Mirandavarningen
Miranda, Mirandavarning, är i amerikansk rätt en skyldighet för polisen i USA att påminna en anhållen person om rätten till tystnad och anledningen till att det kan påverka rättsprocessens utfall samt att upplysa den anhållna personen om rätten till juridiskt ombud oavsett den anhållnes betalningsförmåga.
Bakgrund
.jpg)
Denna skyldighet härrör från ett rättsfall som avgjordes av USA:s högsta domstol år 1966, Miranda v. Arizona, där åklagarsidan mot Ernesto Miranda lade fram endast hans erkännande vid gripandet som bevis för hans skuld. Domstolen upphävde en tidigare fällande dom på grund av att Miranda hade provocerats att erkänna eftersom han inte kände till sina rättigheter. I en efterföljande rättegång dömdes Miranda med hjälp av vittnesmål och annan bevisning till elva års fängelse för kidnappning och våldtäkt.
Rätten till tystnad, dvs att någon inte kan tvingas att vittna mot sig själv i brottmål, framkommer i det femte tillägget till USA:s konstitution. Huvudargumentet varför en Mirandavarning måste ges är att myndigheterna inte ska uppmuntra någon att i okunskap avsäga sig grundlagsenliga rättigheter utan att personen givits grundläggande kännedom om vad det kan innebära till den personens nackdel.
Varningen
Mirandavarningen lyder vanligen så här, men det finns olika instruktioner för ordföljd eller meningsbyggnad i olika delstater:
| ” | You have the right to remain silent. Anything you say can and will be used against you in a court of law. You have the right to speak to an attorney and to have an attorney present during questioning. If you cannot afford an attorney one will be provided for you at government expense. | „ |
Ungefärlig översättning:
| ” | Du har rättigheten att förbli tyst. Allt du säger kan och kommer att användas mot dig i en domstol. Du har rättigheten att få tala med juridiskt ombud samt att densamma närvarar vid förhör. Om du inte har råd med juridiskt ombud kommer en att tillhandahållas dig på statsmaktens bekostnad. | „ |
Utanför USA
Europeiska unionen
En europeisk variant av Mirandavarningen har föreslagits av Europeiska kommissionen.[1] I slutet av 2011 och början av 2012 godkände Europaparlamentet och Europeiska unionens råd ett direktiv som innebär harmonisering och garanti av rättighetsinformation för brottsmisstänkta inom Europeiska unionen. Direktivet om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden ska vara implementerat av alla medlemsstater senast den 2 juni 2014.[2]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Miranda warning, tidigare version.
Noter
- ^ ”Brussels wants US-style 'Miranda rights' across Europe” (på engelska). EUobserver. 20 juli 2010. http://euobserver.com/22/30514. Läst 4 juni 2012.
- ^ ”Artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden”. EUT L 142, 1.6.2012, s. 6. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2012:142:0001:0010:SV:PDF.
Media som används på denna webbplats
Border Patrol agent reads the Miranda rights to a Mexican national arrested for transporting drugs (U.S. Customs and Border Protection - United States Department of Homeland Security)
Page of the manuscript written by Chief Justice Earl Warren regarding the Miranda v. Arizona case.
Description via Library of Congress:
"Chief Justice Earl Warren (1891–1974) wrote the majority opinion in the case of Ernesto Arturo Miranda against the state of Arizona, decided on June 13, 1966, and which was one of a group of four similar cases.
The majority decision established that before a defendant’s statement to police could be admitted as evidence, the prosecution had to prove that the defendant was informed of his right to counsel and against self-incrimination, now referred to as “Miranda Rights.”"
https://www.loc.gov/exhibits/creating-the-united-states/bill-of-rights-legacy.html