Multimodalitet
Multimodalitet är ett teoretiskt synsätt på kommunikation, interaktion och representation som inte endast tar hänsyn till språk som tal och text, det vill säga i dess traditionella innebörd. Inom perspektivet inkluderas även andra typer av semiotiska resurser för kommunikation såsom gester, ljud, bilder och blickar.[1]Perspektivet är tvärvetenskapligt och återfinns inom vetenskaper såsom samtalsanalys och socialsemiotik.[2]
Själva begreppet började användas i kommunikationsforskning under sent 1990-talet och tidigt 2000-tal av bland andra Gunther Kress, Theo van Leeuwen och Charles Goodwin[2] och återfinns nuförtiden även i Skolverkets skolutvecklingsmaterial.[3]
Inom textanalys kan det även förstås som ett fenomen som uppstår när en och samma text innehåller teckensystem av fler än ett slag, och därigenom kombinerar medietyper - såsom ljud, fotografi, text, animationer och rörliga bilder.
Referenser
Noter
- ^ The Routledge handbook of multimodal analysis. Routledge. 2014-01-01. ISBN 9780415519748. OCLC 940766298. https://www.worldcat.org/oclc/940766298
- ^ [a b] Introducing multimodality. Routledge. 2016-01-01. ISBN 9780415639262. OCLC 961104119. https://www.worldcat.org/oclc/961104119
- ^ ”Multimodal teori stärker elevers meningsskapande”. www.skolverket.se. Arkiverad från originalet den 22 april 2017. https://web.archive.org/web/20170422033535/https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/amnen-omraden/spraklig-kompetens/undervisning/multimodal-teori-starker-elevers-meningsskapande-1.229246. Läst 21 april 2017.