Munksälar

Inte att förväxlas med den fiktiva havslevande varelsen sjömunk.

Munksälar Status i världen: Starkt hotad
Hawaiis munksäl
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Rovdjur Carnivora
(orankad)	Sälar Pinnipedia
Familj	Öronlösa sälar Phocidae
Släkte	Munksälar Monachus
Vetenskapligt namn
§ Monachus
Auktor	Fleming, 1822
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Munksälar^[1] (Monachus) är ett släkte sälar inom familjen öronlösa sälar. Som enda sälgrupp lever de i tropiska eller subtropiska hav. Det finns tre arter som förekommer i olika områden på jordklotet.

• Havsmunk (Monachus monachus)
• Västindisk munksäl (Monachus tropicalis)
• Hawaiis munksäl (Monachus schauinslandi)

I äldre avhandlingar beskrivs munksälar ofta som särskilt "primitiva sälar". Bonner betecknar släktet, främst arten Hawaiis munksäl, som "levande fossil".^[2] På grund av några anatomiska detaljer antogs^[när?] att Monachus har en avgränsad position bland sälarna. I motsats till andra sälar är tinningbenets klippdel (Pars petrosa) inte förstorad hos munksälar. Förstorningen antas vara en anpassning till ljudförhållanden under vatten och därför uppkom teorin att munksälar inte är fullständig anpassade. Vadbenet och skenbenet inte sammanlänkade vid knät; munksälar liknar i detta avseende landlevande rovdjur. Trots allt är omstridd om dessa särdrag resulterar i släktets basala ställning bland säldjuren.

Enligt Wyss (1988) är havsmunk och Västindisk munksäl närmare besläktade med de andra öronlösa sälarna än med Hawaiis munksäl. Studien betraktar Monachus alltså som ett parafyletiskt taxon. Här redovisas att utvecklingslinjerna skilde sig för 15 miljoner år sedan vid uppkomsten av den centralamerikanska landbron som separerade Atlanten från Stilla havet.^[3]

Bininda-Emonds och Russell som 1996 utförde en kladistisk analys av de öronlösa sälarna har en annan uppfattning. De betraktar släktet munksälar som en monofyletisk grupp. Däremot kunde de inte bevisa munksälarnas basala ställning i familjen.^[4]

Den enda sälarten i Medelhavet är nu extremt sällsynt. Det finns små populationer vid grekiska, turkiska och afrikanska kustlinjer. Pälsfärgen varierar starkt mellan ljusgrå och svartbrun. Längden är omkring 240 cm och vikten ungefär 280 kg. Honor är lite större än hannar.^[5] Havsmunken är aktiv på dagen, jagar fisk och lever i små flockar med maximalt 20 djur.

Aristoteles beskrev djuret i sina böcker. Fiskare betraktade alltid havsmunken som en konkurrent och dödade djuret varhelst de träffade på det. Idag finns troligtvis bara 500 individer kvar. Nästan inget annat däggdjur är så starkt hotat.

Denna art är troligtvis utdöd. När spanjorerna under Columbus anlände i Karibiska havet beskrev de djuret i sina texter. Senast såg man sälarten 1952 söder om Jamaica.^[5] Fiskare påstår ibland att de sett djuret men det finns ingen vetenskaplig klarhet. Expeditioner för att hitta sälarten igen har alltid misslyckats.

Sälarten fanns tidigare runt hela ögruppen Hawaii men nu bara på nordvästliga öar. Kraftig jakt minskade beståndet starkt så att det på 1950-talet bara fanns 150 djur kvar. Efter inrättande av skyddsåtgärder har beståndet ökat till 1 200 individer. Nu är hajar det största hotet för sälarten.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 7 juli 2011.

• Ronald M. Nowak: Walker’s mammals of the world. 6 upplaga. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.
• K.W. Kenyon: Monk seals - Monachus. In: S.H. Ridgway & R. Harrison: Handbook of marine mammals. Vol. 2: Seals Academic Press London 1981.

• Wikimedia Commons har media som rör Munksälar.
  Bilder & media
• http://www.monachus.org (engelska)