Mooc

Affisch, som förklarar den engelska akronymen, med titeln "MOOC, every letter is negotiable" (på svenska MOOC, varje bokstav är förhandlingsbar).

Mooc (eng. Massive Open Online Course), storskalig, öppen och nätbaserad kurs[1], är en avgiftsfri distanskurs som kan läsas av tusentals kursdeltagare till liten lärarinsats.[2] Undervisningen finansieras genom avgift för tilläggstjänster, exempelvis examination.[1] Förutom en omfattande mängd traditionellt kursmaterial för e-lärande såsom inspelade videolektioner, baseras mooc-kurser på interaktiva uppgifter. Kursdeltagaren löser dessa enskilt eller i grupp och erhåller snabbt återkoppling av varandra eller genom automaträttning. Vanligen används lärplattformar som är särskilt avpassade för ändamålet.

Historik

En föregångare till mooc-kurserna var det nätkursmaterial som MIT år 2002 släppte fritt för alla lärosäten att använda, och de öppna digitala lärresurser (OER) som samma år lanserades av Unesco.

Begreppet mooc tillkom år 2008 inom open access-rörelsen. Det myntades av Dave Cormier och Bryan Alexander under en öppen nätkurs kallad "Connectivism and Connective Knowledge".

Begreppet fick stor uppmärksamhet hösten 2011, när 160 000 studenter från 190 länder registrerade sig på en mooc-kurs om artificiell intelligens som Stanford University startade. Mooc-kurser har därefter startats av en rad välrenommerade universitet runt om i världen, ofta inom ramen för utbildningskonsortier, men även på collegenivå och lägre. Mooc-kurser beskrevs våren 2013 som mitt i en hajpkurva.[3]

Parisdeklarationen om OER antogs 2012 av Unesco. Där ställer regeringarna krav på öppen forsknings- och utbildningskultur för att det som finansieras med offentliga medel ska gå tillbaka till medborgarna.[4]

Vad är MOOC?, december 2010 OBS, på engelska.

Affärsmodell

Affärsmodellen bygger på freemium. Det innebär att kursdeltagarna kostnadsfritt kan ta del av kursinnehållet i sin helhet, och inte behöver ansöka och vänta på att bli antagen utifrån behörighetsvillkor. Undervisningen finansieras istället genom att vissa kursdeltagare betalar för tilläggstjänster, exempelvis litteratur, lärarhandledning, certifiering eller validering efter avklarad kurs.

Mooc-kurser har beskrivits som en potentiellt "disruptive innovation", det vill säga en genomgripande förändring av utbildningsmarknaden som kan slå ut och skapa nya aktörer på ett sätt som andra Internettjänster har gjort.[4] Sebastian Thrun, som gav den första Mooc-kursen vid Stanford, menar att en hundradollars masterexamen kan bli möjlig vid några av de högst rankade universiteten i världen.[5]

Undervisningsformer

Egenskaper som förknippas med de första mooc-kurserna, men inte återfinnes i alla mooc-projekt: Licenser för öppet innehåll, öppen struktur, öppna lärandemål, community-centrering samt connectivism som underliggande pedagogisk teori. Den sistnämnda är besläktad med kooperativt lärande och elevaktivt arbetssätt. Öppenheten ifrågasätts emellertid inom många mooc-kurser, eftersom andra skolor inte alltid har rätt att använda kursmaterialet i sin egen undervisning.

Connectivism-baserade mooc-kurser, så kallade cMOOCs, bygger i hög grad på crowdsourcing för återkoppling på kursmaterialet och peer reviewing eller peer assessment kursdeltagarna emellan. Mooc-kurser som enbart baseras på förinspelade videolektioner och maskinrättade uppgifter har beskrivits som broadcast-baserade, även kallade xMOOCs. De jämförs med andra ord med traditionell distansundervisning.[6][7]

En mooc-kurs är ofta centrerad kring ett nätcommunity med studenter, lärare och handledare som tillsammans vidareutvecklar kursmaterialet, ibland i en riktning som den ansvarige läraren inte har förutsett. Inom mooc-projekt har man även testat nya pedagogiska grepp såsom spelifiering, serieromaner och att kursdeltagaren skattar sin kunskap genom självvärdering efter individualiserade lärandemål.

