Närkes regemente

Närkes regemente
(№ 21)
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5
Närkes landskapsvapen
Information
Officiellt namnKungl. Närkes regemente
Datum1812–1892
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
Del av4. militärdistriktet [a]
FöregångareNärke-Värmlands regemente
EfterföljareLivregementet till fot
StorlekRegemente
HögkvarterÖrebro garnison
FörläggningsortSannahed
FärgerRött     
Marsch"Närkes regementets marsch" (Eilhardt) [b]
SegernamnFredriksodde (1657)
Tåget över Bält (1658)
Lund (1677)
Landskrona (1678)
Narva (1700)
Düna (1701)
Kliszów (1702)
Fraustadt (1706)
Malatitze (1708)
Gadebusch (1712)
Befälhavare
RegementschefJ F Lilliehöök [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Vapenplåt

Närkes regemente (№ 21) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1812–1892. Förbandsledningen var förlagd i Sannahed.[2][3][4][5]

Historia

Närkes regemente bildades den 7 juni 1812 genom delning av Närke-Värmlands regemente i Närkes regemente och Värmlands regemente. Närke-Värmlands regemente hade sitt ursprung i fänikor från mitten av 1500-talet, bland annat Långe Bengts fänika från 1551.

I 1634 års regeringsform fastställdes den svenska regementetsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot. De indelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan de värvade regementena uppkallades efter sin chef. Regeringsformen angav Närke-Värmlands regemente som det nittonde i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordning.[6]

Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementena i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov med att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 21 Närkes regemente.[7] Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades liv- och hustrupperna. Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.[8]

Vid delning av Närke-Värmlands regemente 1812 och av Västerbottens regemente 1841 föll det sig naturligt att de därvid nybildade förbanden, Närkes regemente och Norrbottens fältjägarkår, rang- och nummerplacerades i omedelbar anslutning till sina ursprungsregementen vilket 1893 medförde att № 20 övertogs av Västerbottens regemente och Kalmar regemente övertog samtidigt № 21 från Närkes regemente, som i sin tur sammanslogs den 1 januari 1893 med № 3 Livregementets grenadjärkår och bildade № 3 Livregementet till fot.[9] Livregementets grenadjärkår bildade det nya Livregementet till fots 1. bataljon och Närkes regemente bildade dess 2. bataljon.

Genom försvarsbeslutet 1942 bildades ett fältregemente som under åren 1942–1949 bar namnet Närkes regemente. Fältregementet fick beteckningen I 33 och var ett så kallat dubbleringsregemente till Livregementets grenadjärer (I 3). Genom försvarsbeslutet 1948 kom fältregementet Närkes regemente 1949 att omorganiserades till Närkebrigaden (IB 33).[10]

Ingående enheter

I samband med att Närke-Värmlands regemente delades, drogs gränsen mellan de två regementena längs med Klarälven. Rotarna som låg öster om älven tillföll Närkes regemente. Kristinehamns kompani delades dock i två, Alsters- och Ölme kompanier. År 1894 tillfördes Alsters kompani till Värmlands regemente.[11] [12]

Kompanier

  1. Livkompaniet
  2. Askersunds kompani
  3. Örebro kompani
  4. Kumla kompani
  5. Alsters kompani
  6. Edsbergs kompani
  7. Ölme kompani
  8. Visnums kompani

Förläggningar och övningsplatser

Regementet vapenövades på Sannahed. Mötesplatsen övertogs sedan av Livregementet till fot. I Åkesberg i Stora Mellösa socken hade regementschefen sitt boställe.[3] Regementets expedition var dock förlagd de sista åren i Örebro.[4]

Heraldik och traditioner

Vid delningen av Närke-Värmlands regemente delades även de traditioner som regementet vårdade. De sergernamn som Närke-Värmlands regemente hade delades mellan de två nya regementena, Närkes regemente och Värmlands regemente. I samband med att Närkes regemente uppgick i Livregementets grenadjärkår, som namnändrades till Livregementet till fot, kom förbandsmarschen vid Närkes regemente övertas av Livregementet till fot.[1]

Förbandschefer

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1812–1893.[3]

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Kungl Närkes regemente1812-06-07–1892-12-31
Beteckningar
№ 211816-03-26–1892-12-31
Förläggningsort och övningsfält
Sannahed (Ö)1812-06-07–1892-12-31

Galleri

  • Minnessten över Närkes regemente, Livregementet till fot och Livregementets grenadjärer tid vid Sannahed.
    Minnessten över Närkes regemente, Livregementet till fot och Livregementets grenadjärer tid vid Sannahed.
  • Infanteriets officersmäss vid Sannahed.
    Infanteriets officersmäss vid Sannahed.
  • Vy över kvarvarande byggnader vid regementets före detta läger i Sannahed.
    Vy över kvarvarande byggnader vid regementets före detta läger i Sannahed.
  • Fana m/1849, Nerikes regemente, I. bataljon
    Fana m/1849, Nerikes regemente, I. bataljon
  • Fana m/1850, Nerikes regemente, I. bataljon
    Fana m/1850, Nerikes regemente, I. bataljon
  • Fana m/1849, Nerikes regemente, II. bataljon
    Fana m/1849, Nerikes regemente, II. bataljon

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1833–1847 var regementet underställt chefen för 5. militärdistriktet, åren 1847–1892 chefen för 4. militärdistriktet.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs 1889. Marschen övertogs 1893 av Livregementet till fot, och 2000 av Livregementets grenadjärgrupp.[1]
  3. ^ Lilliehöök blev sista chefen för regementet.

