Miombohyliota

	Miombohyliota; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Miombohyliota med rödhuvad vävare.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Hyliotor; Hyliotidae
Släkte	Hyliota
Art	Miombohyliota; H. australis
Vetenskapligt namn
	§ Hyliota australis
Auktor	Shelley, 1882
Synonymer
	Sydlig hyliota
	Hitta fler artiklar om fåglar med Fågelportalen

Miombohyliota^[2] (Hyliota australis) är en fågel i familjen hyliotor inom ordningen tättingar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Miombohyliota en medelstor (11–12 cm) sångarliknande fågel med mörk rygg och brett vitt vingband. Den liknar gulbukig hyliota men har matt svart ovansida, ej glansig, ljusare gul undersida och vitt på vingarna begränsat till täckarna, ej på armpennor och tertialer. Honan är blekare och mer färglös, med varmbrun snarare än gråbrun ovansida som hos hona gulbukig hyliota.

Läten

Sången består av ett snabbt och rytmiskt kvitter uppbrutet av korta pauser, medan lätet är ett kort "tsik".^[4]

Utbredning och systematik

Miombohyliota delas in i tre underarter med följande utbredning:^[3]

Hyliota australis slatini – västra Kamerun och nordöstra Kongo-Kinshasa till västra Uganda och västra Kenya
Hyliota australis inornata – Angola till södra Kongo-Kinshasa (Katanga), Zambia, Malawi och norra Moçambique
Hyliota australis australis – Zimbabwe och Moçambique

Underarten slatini utgör möjligen en egen art.^[5] Vissa inkluderar även usambarahyliota (Hyliota usambara) i miombohyliota.^[6]

Familjetillhörighet

Fram tills nyligen ansågs hylioterna vara en del av familjen sångare (Sylviidae), nu uppdelad i ett antal familjer i överfamiljen Sylvioidea. DNA-studier visar dock att de inte är särskilt nära släkt med dessa, utan är systergrupp till mesar och pungmesar.^[7] Numera placeras de i den egna familjen Hyliotidae.

Levnadssätt

Miombohyliotan hittas i den afrikanska skogstypen miombo samt liknande lövskog. Den livnär sig av insekter som den födosöker efter i toppen av höga träd, enstaka, i par eller i familjegrupper. Fågeln häckar i juli–augusti i Zambia, oktober i Malawi och mellan augusti och januari i Zimbabwe. Arten är mestadels stannfågel.^[4]

Fågeln är uppkallad efter skogstypen miombo där den förekommer.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som fåtalig till ovanlig.^[8]

Namn

Miombo är swahili för trädsläktet Brachystegia som omfattar ett stort antal arter, vilka bildar en öppen skog eller ett savannlandskap i södra Centralafrika. Miombo är också en beteckning för denna vegetationstyp som dominerar inom stora delar av området.

Hyliota kommer från grekiskans ὑλειωτης, huleiōtēs, som betyder "skogsbrukare" och är ett annat namn för skogsguden Pan.^[9]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Hyliota australis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b] Pearson, D. (2019). Southern Hyliota (Hyliota australis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58846 4 april 2019).
^ Turner, D.A. & Pearson, D.J. (2015) Systematic and taxonomic issues concerning some East African bird species, notably those where treatment varies between authors. Scopus 34: 1–23.
^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ Alström, P., D.M. Hooper, Y. Liu, U. Olsson, D. Mohan, M. Gelang, H.L. Manh, J. Zhao, F. Lei, and T.D. Price (2014), Discovery of a relict lineage and monotypic family of passerine birds, Biol. Lett. 10, 20131067.
^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör miombohyliota.
Bilder & media
Wikispecies har information om Hyliota australis.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Hyliota australis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[hbw-4] [a b] Pearson, D. (2019). Southern Hyliota (Hyliota australis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58846 4 april 2019).

[5] Turner, D.A. & Pearson, D.J. (2015) Systematic and taxonomic issues concerning some East African bird species, notably those where treatment varies between authors. Scopus 34: 1–23.

[H&M-6] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[7] Alström, P., D.M. Hooper, Y. Liu, U. Olsson, D. Mohan, M. Gelang, H.L. Manh, J. Zhao, F. Lei, and T.D. Price (2014), Discovery of a relict lineage and monotypic family of passerine birds, Biol. Lett. 10, 20131067.

[8] Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[9] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

Navigation

Navigering

Temaportaler