Nådeår

Nådeår eller nådår var den historiska rätten för prästänkan att fortsatt bo kvar i prästgården under ett år efter makens död innan en ny kyrkoherde valdes. Under denna tid förväntades hon ordna med sitt framtida boende och försörjning, medan prästarbetet sköttes av en adjunkt som kallades nådårspredikant.

Nådår var en särskild form för pensionering av änkor och omyndiga och oförsörjda barn efter kyrkliga ämbets- och tjänstemän. De efterlevande uppbar året den avlidnes inkomster mot skyldighet att bekosta vikarie som skötte tjänsten. Nådeåret omfattade tiden från dödsdagen fram till den 1 maj och därefter 1 år. I särskilda fall kunde s.k. extra nådår beviljas . Nådåret varade i Sverige ett år från och med nästkommande hela maj månad.[1] Nådeårets längd varierade därmed beroende på när på året dödsfallet inträffade.

Förekom i Sverige efter reformationen, då prästerskapet fick tillstånd att gifta sig, varmed problemet med hur prästänkor skulle få sin försörjning uppkom Nådårsrätten upphävdes 1927.[2]

Se även

Litteratur

  • Ragnar Norrman, Konserverade änkor och kvinnor på undantag. Prästänkornas villkor i Uppsala stift 1720–1920. Från änkehjälp till familjepension. (Acta Universitatis Upsaliensis. Studia Historico-Ecclesiastica 35.) Uppsala 1993. 436 sidor.
  • Ragnar Norrman, "Klockaränkornas nådeår." Kyrkohistorisk årsskrift 89 (1989), sidorna 111–132.

Källor

  1. ^ Levin, H. Bidrag till Visby stifts historiai: Kyrkohistorisk Årsskrift, Elfte årgången, 1910, ss. 119 f.
  2. ^ [1]Norstedts uppslagsbok 1948
  • Hansen, Anna, Ordnade hushåll: genus och kontroll i Jämtland under 1600-talet = Organised households : gender and control in 17th century Jamtland, Acta Universitatis Upsaliensis (AUU, Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2006, Uppsala, 2006