Närstrid

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Närstrid i en stad under tidigt 1600-tal.

Den här artikeln bör enligt ett förslag flyttas till Handgemäng (2022-07) (Diskussion) Motivering: Se diskussionssida Mallen används för flyttningsförslag som behöver diskuteras, se diskussionssidan. Okontroversiella flyttningar kan utföras direkt. I fall då sidflytt kräver administratörshjälp, fråga efter denna på Wikipedia:Begäran om åtgärder.

Närstrid är strid med kroppen, handvapen eller tillhyggen, utan projektilvapen.

I krig förekommer närstrid vid konfrontationer då eldhandvapen ej går att tillgå av olika anledningar. Exempelvis då det personliga vapnet blivit obrukbart på grund av ammunitionsbrist eller funktionsfel.

Soldaten/kombatanten använder då handgemäng och de tillhyggen som finns tillhands för att lösa uppgiften, defensivt om soldaten blir överfallen, offensivt om soldaten exempelvis infiltrerar och behöver agera förebyggande.

Som tillhygge används allt som går att tillgå vid det givna läget, som bedöms som lämpligt: tilldelat handeldvapen som slag- och stötvapen eller huggvapen om vapnet är försett med bajonett, infanterispadar, bajonetter, särskilt tilldelade stridsknivar (oftast dolkar) eller vanliga knivar.

Svenska försvaret

Inom det Svenska försvaret har utvecklingen och forskningen inom handgemäng och närstrid till stora delar letts av Allan Mann som var en av personerna bakom "1956 års utb.anv ang Handgemäng". Allan Mann var närstridsinstruktör vid Militärhögskolan Karlberg 1951–1984 och utbildad via SOE Special Operations Executive där den huvudansvarige för närkampsutbildningen var Eric Anthony Sykes. Försvarsmakten benämner idag systemet för handgemäng Närkamp, vilket sedan år 2003 är en modifierad variant av krav maga.