Molekylär maskin
En molekylär maskin eller nanomaskin,[1] hänvisar till någon diskret antal molekylära komponenter som producerar kvasi-mekaniska rörelser (output) i ett svar på specifik stimuli (input).[2] Uttrycket är ofta mer allmänt tillämpad på molekyler som helt enkelt imiterar funktioner som förekommer på den makroskopiska nivån. Termen är också vanlig inom nanoteknik, där ett antal mycket komplicerade molekylära maskiner har föreslagits, vars syfte och mål är att konstruera en "molecular assembler" (en apparat som först föreslogs av Erik Drexler). Molekylära maskiner kan delas in i två huvudkategorier; syntetiska och biologiska.
2016 års Nobelpris i Kemi tilldelades Jean-Pierre Sauvage, Sir J. Fraser Stoddart och Bernard L. Feringa, "för design och syntes av molekylära maskiner".[3][4]
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Molecular machine, 10 december 2016.
Noter
- ^ Satir, Peter; Søren T. Christensen (2008-03-26). ”Structure and function of mammalian cilia”. Histochemistry and Cell Biology (Springer Berlin / Heidelberg) 129 (6): sid. 688. doi:. 1432-119X. PMID 18365235. PMC: 2386530. https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs00418-008-0416-9. Läst 11 september 2009.
- ^ ”Artificial Molecular-Level Machines: Which Energy To Make Them Work?”. Acc. Chem. Res. 34 (6): sid. 445–455. 2001. doi:. http://pubs.acs.org/cgi-bin/abstract.cgi/achre4/2001/34/i06/abs/ar000170g.html.
- ^ ”Pressmeddelande: Nobelpriset i kemi 2016”. http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/chemistry/laureates/2016/press-sv.html. Läst 10 december 2016.
- ^ ”3 Makers of World’s Smallest Machines Awarded Nobel Prize in Chemistry”. http://www.nytimes.com/2016/10/06/science/nobel-prize-chemistry.html. Läst 10 december 2016.