NGC 2867

NGC 2867
Bild på NGC 2867 tagen med Rymdteleskopet Hubble. Foto:HST/NASA/ESA.
Observationsdata
TypPlanetarisk nebulosa
StjärnbildKölen
Rektascension09t 21m 25,38336 s[1]
Deklination-58° 18′ 40,6157″[1]
Avstånd7 270 (2 228 pc)[2] ljusår ljusår
Skenbar storlek12[3] bågminuter
43,3 × 35,6[4] bågsekunder
Skenbar magnitud9,7[5]
Upptäckt
Upptäcktsår1 april 1834
UpptäckareJohn Herschel
Andra beteckningar
PK 278-5.1, PN G278.1-05.9, ESO 126-PN8,[6] GC 1843, h 3163, CS 13.6
Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor

NGC 2867 (även känd som Caldwell 90) är en planetarisk nebulosa av elliptisk [4] Typ II[7] belägen i stjärnbilden Kölen drygt en grad NNV om stjärnan Jota Carinae[8] och på ett avstånd av 7 270 ljusår från solen. Den upptäcktes 1 april 1834 av John Herschel, som först trodde att han kanske hade hittat en ny planet, men vid kontroll följande natt upptäckte att den inte hade rört sig.[5]

Egenskaper

Nebulosans centralstjärna är av spektraltyp WC3[9] och håller på att utvecklas till en vit dvärg, efter att tidigare ha fördrivet atmosfären som skapade den omgivande nebulosan. Den är nu en GW Virgo-variabel med underskott av väte, som genomgår icke-radiella pulseringar med en amplitud på mindre än 0,3 i magnitud. Stjärnan har en uppskattad temperatur på 165+18 −20 kK med en radie av 5 procent av solens radie och strålar 1 400 gånger solens ljusstyrka.[2]

Den omgivande nebulosan är ganska typisk men visar överskott av kol, vilket tyder på att stamstjärnan inte var massiv men passerade genom tredje muddring. Centralstjärnans kategori har initierat en mycket hög grad av jonisering i nebulosan.[7] Formen på nebulosan verkar något långsträckt, vilket kan tyda på en interaktion med den omgivande interstellära materian. Nebulosans halo kan vara en rekombination av två separata halon, vilket kan tyda på en ovanlig massförlusthistoria.[10]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 2867, 23 juli 2021.

Noter

  1. ^ [a b] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b] Stanghellini, Letizia; Shaw, Richard A.; Villaver, Eva (December 10, 2008). ”The Magellanic Cloud Calibration of the Galactic Planetary Nebula Distance Scale”. The Astrophysical Journal 689 (1): sid. 194–202. doi:10.1086/592395. Bibcode: 2008ApJ...689..194S. 
  3. ^ ”SEDS Online NGC Catalogue”. Results for NGC 2867. http://spider.seds.org/ngc/ngc.cgi?2867. Läst 7 december 2010. 
  4. ^ [a b] Keller, Graziela R.; Bianchi, Luciana; Maciel, Walter J. (August 2014). ”UV spectral analysis of very hot H-deficient [WCE]-type central stars of planetary nebulae: NGC 2867, NGC 5189, NGC 6905, Pb 6 and Sand 3”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 442 (2): sid. 1379–1395. doi:10.1093/mnras/stu878. Bibcode: 2014MNRAS.442.1379K. 
  5. ^ [a b] O'Meara, Stephen James (2016). Deep-Sky Companions: The Caldwell Objects. Cambridge University Press. sid. 415. ISBN 9781107083974. https://www.google.com/books/edition/Deep_Sky_Companions_The_Caldwell_Objects/MMfxDAAAQBAJ?hl=en&gbpv=1&pg=PA415 
  6. ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=NGC+2867. Hämtad 21-07-23.
  7. ^ [a b] (July 2001) "Planetary Nebulae with [WR] nuclei" in IX Latin American Regional IAU Meeting, "Focal Points in Latin American Astronomy", held in Tonantzintla, Mexico, Nov 9-13, 1998. {{{booktitle}}}. 
  8. ^ Sinnott, Roger W.; Perryman, Michael A. C. (1997). Millennium Star Atlas. "2". Sky Publishing Corporation and the European Space Agency. sid. 994. ISBN 0-933346-83-2 
  9. ^ Werner, K.; Hamann, W. -R.; Heber, U.; Napiwotzki, R.; Rauch, T.; Wessolowski, U. (June 1992). ”A spectacular mass-loss event of the central star of Longmore 4.”. Astronomy and Astrophysics 259: sid. L69–L72. Bibcode: 1992A&A...259L..69W. 
  10. ^ Corradi, R. L. M. (2003). "Observations of Planetary Nebulae Haloes" in Planetary Nebulae: Their Evolution and Role in the Universe, Proceedings of the 209th Symposium of the International Astronomical Union held at Canberra, Australia, 19-23 November, 2001. {{{booktitle}}}, Astronomical Society of the Pacific. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

NGC 2867.jpg
Författare/Upphovsman: Judy Schmidt, Licens: CC BY 2.0

It's not the most colorfully striking planetary nebula but I feel its form is beautiful--almost heart shaped. I think if we could see <a href="https://www.flickr.com/photos/geckzilla/9792507176/">Me 2-1</a> up close, it might bear some similarities to NGC 2867. (Note that Me 2-1's colors are shifted due to the unusual choice of filters for it.)

I found some weird ACS/WFC data that required a bunch of extra work for this one. I was just going to use the WFPC2 data since it didn't have the crazy bias streaks but I noticed that the f555w filter for the ACS/WFC image had these wonderful faint details emanating from the nebula and was thus sold on the extra work it took to reduce the bias streaks.

Unfortunately, there was no narrowband data available.

Red: F814W (JB5744010) Green: F555W (JB5744020) Blue: F435W (JB5744030)

North is NOT up.