Morgonsparv

	Morgonsparv; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Amerikanska sparvar; Passerellidae
Släkte	Zonotrichia
Art	Morgonsparv; Z. capensis
Vetenskapligt namn
	§ Zonotrichia capensis
Auktor	Müller, 1766
Utbredning
Synonymer
	Rödhalsad sparv

Morgonsparv^[2] (Zonotrichia capensis) är en fågel i familjen amerikanska sparvar främst känd för sin sång. Dess utbredningsområde sträcker sig från den sydöstligaste delen av Mexiko till Eldslandet, samt ön Hispaniola.

Utseende

Morgonsparven är en rödbrun fågel med grått svartrandigt huvud, vit hals med några svarta, blekgråa underdelar. Vingarna är mörka med bruna kanter och vitkantade ytterst. Unga har strimmiga underdelar och en matt gul nacke.

Utbredning och systematik

Morgonsparven har en mycket vid utbredning i bergstrakter från södra Mexiko till i stort sett hela Sydamerika utom Amazonområdet. Ett bestånd finns även på Hispaniola i Västindien. Den inre systematiken är något omstridd. Tongivande eBird/Clements delar in den i hela 27 underarter med följande utbredning:^[3]

Z. c. septentrionalis – höglänta områden från södra Mexiko (Chiapas) till Guatemala och Honduras
Z. c. antillarum – bergskedjan Cordillera Central i Dominikanska republiken
Z. c. costaricensis – bergstrakter från Costa Rica till västra Panama samt Anderna i Colombia och västra Venezuela
Z. c. insularis – Aruba och Curaçao
Z. c. venezuelae – kustnära bergstrakter i norra Venezuela
Z. c. roraimae – från Meta i södra Colombia till östra Venezuela och västra Guyana samt närliggande Brasilien
Z. c. inaccessibilis – tepuier i södra Venezuela (Cerro de la Neblina)
Z. c. perezchinchillorum – tepuier i södra Venezuela (Amazonas)
Z. c. macconnelli – tepuier i södra Venezuela (Roraima)
Z. c. capensis – nedre Oyapockfloden i Franska Guyana och Amapá i närliggande Brasilien
Z. c. tocantinsi – östra Brasilien (nedre Amazonas utmed Rio Tocantins)
Z. c. novaesi – östra Brasilien (Pará)
Z. c. matutina – nordöstra Brasilien (Maranhão till Bahia och Mato Grosso) och närliggande östra Bolivia
Z. c. huancabambae – arida norra Peru (Piura, Cajamarca, Amazonas, San Martín och Junín)
Z. c. illescasensis – Cerro Illescas i Piura, norra Peru
Z. c. peruviensis – Perus torra kustområden och på Andernas västsluttning, från La Libertad till Tacna
Z. c. carabayae – östra Andernas östsluttning från Junín i Peru till västra Bolivia
Z. c. pulacayensis – från Anderna i Peru (Junín) till västra Bolivia och norra Argentina
Z. c. subtorquata – från Espírito Santo i östra Brasilien till Paraguay, Uruguay och nordöstra Argentina
Z. c. mellea – centrala Paraguay och Formosa i närliggande norra centrala Argentina
Z. c. hypoleuca – från östra och södra Bolivia till nordöstra Argentina
Z. c. antofagastae – Tarapacá och Antofagasta i norra Chile
Z. c. chilensis – från Atacama till Islas Guaitecas i Chile samt Anderna i södra Argentina
Z. c. sanborni – Coquimbo och Aconcagua i Anderna i Chile och i San Juan Argentina
Z. c. arenalensis – Anderna i norra Argentina
Z. c. choraules – Mendoza, östra Neuquén och Río Negro i västra Argentina
Z. c. australis – häckar från södra Chile och södra Argentina till Kap Horn. Flyttar vintertid norrut till Bolivia

International Ornithological Congress (IOC) har en något avvikande indelning, där mellea inkluderas i hypoleuca, medan två andra underarter urskiljs, bonnetiana i södra Colombia och markli i låglänta områden i nordvästra Peru.^[4]

Familjetillhörighet

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp^[5]^[6]^[7]^[8] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.^[8]

Ekologi

Honan bygger ett skålformigt bo av växtmaterial som fodrade med gräs. Äggen ruvas av honan i 12-14 dygn. Båda föräldrarna tar hand om ungarna. Den födosöker på marken och lever främst av frön, insekter, spindlar men även bär.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population som tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till mellan fem och hela 50 miljoner individer.^[1]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Rufous-collared Sparrow, 26 juli 2009.

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2020 Zonotrichia capensis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 10 december 2021.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör morgonsparv.
Bilder & media
Wikispecies har information om morgonsparv.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2020 Zonotrichia capensis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 10 december 2021.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[IOC-4] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.

[5] Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.

[6] Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.

[7] Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.

[Barker-8] [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Navigation

Navigering

Temaportaler