NO Aurigae

NO Aurigae
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildKusken
Rektascension05t 40m 42,050 s[1]
Deklination+31° 55′ 14,20 ″[1]
Skenbar magnitud ()+6,21[2] (6,06 – 6,44[3])
Stjärntyp
SpektraltypM2S Iab[3]
U–B+2,22[4]
B–V+2,09[4]
VariabeltypLångsam irreguljär variabel[3]
Astrometri
Radialhastighet ()+7,21 ± 0,45[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +0,061 ± 0,093[1] mas/år
Dek.: -2,959 ± 0,051[1] mas/år
Parallax ()0,9189 ± 0,0930[1]
Avståndca 3 500  (ca 1 100 pc)
Absolut magnitud ()-5,88[2]
Detaljer
Massa4,93[6] M
Radie269[7] R
Luminositet9 075[7] L
Temperatur3 435[7] K
Andra beteckningar
HD 37536, AG+31 534, BD+31 1049, DO 11453, GSC 02408-01775, HIC 26718, HIP 26718, HR 1939, IRAS 05374+3153, IRC +30124, 2MASS J05404206+3155141, PPM 70702, RAFGL 797, SAO 58322, TYC 2408-1775-1, UCAC3 244-46639, NO Aurigae, Gaia DR3 3447781290310332672, Gaia DR2 3447781290310332672[8]

NO Aurigae är en ensam stjärna i södra delen av stjärnbilden Kusken. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud av ca 6,21[2] och är mycket svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 0,92 mas,[2] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 3 500 ljusår (ca 1 100 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 7 km/s.[5]

Egenskaper

NO Aurigae är en röd till orange superjättestjärna av spektralklass M2S Iab,[3] en MS-stjärna, mellan spektraltyp M och S. Dessa är typiskt asymptotiska jättegrenstjärnor som kan uppträda med superjättespektra på grund av dess stora storlek och låga massa.[9] Möjlig upptäckt av teknetium i spektrumet är ett symptom på den tredje muddringen som bara inträffar i sena AGB-stjärnor.[10] Den har en massa som är ca 5[6] solmassor, en radie som är ca 269[7] solradier och har ca 9 000 gånger solens utstrålning av energi[7] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 3 400 K.[7]

De flesta studier av NO Aurigae behandlar den som en superjätte i stjärnföreningen Auriga OB1 på ett avstånd av cirka 1,4 kpc.[11][10] På grundval av detta skulle den ha en luminositet runt 67 000 gånger solens och en radie runt 630 solradier.[2][11]

Ljuskurva för NO Aurigae, plottad från Hipparcosdata,[12]

NO Aurigae är listad i General Catalogue of Variable Stars som en långsam irreguljär variabel, vilket anger att ingen regelbundenhet kunde hittas i ljusstyrkans variationer. Andra studier har föreslagit möjliga perioder på 102,1, 173 och 226 dygn, och skulle klassificera den som en halvregelbunden variabel stjärna.[13] Det maximala visuella magnitudområdet är 6,05–6,50.[13]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NO Aurigae, 17 november 2022.

Noter

  1. ^ [a b c d e] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. (Erratum: doi:10.1051/0004-6361/202039657e). Gaia EDR3 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b c d e] Levesque, Emily M.; Massey, Philip; Olsen, K. A. G.; Plez, Bertrand; Josselin, Eric; Maeder, Andre; Meynet, Georges (2005). "The Effective Temperature Scale of Galactic Red Supergiants: Cool, but Not As Cool As We Thought". The Astrophysical Journal. 628 (2): 973–985. arXiv:astro-ph/0504337. Bibcode:2005ApJ...628..973L. doi:10.1086/430901. S2CID 15109583.
  3. ^ [a b c d] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/GCVS. Originally Published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
  4. ^ [a b] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  5. ^ [a b] Famaey, B.; Jorissen, A.; Luri, X.; Mayor, M.; Udry, S.; Dejonghe, H.; Turon, C. (2005). "Local kinematics of K and M giants from CORAVEL/Hipparcos/Tycho-2 data. Revisiting the concept of superclusters". Astronomy and Astrophysics. 430: 165. arXiv:astro-ph/0409579. Bibcode:2005A&A...430..165F. doi:10.1051/0004-6361:20041272. S2CID 17804304.
  6. ^ [a b] Hohle, M. M.; Neuhäuser, R.; Schutz, B. F. (April 2010). "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants". Astronomische Nachrichten. 331 (4): 349. arXiv:1003.2335. Bibcode:2010AN....331..349H. doi:10.1002/asna.200911355. S2CID 111387483.
  7. ^ [a b c d e f] McDonald, I.; Zijlstra, A. A.; Watson, R. A. (2017). "Fundamental parameters and infrared excesses of Tycho-Gaia stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 471 (1): 770. arXiv:1706.02208. Bibcode:2017MNRAS.471..770M. doi:10.1093/mnras/stx1433. S2CID 73594365.
  8. ^ HD 37536 (unistra.fr). Hämtad 2023-03-16.
  9. ^ Guandalini, R.; Busso, M. (2008). "Infrared photometry and evolution of mass-losing AGB stars. II. Luminosity and colors of MS and S stars". Astronomy and Astrophysics. 488 (2): 675–684. arXiv:0806.4591. Bibcode:2008A&A...488..675G. doi:10.1051/0004-6361:200809932. S2CID 14294870.
  10. ^ [a b] Josselin, E.; Plez, B. (2007). "Atmospheric dynamics and the mass loss process in red supergiant stars". Astronomy and Astrophysics. 469 (2): 671. arXiv:0705.0266. Bibcode:2007A&A...469..671J. doi:10.1051/0004-6361:20066353. S2CID 17789027.
  11. ^ [a b] Mauron, N.; Josselin, E. (2011). "The mass-loss rates of red supergiants and the de Jager prescription". Astronomy and Astrophysics. 526: A156. arXiv:1010.5369. Bibcode:2011A&A...526A.156M. doi:10.1051/0004-6361/201013993. S2CID 119276502.
  12. ^ "Hipparcos Tools Interactive Data Access". Hipparcos. ESA. Hämtad 8 december 2021.
  13. ^ [a b] Watson, C. L. (2006). "The International Variable Star Index (VSX)". The Society for Astronomical Sciences 25th Annual Symposium on Telescope Science. Held May 23–25. 25: 47. Bibcode:2006SASS...25...47W.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Auriga IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Auriga chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
NOAurLightCurve.png
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A light curve for NO Aurigae, plotted from Hipparcos data.