Musselkalk
Musselkalk (tyska: Muschelkalk), är den mellersta avdelningen av trias, det vill säga epoken Mellersta trias. Namnet används företrädesvis om avlagringar i Central- och Nordeuropa, där de dominerande bergarterna utgörs av kalksten och dolomit.[1]
Undre delen av den ca 300 m mäktiga lagerserien består av knöliga kalkmärgelstenar med enstaka dolomitbankar och har bildats i ett hav, som stod i öppen förbindelse med Tethys ocean. Genom höjning av randområdena avstängdes musselkalkhavet allt mer, vilket resulterade i avlagringar av gips och salt i musselkalkens mellersta del. Vid förnyad transgression från sydväst bildades övre musselkalkens på krinoidéer rika s. k. trokitkalk. Faunan, huvudsakligen musslor, är i regel artfattig men individrik.
Musselkalkens kalkstenar används som byggnadssten och för tekniskt bruk.
Källor
- Bra Böckers lexikon, 1978
- Svensk uppslagsbok, band 20, 1963
Noter
- ^ Naish, Darren (2023). ”New reptiles from the European Mesozoik”. Ancient Sea Reptiles. Smithsonian Institution. sid. 22
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Ustill, Licens: CC BY-SA 2.0 de
Creek Wutach at low water. Prominent geological field for the gorges outcrops of the cuesta (Schichtstufen escarpments) of south-west Germany. – Outcrop of Muschelkalk. Karstic section, where the creek’s water partly disappears underground and reappears again some 3 km later.