till ytterligare ekonomiskt stöd till kvinnor som hade barn eller var gravida. Trots den natalistiska sociala reklamen och den långa mammaledigheten med bibehållen anställning och lön fortsatte födelsetalen att glida in på 1970-talet.^[21]

Slutet på Sovjetunionen 1991 åtföljdes av en stor nedgång i fertiliteten.^[21] År 2006 gjorde Vladimir Putin demografin till en viktig fråga,^[22] och inledde en tvådelad strategi av direkta ekonomiska belöningar och sociokulturell propaganda. Det anmärkningsvärda exemplet på det förstnämnda är mödrakapitalprogrammet där kvinnan får subventioner som endast kan användas för förbättrat boende eller utbildning av ett barn (och som även kan sparas till pensionen).^[23]

Viktor Orbáns ungerska regering tillkännagav 2019 ekonomiska incitament (såsom att ta bort skatter för mödrar med fler än tre barn, och att minska kreditbetalningar och enklare tillgång till lån), och utöka tillgången till dagis och dagis.^[24]

• Antinatalism
• Överbefolkning
• Motbjudande slutsatsen
• Kris i befolkningsfrågan
• Total fertilitet

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Natalism, 25 oktober 2022.

• Kouprianova, Nina (December 2013). ”Modernity and natalism in Russia: Historic perspectives”. European Journal of Government and Economics 2 (2): sid. 149-159. ISSN 2254-7088. https://www.ejge.org/index.php/ejge/article/view/31/40.