Munk (adelsätter)
Munk är ett namn som bars av ett flertal danska adelssläkter med skilda vapen, vilka är kända från 1300-talet.
Den mest framträdande av olika släkterna var släkten Munk af Lange som bar tre röda rosor i vapenskölden. Den sist kända medlemmen på svärdssidan är Jörgen Munk (Lange), till Haraldskjär.[1] Övriga viktigare släkter var Munk med bjälke, Munk af Kovstrup, Munk af Fjællebro och Munk från Halland.
Munk från Halland
| Munk | |
 Munk vapensköld: Guldsparre mellan 3 röda tuppar | |
_halland.jpg) Vapnet målat av Anders Thiset | |
| Känd sedan | 1506 |
|---|---|
| Ursprung | Östdanmark |
| Stamfar | Niels Munk |
 Adel i Danmark | |
| Naturaliserad | 1580 |
| † Utslocknad i Danmark | |
| Utslocknad | 1594 |
| Svärdssidan | Erik Munk av Halland |
Under 1500-talet påträffas den första släktmedlemmen Niels Munk, Munk (af Halland), som verkar ha tillhört en gammal adelssläkt.[2] Hans son Jens Munk från Halland var bosatt 1506 på Skoglösa gård i Önnestad, Göinge härad, men ser ut att ha skött ett gods i Halland. Adelskapet verkar senare ha gått förlorat eftersom konungen utfärdar ett sköldebrev den 11 augusti 1580 till Erik Munk till Hjörne [3] på grund av tapperhet då han tagit en framträdande roll i det nordiska sjuårskriget.
Vapen
- Blasonering: Guldsparre mellan 3 röda tuppar på en blå sköld, på hjälmen en röd tupp mellan två horn växelvis delade i rött och guld.[4]
Erik Munk fick godset Nunnesæter med stora förläningar i Norge, där han blev avskydd bland allmogen på grund av sin hänsynslösa framfart. Klagomålen ledde till hans fängslande i Dragsholm, där han hängde sig 1594. I två äktenskap hade han fått fyra söner,[5] av vilken särskiltnordpolsfararen Jens Munk (1579–1628) utmärkte sig. Hans ättlingar räknades inte som adelsmän, men levde till och med i slutet av 1700-talet, som borgare i Köpenhamn.
Ättens sista adliga medlem var Erik Munk av Halland som var död 1594[6] i Dragsholms kastel i Fårevejle socken.
Medlemmar ur släkten
- Christen Hansen Munk (död 1579) till Tåbdrup
- Christen Nielsen Munk (död 1612) till Gjessinggård
- Ebbe Munk (1551–1622) till Fjällebro
- Erik Nielsen Munk (ca. 1594)
- Hans Munk (1770–1848) – läkare
- Ide Munk (ca. 1586)
- Iver Munk (död 1539) – biskop i Ribe Stift
- Jens Munk (1579–1628) – upptäcktsresande
- Jørgen Munk (ca. 1577)
- Kirsten Munk (1698–1658) – morganatiskt äktenskap med Christian IV
- Laurids Munk (död 1702) – officerare
- Ludvig Munk (1537–1602) till Nörlund Slott
- Mogens Pedersen Munk (död 1410) – riksråd
- Mogens Olufsen Munk (död 1558) till Volstrup, landsdomare, riksråd
- Niels Jensen Munk (död ca. 1365) – kansler
- Oluf Munk (död 1569) – biskop, riksråd
- Palne Jensen Munk (död ca. 1365) – marsk
- Peder Munk (ca. 1340) – till Holbækgård på Jylland
- Peder Munk (1534–1623) – till Estvadgård, riksmarsk
- Thyge Munk Thygesen (1862-1943) - Hyresvärd
- Nicklas Alexander Munk González Andersen (född 2002) - dansk baron
Källor
- Poul Bredo Grandjean, "Munk", i: Christian Blangstrup (red.), Salmonsens Konversationsleksikon, København: J.H. Schultz Forlag 1915–1930
Noter
- ^ Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen. Danmarks Adels Aarbog. Dansk Adelsforening, DAA 1901:255
- ^ Landbohistorisk Selskab, Adkomstregistrering 1513-50
- ^ Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen. Danmarks Adels Aarbog. Dansk Adelsforening, DAA 1905:324
- ^ Danmarks Adels Aarbog 1905 (Anders Thiset d. 1917)
- ^ Oluf Nielsen. Kjøbenhavn i Aarene 1536–1660, anden del. eremit.dk, s. 216
- ^ Kjøbenhavns Historie og Beskrivelse I–VI, Oluf Nielsen, (eremit.dk), (Del IV, kap. IV)., s. 216
Wikimedia Commons har media som rör Munk (adelsätter).
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Dan Köhl , Licens: CC BY 3.0
Vapensköld för danska adelsätten Munk
Disse Munk'er synes at være en gammel adelig Slægt fra Halland, men Adelskabet maa være gaaet tabt ved illegitime og ufrie Forbindelser, thi i det Adelsbrev, som Kongen 11 Aug. 1580 gav Erik Munk paa Grund af udvist Tapperhed i den forgangne Fejde, tales ikke om et ældre Adelsskab. Det Vaaben, som her tillægges Erik Munk, en Guldsparre mellem 3 røde Haner i blaat Felt, paa Hjelmen en rød Hane mellem to af Rødt og Guld vekselvis delte Vesselhorn, er næppe Slægtens oprindelige Kopi af Adelsbrevet i de Klevenfeldt'ske Samlinger, dog sammenholdt med Erik Munks Sigil, der har Hanerne i Skjoldet som her angivet, medens Kopien har dem alle tre vendt til højre.