My Orionis
| My Orionis (μ) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 06t 02m 22,997s[1] |
| Deklination | +09° 38′ 50,24″[1] |
| Skenbar magnitud () | +4,13[2] (4,30 + 6,27)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | A1 Vm / F2 V[3] |
| U–B | +0,11 / +0,00[3] |
| B–V | +0,14 / 9,43[3] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +0,00[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +10,43[5] mas/år Dek.: -39,09[5] mas/år |
| Parallax () | 21,05 ± 0,68[5] |
| Avstånd | ca 155 lå (ca 48 pc) |
| Absolut magnitud () | 0,93 / 3,53 / 3,53[3] |
| Detaljer | |
| Massa | 2,38[3][6] M☉ |
| Radie | 2,85[3][6] R☉ |
| Luminositet | 32,2[3][6] L☉ |
| Temperatur | 8 300[3][6] K |
| Vinkelhastighet | 10[7] km/s |
| Andra beteckningar | |
| My Orionis, My Ori, μ Orionis, μ Ori, 61 Orionis, 61 Ori, HR 2124, HD 40932, HIP 28614, BD+09° 1064, ADS 4617, WDS J06024 + 0939 | |
My Orionis (μ Orionis, förkortat My Ori, μ Ori) som är stjärnans Bayer-beteckning, är en dubbel dubbelstjärna[6] belägen i den norra delen av stjärnbilden Orion. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 4,13[2], är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 21,1[5] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 155 ljusår (ca 48 parsek) från solen.
Egenskaper
Primärstjärnan My Orionis Aa är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass A1 Vm.[3] Den har en massa som är ca 2,4[6] gånger större än solens massa, en radie som är ca 2,9[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 32[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 8 300[6] K.
Konstellation
De fyra stjärnorna är kända som My Orionis Aa, My Orionis Ab, My Orionis Ba och My Orionis Bb. Samtliga fyra stjärnor är spektroskopiska, med A- och B-paren separerade från varandra med bara några tiondelar av en bågsekund. Hela systemet ligger cirka 155 ljusår från solen. [3][6]
My Orionis Aa är en A5 V metallinjestjärna i huvudserien av spektralklass A5 V. My Orionis Ab är en stjärna i huvudserien av spektralklass G5 V som kretsar kring My Orionis Aa på ett avstånd av 0,077 AE, eller dubbelt mot Merkuriusbanan kring solen. My Orionis Ba och Bb är stjärnor i huvudserien av spektralklass F5 V med en massa på 1,4 solmassor vardera och skenbar magnitud av 6,91. De är separerade från varandra med 0,078 AE. [3][6]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ [a b] Fabricius, C.; Høg, E.; Makarov, V. V.; Mason, B. D.; Wycoff, G. L.; Urban, S. E. (2002). "The Tycho double star catalogue". Astronomy and Astrophysics. 384: 180. Bibcode:2002A&A...384..180F. doi:10.1051/0004-6361:20011822.
- ^ [a b c] Mason, Brian D.; Wycoff, Gary L.; Hartkopf, William I.; Douglass, Geoffrey G.; Worley, Charles E. (2001). "The 2001 US Naval Observatory Double Star CD-ROM. I. The Washington Double Star Catalog". The Astronomical Journal. 122 (6): 3466. Bibcode:2001AJ....122.3466M. doi:10.1086/323920.
- ^ [a b c d e f g h i j k] Fekel, Francis C.; Scarfe, C. D.; Barlow, D. J.; Hartkopf, William I.; Mason, Brian D.; McAlister, Harold A. (2002). "The Quadruple System μ Orionis: Three-dimensional Orbit and Physical Parameters". The Astronomical Journal. 123 (3): 1723. Bibcode:2002AJ....123.1723F. doi:10.1086/339184.
- ^ Pourbaix, D.; Tokovinin, A. A.; Batten, A. H.; Fekel, F. C.; Hartkopf, W. I.; Levato, H.; Morrell, N. I.; Torres, G.; Udry, S. (2004). "SB9: The ninth catalogue of spectroscopic binary orbits". Astronomy and Astrophysics. 424 (2): 727. arXiv:astro-ph/0406573. Bibcode:2004A&A...424..727P. doi:10.1051/0004-6361:20041213.
- ^ [a b c d] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d e f g h i j k] Muterspaugh, Matthew W.; et al. (2008). "Masses, Luminosities, and Orbital Coplanarities of the μ Orionis Quadruple-Star System from Phases Differential Astrometry". The Astronomical Journal. 135 (3): 766–776. arXiv:0710.2126. Bibcode:2008AJ....135..766M. doi:10.1088/0004-6256/135/3/766.
- ^ Fekel, Francis C. (2003). "Rotational Velocities of B, A, and Early-F Narrow-lined Stars". The Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 115 (809): 807. Bibcode:2003PASP..115..807F. doi:10.1086/376393.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
Central bright 'hunting God' between parts of Taurus and Gemini & 5 others. Hourglass form inc. diag. tight belt of 3, so 7 stars of stunning c. 0-1 mag. dominated by blue/white Rigel in SW (of -1. mag). M42, M43 deep-space between mid-leg lines.
