Mustaschinkatangara

Mustaschinkatangara
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTangaror
Thraupidae
SläkteInkatangaror
Incaspiza
ArtMustaschinkafink
I. laeta
Vetenskapligt namn
§ Incaspiza laeta
Auktor(Salvin, 1895)
Utbredning
Synonymer
  • Skägginkafink
  • Mustaschinkafink

Mustaschinkatangara[2] (Incaspiza laeta) är en fågel i familjen tangaror inom ordningen tättingar.[3]

Utseende

Mustaschinkatangaran är en finkliknande fågel med gula ben och gul näbb, kastanjebrun rygg och svart på ansikte och strupe. Beigefärgad buk och det likfärgade mustaschstrecket som gett arten dess namn är unikt för inkatangarorna. Ungfåglar är mer urvattnade i färgerna och streckade, med endast en antydan till den adulta fågelns ansiktsteckning.[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer i torra Anderna i västra Peru (övre Marañónflodens avrinningsområde).[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktskap

Arterna i Incaspiza behandlades liksom ett antal finkliknande tangaror tidigare som en del av familjen fältsparvar (Emberizidae), då med svenska trivialnamnet inkafinkar. Genetiska studier[5][6][7] visar dock att de är en del av familjen tangaror, i en grupp tillsammans med campostangaran (Porphyrospiza caerulescens) samt de tidigare Phrygilus-arterna sorgtangara, koltangara och lärktangara

Levnadssätt

Mustaschinkatangaran hittas i bergstrakter, i torra områden med täta buskage. Den födosöker huvudsakligen på marken.[4]

Status

Arten har ett begränsat utbredningsområde, men beståndet anses vara stabilt. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]

Noter

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Incaspiza laeta Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b] Jaramillo, A. (2020). Buff-bridled Inca-Finch (Incaspiza laeta), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.bbifin1.01
  5. ^ Barker, F.K., K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette (2013), Going to Extremes: Contrasting Rates of Diversification in a Recent Radiation of New World Passerine Birds, Syst. Biol. 62, 298-320.
  6. ^ Klicka, J., K. Burns, and G.M. Spellman (2007), Defining a monophyletic Cardinalini: A molecular perspective, Mol. Phylogenet. Evol. 45, 1014-1032.
  7. ^ Campagna, L., K. Geale, P. Handford, D.A. Lijtmaer, P.L. Tubaro, and S.C. Lougheed (2011), A molecular phylogeny of the Sierra-Finches (Phrygilus, Passeriformes): Extreme polyphyly in a group of Andean specialists, Mol. Phylogenet. Evol. 61, 521-533.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Buff-bridled Inca-Finch - Incaspiza laeta (cropped).jpg
Författare/Upphovsman: Nick Athanas, Licens: CC BY-SA 2.0
Buff-bridled Inca-Finch from Balsas, Cajamarca, Peru.
Incaspiza laeta map.svg
Författare/Upphovsman: Cephas, Licens: CC BY-SA 4.0
Range map of Buff-bridled Inca-finch (Incaspiza laeta)