Mono no aware

Blommorna på japanskt prydnadskörsbär förknippas ofta med det japanska begreppet mono no aware.

Mono no aware(japanska: 物の哀れ?) är ett japanskt uttryck. Det syftar på en medvetenhet om alltings förgänglighet(japanska: 無常?, mujō) – både en övergående, ömsint ledsamhet/vemod över deras passage och en djupare, ömsint ledsamhet över det här tillståndet som tillhör livet.

Begreppet betyder bokstavligen "tingens patos" men kan också översättas som "empati gentemot tingen" eller "känslighet för det kortlivade". Det myntades under 1700-talet och har i modern tid använts flitigt inom både japansk litteratur (inklusive manga) och film (inklusive anime).

Bakgrund

Etymologi

Frasen är bildad på de två japanska orden mono (物; 'ting', 'sak') och aware (哀れ). Det sistnämnda ordet härstammar från Heian-perioden och syftar på ett utrop av viss överraskning (liknande "ah" eller "oh" i många europeiska språk); det kan översättas som 'patos', 'intensitet', 'djup känsla', 'känslighet' eller 'medvetande'. Mono no aware har därför ofta översatts som "tingens ah-ighet".

Kontext

Termen myntades under 1700-talets Edo-period, av den japanske lärde Motoori Norinaga. Han använde det ursprungligen som ett koncept inom sin litterära kritik av Berättelsen om Genji, men senare använde han det även som beskrivning av andra viktiga japanska verk som Manyoshu. Mono no aware blev ett centralt begrepp för hans litteraturkritik och togs därefter upp inom den allmänna japanska kulturella traditionen.

Medvetande om alla tings flyktiga natur förhöjer uppskattningen av deras skönhet och frammanar en lätt sorgsenhet över deras försvinnande. I sin kritik av Berättelsen om Genji noterade Motoori att mono no aware är den centrala känslan som engagerar läsarna. Begreppet användes inte bara om japansk litteratur, och det kom att förknippas med den japanska kulturella traditionen som sådan (se även sakura).[1] Inom bland annat japansk arkitektur och stadsbyggnad finns en medvetenhet om alltings förgänglighet, en medvetenhet som sägs vara annorlunda än en europeisk bevarandetradition av gamla ting.[2]

I dagens kultur

Manga

Bland framstående manga-skapare som använder mono no aware som del av berättandet kan nämnas Hitoshi Ashinano, Kozue Amano och Kaoru Mori.

Mangan Yokohama kaidashi kikō beskriver ett framtida Japan, där man påminns om tidens flykt (och där fotots Miurahalvö förändrats). Serien inspirerade även till 2013 års Hugo-vinnande novell.

Övrig litteratur

Science fiction-författaren Ken Lius novell "Mono no aware" vann 2013 års Hugopris för bästa novell.[3] Liu hade inspirerats av verk som SF-mangan Yokohama kaidashi kikō (av Hitoshi Ahinano). Han försökte frammana en "estetik som huvudsakligen riktade sig mot skapandet av en empati – hos läsaren – gentemot alltings oundvikliga försvinnande".[4]

Anime

Inom anime beskriver både Omohide poro-poro (av Isao Takahata) och Maimai Shinko to sen-nen no mahō (Mai Mai Miracle, av Sunao Katabuchi) tidens flykt på ett motsvarande sätt; båda filmerna visar fram huvudberättelsen parallellt med en sidoberättelse från det förflutna. Regissören Makoto Shinkais filmer är oftast "novellhistorier" där unga människor glider ifrån varandra och kontemplerar hur livet blivit. Titeln på Shinkais Byōsoku go centimetre ('5 centimeter i sekunden') syftar på hur snabbt körsbärsblommor faller ner mot marken; körsbärsblommor (sakura) förknippas i Japan ofta med tidens flykt.[5][6][7][8]

Övrig film

Den japanske filmregissören Yasujirō Ozu var välkänd för sin förmåga att skapa en känsla av mono no aware. Klimax i hans filmer skedde ofta via en rollfigur som säger "Vackert väder, eller hur?"(japanska: いい天気ですね?, Ii tenki desu ne?), efter ett paradigmskifte i en familj (som en dotter som gifts bort) eller i samhället (som ett hastigt förändrande Japan).

Motsvarigheter

I sin bok om hovlivet i det äldre Japan, The World of the Shining Prince, jämför Ivan Morris mono no aware med Vergilius lacrimae rerum (latin för "tingens tårar").[9]

Till skillnad mot nostalgi är mono no aware en känsla gentemot något som fortfarande (till stora delar) finns kvar. Nostalgin är däremot en saknad efter något (ofta idealiserat) som redan försvunnit. Båda känslokomplexen innehåller dock ett visst mått av vemod och melankolisk stämning.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 10 mars 2014.

Noter

  1. ^ Choy Lee, Khoon. Japan: Between Myth and Reality. 1995, sid 142. (engelska)
  2. ^ Sauer, Patrick (17 juni 2015). ”Will the 2020 Olympics Take the Fun Out of Japan?” (på engelska). Vice. https://www.vice.com/en_us/article/jpzwmx/will-the-2020-olympics-take-the-fun-out-of-japan. Läst 11 oktober 2019. 
  3. ^ ”2013 Hugo Awards”. http://www.thehugoawards.org/hugo-history/2013-hugo-awards/. 
  4. ^ Mamatas, Nick. ”Q/A With Ken Liu (and the return of Intern Kathleen)” (på engelska). Haikasoru. http://www.haikasoru.com/the-future-is-japanese/qa-with-ken-liu-and-the-return-of-intern-kathleen/. Läst 19 juni 2014. 
  5. ^ Michael C. Brannigan (2010): "Striking a Balance: A Primer in Traditional Asian Values", sid 115. Lexington Books, Lanham (via Google Books). Läst 19 juni 2014. (engelska)
  6. ^ Sean Tomizawa (2012-04-05): "Be Aware Of ‘Mono No Aware’". Japan Society. Läst 19 juni 2014. (engelska)
  7. ^ Martin (2008-10-12): "Mono no aware: sakura, nostalgia and transience". Arkiverad 12 april 2015 hämtat från the Wayback Machine. Anime UK News. Läst 19 juni 2014. (engelska)
  8. ^ "Mono no aware: Beauty in Japan". Arkiverad 20 juni 2014 hämtat från the Wayback Machine. Sensitivity to Things, 2008-07-25. Läst 19 juni 2014. (engelska)
  9. ^ Morris, Ivan I. The World of the Shining Prince: Court Life in Ancient Japan. 1994, sid 197. (engelska)

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Miura peninsula.jpg
Författare/Upphovsman: Paipateroma, Licens: CC BY 3.0
Miura Peninsula,Kanagawa, Japan
And the Trees are pink.. (3431386280).jpg
Författare/Upphovsman: Harald Hoyer from Schwerin, Germany, Licens: CC BY-SA 2.0
Sakura blossoms