Noter

  1. ^ [a b] Sandberg (2007), s. 27
  2. ^ Braunstein (2003), s. 31-34
  3. ^ [a b c] Kjellander (2003), s. 269
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 15
  5. ^ ”regementet”. livreg.se. http://livreg.se/regementet/. Läst 26 december 2016. 
  6. ^ Björkenstam (1994), s. 10-11
  7. ^ von Konow (1987), s. 19
  8. ^ Björkenstam (1994), s. 10-11
  9. ^ von Konow (1987), s. 21-22
  10. ^ ”Omorganisering av armén till brigader”. Brigadmuseum.se. Arkiverad från originalet den 2 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110202141319/http://www.brigadmuseum.se/popups/brigadestructure.php. Läst 15 november 2009. 
  11. ^ ”Alsters kompani”. offkaren.com. https://www.offkaren.com/wp-content/uploads/2019/11/alster.pdf. Läst 22 juli 2022. 
  12. ^ ”Arkivcentrums forskarblad”. regionvarmland.se. Arkiverad från originalet den 8 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220308101105/https://www.regionvarmland.se/download/18.1a8c237f17a8346c8a32594e/1625701758750/Arkivcentrums-forskarblad-10.pdf. Läst 22 juli 2022. 

Tryckta källor

Vidare läsning

Externa länkar

Svenska infanteriregementen (från 1816 till nutid)
Nuvarande
Tidigare

Svea livgarde (I 1) · Göta livgarde (I 2) · Värmlands regemente (I 2) · Livregementets grenadjärer (I 3) · Första livgrenadjärregementet (I 4) · Livgrenadjärregementet (I 4) · Andra livgrenadjärregementet (I 5) · Jämtlands fältjägarregemente (I 5) · Västgöta regemente (I 6) · Norra skånska infanteriregementet (I 6) · Smålands grenadjärkår (I 7) · Karlskrona grenadjärregemente (I 7) · Södra skånska infanteriregementet (I 7) · Upplands regemente (I 8) · Skaraborgs regemente (I 9) · Södermanlands regemente (I 10) · Kronobergs regemente (I 11) · Jönköpings regemente (I 12) · Norra Smålands regemente (I 12) · Hälsinge regemente (I 14) · Älvsborgs regemente (I 15) · Västgöta-Dals regemente (I 16) · Hallands regemente (I 16) · Bohusläns regemente (I 17) · Västmanlands regemente (I 18) · Gotlands infanteriregemente (I 18) · Norrbottens regemente (I 19) · Kalmar regemente (I 20) · Västerbottens regemente (I 20) · Kalmar regemente (I 21) · Närkes regemente (I 21) · Värmlands regemente (I 22) · Lapplands jägarregemente (I 22) · Jämtlands fältjägarregemente (I 23) · Norra skånska infanteriregementet (I 24) · Södra skånska infanteriregementet (I 25) · Värmlands fältjägarkår (I 26) · Vaxholms grenadjärregemente (I 26) · Gotlands infanteriregemente (I 27) · Hallands bataljon (I 28) · Västernorrlands regemente (I 28) · Västernorrlands regemente (I 29) · Blekinge bataljon (I 30) ·

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
AM.010323.jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY 4.0
Fana m/1850, för Nerikes regementes 1:a bataljon. I mitten tvenne korsade pilar i gult silke, följda av i vinklarna ställda rosor i vitt silke. Duk av fyrskaftat rött fansiden med i centrum Närkes korslagda pilar och rosor. Kantad med sidenband. Segernamnen: Narva 1700, Clissow 1702 och Frauenstadt 1706. Namnen är ställda i halvcirkel under vapnet med respektive årtal utanför.
Sannahed 01.jpg
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 3.0
Vy över del av Sannaheds mötesplats
Livregementets grenadjärer officersmäss vid sannahed.JPG
Livregementets grenadjärers officersmäss vid Sannahed, Kumla
AM.010740.jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY 4.0
Fana m/1849, Nerikes regemente, II. bataljon. Sidenduk i chockrosa sidenkypert. Duken är bandkantad i överenstämmande färg. På mitten broderade dalpilar med fyra rosor sydda i schattersöm. Segernamn: Narva, Clissow och Frankenstadt. Enligt "Svenska arméens fanor" tecknad av C. Staaf överlämnades denna fana till regementet den 24 juni 1859 å Ladugårdsgärdet.
Livregementets grenadjärer, minnessten, Sannahed, juni 2010 (01).jpg
Minnessten över Nerikes regemente, Livregementet till fot och Livregementets grenadjärers tid vid Sannahed i Kumla.
AM.013183.jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY 4.0
Vapenplåt för Närkes regemente.
AM.089938.jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY 4.0
Fana m/1849, Nerikes regemente, I bataljon. Sidenduk i chockrosa sidenkypert. Duken är bandkantad i överenstämmande färg. På mitten broderade dalpilar med fyra rosor sydda i schattersöm. Segernamn: Narva, Clissow och Frankenstadt. Enligt "Svenska arméens fanor" tecknad av C. Staaf överlämnades denna fana till regementet den 24 juni 1859 å Ladugårdsgärdet.