Statistik

Enligt en amerikansk undersökning bland 103 professorer som skapat mooc-kurser ägnade den kursansvarige professorn vanligen över 100 timmar åt kursutveckling (inspelning av videofilmer, författande av flervalsprov, med mera) innan kursstarten, men bara 8-10 timmar per vecka åt undervisning och handledning under kursens gång. I allmänhet assisterade en handledare på kursen, ofta en tidigare kursdeltagare. 97 procent av professorerna hade spelat in egna videolektioner, 74 procent av kurserna innefattade automaträttade uppgifter, 34 procent peer reviewing för betygssättning, 75 procent använde öppna undervisningsresurser, 9 procent av kurserna krävde inköp av en fysisk lärobok och 5 procent krävde inköp av en eller flera e-böcker.[8]

Mooc-kurser i Sverige

Kurser som betecknas som Moocar har hållits i Sverige sedan 2013, och mooc-liknande föregångare har förekommit sedan omkring 2003, främst vid universitet och högskolor.

En UKÄ-utredning som presenterades i januari 2016 har kartlagt mooc-användning i Sverige. Utredningen rekommenderar till regeringen att moocar bör inkluderas i svensk högskola, och att de särskilda förutsättningarna för detta bör regleras i en ny förordning för öppna nätbaserade kurser.[1]

Högskoleförordningen kapitel 11 reglerar numera öppen nätbaserad utbildning vid statliga universitet och högskolor.[9]

Se även

Externa länkar

  • Skollyftet är ett sätt att få det utvidgade kollegiet att lära varandra genom MOOC.
  • Coursera, kursplattform och utbildningsföretag som håller i moocar från olika universitet.
  • edX samarbete mellan olika universitet över hela världen.
  • KIx - Karolinska Institutets satsning på moocar
  • Udacity
  • Canvas.net - Kursplattform och kurskatalog för MOOC:s.
  • Mooctivity är en sökmotor och ett socialt nätverk för att hitta, jämföra och diskutera moocar

Noter

Källor

  1. ^ [a b c] Öppna nätbaserade kurser (MOOCs) i svensk högskola; Redovisning av ett regeringsuppdrag Arkiverad 30 januari 2016 hämtat från the Wayback Machine., UKÄ 2016-01-26
  2. ^ Kaplan Andreas M., Haenlein Michael (2016) Higher education and the digital revolution: About MOOCs, SPOCs, social media, and the Cookie Monster, Business Horizons, Volume 59.
  3. ^ Yang, Dennis (14 mars 2013). ”Are We MOOC'd Out?”. Huffington Post. http://www.huffingtonpost.com/dennis-yang/post_4496_b_2877799.html. Läst 5 april 2013. 
  4. ^ [a b] Ebba Ossiannilsson, Öppen utbildningskultur slår igenom - hur gör Sverige Arkiverad 3 februari 2013 hämtat från the Wayback Machine., Hsv nyheter och debatt sid 11, Nr 6 2012, sid 11.
  5. ^ Universiteten som försvann, debattartikel i Svenska Dagbladet 19 maj 2013.
  6. ^ Carson, Steve. "What we talk about when we talk about automated assessment", 23 juli 2012.
  7. ^ ”Elearnspace”. Arkiverad från originalet den 21 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130121085810/http://www.elearnspace.org/blog/2012/07/25/moocs-are-really-a-platform/. Läst 6 maj 2015. 
  8. ^ Kolowich, Steven (26 mars 2013). "The Professors Who Make the MOOCs". Chronicle of Higher Education. Läst 26 mars 2013.
  9. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Högskoleförordning (1993:100) Svensk författningssamling 1993:1993:100 t.o.m. SFS 2019:276 - Riksdagen”. www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/hogskoleforordning-1993100_sfs-1993-100. Läst 11 september 2019. 

Media som används på denna webbplats

MOOC poster mathplourde.png
Författare/Upphovsman: Mathieu Plourde (Mathplourde on Flickr), Licens: CC BY 2.0
MOOC poster April 4, 2013 by Mathieu Plourde licensed CC-BY on Flickr, explores the meaning of "Massive Open Online Courses" aka MOOCs. This has been used in a reliable source,http://www.wamda.com/2013/05/what-are-moocs-what-mean-for-middle-east , so it's not just original artwork, but was licensed CC-BY first.
What is a MOOC.ogv
Författare/Upphovsman: Neal Gillis and Dave Cormier, Licens: CC BY 3.0
Written and Narrated by Dave Cormier

Video by Neal Gillis

Researchers: Dave Cormier Alexander McAuley George Siemens Bonnie Stewart

Created through funding received by the University of Prince Edward Island through the Social Sciences and Humanities Research Council's "Knowledge Synthesis Grants on the Digital Economy"

CC-BY 2010