Musik i Japan

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Musik i Japan är såväl traditionell japansk musik som nyare inhemsk eller annan musik utförd av japanska musiker. Den inhemska musiken har en rik tradition och består av konstmusik/hovmusik, scenkonst med musik och av folkmusik. Det japanska ordet för musik är 音楽 ongaku, som kombinerar kanjitecknen 音 on ljud och 楽 gaku, som betyder tonupplevelse.

• Hichiriki – en slags oboe (dubbelt rörblad) med en kraftigt skärande ton. Viktig i Gagaku.
• Sho – munorgel, används i Gagaku.
• Ryuteki – flöjt.
• Shakuhachi – bambuflöjt

• Shamisen – ett gitarrliknande instrument med tre strängar, som spelas med plektrum
• Koto – en liggande harpa med 13 strängar.
• Biwa – en typ av luta
• Kokyu – kinesisk violin

Trummor som används i Gagaku och No-teater:

• Kakko
• Taiko
• Kotsuzumi mindre
• Otsuzumi stor

• Gagaku är hovmusik, som är 1200 år gammal, och som har rötter ännu tidigare i kinesisk musik.

• Bugaku är samma sorts musik som gagaku, men är ackompanjemang till dans.
• No-teater är en slags föreställning, där musik, teater och dans är integrerade.
• Shomyo är buddhistmunkarnas sång

• Kabuki är en typ av teater med rötter från 1600-talet.
• Bunraku är dockteater.

Japan har ett rikt folkmusikarv. Musiken användes under festligheter, bröllop och vardagslivet. Sången är central, men folkmusiken använde även instrument som flöjter, slagverk, och shamisen.

Japansk musik bygger oftast på pentatoniska skalor och har gärna moll-karaktär. En skaltyp som e,f,a,h,c,e är exempelvis helt vanlig.

Populärmusik i Japan omfattar många genrer, exempelvis J-pop

Den mest kände japanske moderna kompositören är Toru Takemitsu.

• Wikimedia Commons har media som rör Musik i Japan.
  Bilder & media