Moluckmorkulla
| Moluckmorkulla Status i världen: Sårbar[1] | |
_(14568890009)_(cropped).jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Snäppor Scolopacidae |
| Släkte | Scolopax |
| Art | Moluckmorkulla S. rochussenii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Scolopax rochussenii | |
| Auktor | Schlegel, 1866 |
Moluckmorkulla[2] (Scolopax rochussenii) är en starkt hotad fågel i familjen snäppor inom ordningen vadarfåglar som förekommer i Indonesien.[3]
Utseende och läte
Moluckmorkullan är störst av alla morkullor, med sina 32–40 centimeter cirka 25 procent större än den vida spridda morkullan (Scolopax rusticola). Näbben är lång, kraftig och mörk. Ovansidan är svart med kontrastrerande stora gulbruna fläckar och små strimmor. Undersidan är jämnt gulbrun med svartaktiga fjäll. På nacken och mellan öga och näbb syns svarta streck. Moluckmorkullan är större och ljusare än sulawesimorkullan samt fläckig snarare än strimmig.[1] Lätet är ett ljust kvittrande.[4]
Utbredning
Fram tills nyligen var fågeln endast känd från åtta fynd från norra Moluckerna på öarna Obi och Bacan,[3] den senaste 1980. Den observerades inte när öarna inventerades 1991–1992, men en lokalguide rapporterade då att den förekommer i de inre bergsskogarna på Obi, där den ibland skrämts upp från väldigt nära håll på åsryggar över 500 meter över havet under torrperioden. Det ska också finnas ett lokalnamn på fågeln, vilket tyder på att den är bekant. Det antas vara stannfågel, men kan kanske röra sig lokalt höjdledes.[1]
Ornitologen Marc Thibault observerade dock fågeln 2010 och gjorde de allra första ljudinspelningarna.[4] Han hittade den också i låglänta områden, endast 100 meter över havet. 2013 publicerades de första fotografierna av fågeln.[5]
Levnadssätt
Sentida fynd tyder på att arten har revir i låglänta skogar och att den kan tolerera skogar påverkade av människan.[6][7] Den förekommer mellan 15 och 1 150 meters höjd och associeras kraftigt med strömmande vatten.[7] Inget är känt om dess häckningsbiologi annat än den setts spelflyga i mars och juli till augusti men inte i november-december.[8][6][7]
Status och hot
Moluckmorkullan har ett mycket litet utbredningsområde begränsat till ön Obi, där den anses minska i antal på grund av habitatförlust, framför allt i låglänta områden där större delen av populationen tros finnas. Förekomsten på ön Bacan anses numera vara osäker, med ett enda fynd för över 100 år sedan. Beståndet uppskattas till mellan 9 500 och 19 000 vuxna individer, dock troligen närmare den lägre siffran. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som utrotningshotad, kategoriserad som sårbar (VU).[1]
Namn
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Jan Jacob Rochussen (1797-1871), generalguvernör över Nederländska Ostindien 1845-1851.[9]
Noter
- ^ [a b c d] Birdlife International 2021 Scolopax rochussenii . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b] Moluccan Woodcock, Obi, 15 km east of Soligi Ljudinspelning av moluckmorkullan från 2010
- ^ RGS-IBG Geographical Fieldwork Grant recipients search for the enigmatic Moluccan Woodcock
- ^ [a b] Thibault, M., du Rau, P.D., Pineau, O. and Pangimangen, W. 2013. New and interesting records for the Obi archipelago (north Maluku, Indonesia), including field observations and first description of the vocalisation of Moluccan Woodcock Scolopax rochussenii. Bulletin of the British Ornithologists Club 133(2): 83-115.
- ^ [a b c] Cottee-Jones, H. E., Mittermeier, J. C. and Redding, D. W. 2013. The Moluccan Woodcock Scolopax rochussenii on Obi Island, North Moluccas, Indonesia: a 'lost' species is less endangered than expected. Forktail 29: 88-93.
- ^ Mittermeier, J.C., Cottee-Jones, H.E.W., Kennedy, J.D., Reeve, A.H., Rosyadi, I. & Thibault, M. (2015) Obi, North Moluccas, Indonesia: a visitor’s guide to finding the endemics. BirdingASIA 23: 66–76.
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar
Wikispecies har information om Scolopax rochussenii.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Internet Archive Book Images, Licens: No restrictions
Identifier: geographicaldis00seeb (find matches)
Title: The geographical distribution of the family Charadriidae, or the plovers, sandpipers, snipes, and their allies
Year: 1888 (1880s)
Authors: Seebohm, Henry, 1832-1895 Keulemans, J. G. (John Gerrard), 1842-1912, lithographer Hanhart, printer of plates Dwight, Jonathan, 1858-1929, former owner. DSI Tucker, Marcia Brady, former owner. DSI Judd & Company, printer of plates Library of Congress, former owner. DSI
Subjects: Charadriidae Shore birds
Publisher: London Manchester : H. Sotheran & Co.
Contributing Library: Smithsonian Libraries
Digitizing Sponsor: Biodiversity Heritage Library
View Book Page: Book Viewer
About This Book: Catalog Entry
View All Images: All Images From Book
Click here to view book online to see this illustration in context in a browseable online version of this book.
Text Appearing Before Image:
ature. Scolopax minor, Gmelin, Syst. Nat. i. p. 661 (1788). Rusticola minor (GmeL), Vieillot, N. Diet. dHist. Nat. iii. p. S51 (1816).Microptera minor (GmeL), Nuttall, Man. Dm. ii. p. 192 (1834).Microptera americana, Audubon, Syn. Birds N. Amer. p. 250 (1839).Philohela minor (GmeL), Gray, List Gen. and Subijen. Birds, p. 90 (1811) Plates.—Wilson, Am. Orn. pi. 48. fig. 2; Audubon, Orn. Biogr. pi. 265.Habits.—Baird, Brewer, and liidgway, Water-Birds N. Amer. i. p. 183.Eggs.—Described by Brewer in the above-mentioned work, p. 187. Specificcharacters. The American Woodcock may be recognized at once by the extraordinary attenuationof its first three primaries. The pattern of the colour of the upper parts is very similar tothat of our bird, to which it is evidently very closely allied, but it has no trace of bars onthe primaries, and scarcely any on the underparts. Its range extends northwards tolat. 50°, and southwards into Texas, but its longitudinal range extends from the Atlantic
Text Appearing After Image:
J G-Keulercajis filri . :S BanHar iraj: SCOLOPAX ROCHUSSENI MOLUCCAN WOODCOCK. SCOLOPAX. 505 only halfway across the continent. To the northern half of its range it is only a summer Geographi-visitor, but in the southern half it is a resident, whose numbers are largely increased tion> during winter. There can be little doubt that it is the result of an ancient westernemigration from the Old World or from the Azores. It is for the most part a forest-bird, and almost exclusively nocturnal in its habits. SCOLOPAX ROCHUSSENI. MOLUCCAN WOODCOCK. (Plate XX.) Scolopax rectricum apicibus subtus colore argenteo : primariarum pogoniis internis fasciatis : Diagnosis.pectore non fasciato. It is not known that examples from one island of the Moluccas differ in any way from Variations,those of another. Scolopax rochussenii, Schlegel, Nederl. Tijdschr. Dierh. 1866, p. 254. Neoscolopax rochusseni (Schlegel), Salvadori, Ann. Mus. Genov. xviii. p. 331 (1882). Synonymy. Plates.—Hitherto unfigured.H
Note About Images