Myotis nigricans

Myotis nigricans
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Utbredningsområde för arten.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteMyotis
ArtMyotis nigricans
Vetenskapligt namn
§ Myotis nigricans
Auktor(Schinz, 1821)
Utbredning
Hitta fler artiklar om djur med

Myotis nigricans,[2][3][4] svart fladdermus, är en fladdermusart som först beskrevs av Schinz 1821. Myotis nigricans ingår i släktet Myotis och familjen läderlappar.[5][6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Underarter

Fyra underarter finns listade i ITIS (The Integrated Taxonomic Information System):

  1. Myotis nigricans carteri, LaVal, 1973 (Eponym, doktor Dilford Carter till ära.)
  2. Myotis nigricans extremus, Miller and G. M. Allen, 1928
  3. Myotis nigricans nigricans, Schinz, 1821
  4. Myotis nigricans osculatii, Cornalia, 1849[6]

Beskrivning

Myotis nigricans är en relativt liten fladdermus, som fått sitt artnamn efter den svarta pälsen.[8] Färgen kan emellertid variera och kan också variera från mörkbrun till ljusbrun eller brunröd.[9][10][11] Vingarna, svansen, ansiktet och de spetsiga öronen är svarta eller mörkt bruna.[9][10] Pälsen är mjuk och glansig.[12]

Längden utan svans är 3,8 – 5,2 centimeter och svansen är 2,8 – 4,4 centimeter, varför den totala längden inte uppnår 10 centimeter ens hos stora exemplar. Vikten varierar mellan 3 och 6 gram.[12][10]

Utbredning

M. nigricans förekommer från Mexiko i norr till Peru, Bolivia Paraguay, Brasilien och norra Argentina samt i Små Antillerna. Arten förekommer i skogsmarker, trädgårdar och på jordbruksmark.[1]

Ekologi

Arten är nattaktiv och lever av insekter.[1] I grottorna där arten vilar uppstår ibland temperaturer över 42 °C, men där kan den inte stanna mer än 2 timmar. Flera individer vilar tätt intill varandra och bildar en flock. Vanligen finns bara ett fåtal hannar i flocken och det antas förekomma någon slags hierarki. I samma grotta sover ibland upp till 1 000 individer. Ofta förekommer blandade kolonier med andra fladdermöss.[13]

Honor har tre kullar per år mellan december och augusti och hon parar sig kort efter ungarnas födelse igen. Däremot sker ingen parning mellan augusti och december. Så föds ungarna under fuktiga tider när antalet insekter är störst. Nyfödda ungar håller sig under tre dagar fast i moderns päls. Sedan stannar de i grottan och bildar ungdjursflockar. Troligtvis känner en hona igen sin unge med hjälp av kroppslukten eller ungens läte. Ungen får efter cirka tre veckor flygförmåga, men den behöver en eller två veckor till, innan den kan manövrera lika bra som de vuxna djuren. Ungefär vid samma tid slutar honan med digivning. Hannar blir könsmogna efter 15 till 17 veckor. Vissa individer kan leva sju år i naturen.[13]

Myotis nigricans har ett antal naturliga fiender såsom tamkatter, amerikanska opossumråttor, andra fladdermöss, ormar samt stora spindlar och kackerlackor.[13]

Källor

  1. ^ [a b c d] 2008 Myotis nigricans Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/myotis+nigricans/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ [a b] Orrell T.. ”Myotis nigricans (Schinz, 1821)” (på engelska). IT IS (The Integrated Taxonomic Information System. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=632039. Läst 26 januari 2016. 
  7. ^ Myers, P., R. Espinosa, C. S. Parr, T. Jones, G. S. Hammond, T. A. Dewey. (2015). ”Myotis nigricans – black myotis” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Myotis_nigricans/classification/. Läst 26 januari 2016. 
  8. ^ ”Black myotis (Myotis nigricans)” (på engelska). arkive.org. Wildscreen Arkive. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304121719/http://www.arkive.org/black-myotis/myotis-nigricans/. Läst 26 januari 2016. 
  9. ^ [a b] Reid, F.A. (2009) (på engelska). A Field Guide to the Mammals of Central America and Southeast Mexico. Oxford University Press, New York 
  10. ^ [a b c] Emmons, L.H. (1997) (på engelska). Neotropical Rainforest Mammals: A Field Guide. University of Chicago Press, Chicago 
  11. ^ Eisenberg, J.F.; Redford, K.H. (2000) (på engelska). Mammals of the Neotropics. Volume 3, The Central Neotropics: Ecuador, Peru, Bolivia, Brazil. University of Chicago Press, Chicago 
  12. ^ [a b] Don E. Wilson, Richard K. LaVal (2 maj 1974). ”Mammalian Species – Myotis nigricans” (på engelska). The American Society of Mammalogists (39): sid. 1-3. Arkiverad från originalet den 16 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160316054139/http://www.science.smith.edu/msi/pdf/i0076-3519-039-01-0001.pdf. Läst 26 januari 2016.  Arkiverad 16 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  13. ^ [a b c] Wilson & LaVal (2 maj 1974). ”Myotis nigricans” (på engelska). Mammalian Species #39. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/departments/Biology/VHAYSSEN/msi/pdf/i0076-3519-039-01-0001.pdf. Läst 18 mars 2017. 

Externa länkar

Katalogdata
​​​ • BioLib: 34666​​ • EoL: 327607​ • GBIF: 2432448​​​ • Inaturalist: 40286​ • ITIS: 632039​ • IUCN: 14185​ • NCBI: 153286​​​​ • MSW: 13802510​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Myotis nigricans map.png
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0
Distribution of Myotis nigricans