Ministeriet för statssäkerhet
- För den kinesiska myndigheten, se Ministeriet för statssäkerhet (Kina)
| Ministeriet för statssäkerhet Ministerium für Staatssicherheit | |
 | |
| Föregångare | Hauptverwaltung zum Schutz der Volkswirtschaft (1946-1950) |
|---|---|
| Inrättad | 8 februari 1950 |
| Nedlagd | 8 februari 1990 |
| Efterföljare | Amt für Nationale Sicherheit (1989-1991) |
| Myndighetschef | Wilhelm Zaisser (1950–1953) Ernst Wollweber (1953–1957) Erich Mielke (1957–1989) Wolfgang Schwanitz (1989-1990) |
| Antal anställda | 91 000 (1988) |
Ministeriet för statssäkerhet (tyska: Ministerium für Staatssicherheit), MfS, allmänt känt som Stasi (IPA: [ˈʃtazi]), var Östtysklands säkerhetspolis 1950–1990.[1]
Stasi hade sitt högkvarter i öst-Berlin i stadsdelen Lichtenberg, på Normannenstrasse. Stasis motto var "Schild und Schwert der Partei" (Partiets sköld och svärd), vilket visade organisationens koppling till SED, Östtysklands motsvarighet till Sovjetunionens kommunistiska parti. En annan term som användes för att referera till Stasi under de tidiga åren var Staatssicherheitsdienst (Statssäkerhetstjänsten eller SSD).
Historia
I samband med grundandet av Stasi i februari 1950 blev Wilhelm Zaisser chef,[2] och Erich Mielke hans ställföreträdare med rang av statssekreterare. Efter det folkliga upproret i Östtyskland i juni 1953 och ett misslyckat kuppförsök mot Walter Ulbricht avsattes Zaisser och Ernst Wollweber blev ny chef. 1957 avskedade Walter Ulbricht Wollweber och Erich Mielke utnämndes till Stasi-chef,[3] en roll han hade fram till 7 november 1989.
Under 1950-talet inkorporerades en särskild avdelning för civilt utrikesspionage till Stasi, Hauptverwaltung Aufklärung, HV A, som under åren 1950–1986 hade den legendariske Markus Wolf som chef. Markus Wolf efterträddes av Werner Grossmann.
Fram till slutet på 1980-talet växte Stasi till dess det omfattade 91 000 anställda och 189 000 agenter, så kallade IM, Inofficiella medarbetare. Stasi var en och en halv gånger större än DDR:s ordinarie armé.[4] I Hitlers tredje rike uppskattas att det fanns en Gestapoagent per 2 000 invånare medan det i DDR fanns en stasiman eller angivare per 63 personer.[4]
Det utländska spionaget riktade sig främst mot närområdet, bland annat Västtyskland och Danmark, men även mot andra länder i Väst. Hur många spioner som funnits i utlandet vet man inte då viktigt arkivmaterial för att fastställa detta antingen är förstört av HV A eller är inte tillgängligt för forskning.
Stasiarkivet (BStU)
I samband med murens fall 1989 lyckades amerikanska CIA under oklara omständigheter komma över mikrofilmer av delar av HV A:s kartotekssamling. I början av 1990-talet fick tysk underrättelse- och säkerhetstjänst ta del av detta material genom den så kallade "Operation Rosenholz", vilket har lett till att man i vardagligt tal kallar kartotekssamlingen för Rosenholz. 1999 träffade USA och Tyskland avtal om att Tyskland skulle få kopior på kartotekskort som rörde tyska medborgare. Forskare vid den myndighet som upprättats för att hantera Stasis arkiv, Der Bundesbeauftragte für die Unterlagen des Staatssicherheitsdienstes der ehemahligen Deutschen Demokratischen Republik (BStU), har kunnat konstatera att det hösten 1988 fanns 1 929 Stasiagenter i Västtyskland.[5] Det är okänt hur situationen var i andra länder, eftersom CIA:s material där har lämnats till respektive regering men inte blivit tillgängligt för forskning.
Efter Berlinmurens fall har stora delar av Stasis material gjorts tillgängligt för allmänhet, forskare och journalister. För att kunna bistå med detta bildades BStU den 20 december 1991 då Stasi-Unterlagen-Gesetz(StUG, "lagen om Stasi-dokumenten") trädde ikraft. Alla människor har rätt att få reda på vad som registrerats om dem av Stasi, så länge de först ansöker skriftligen och får ansökan godkänd.[6] Privatpersoner har också enligt lag rätt att få veta vem det är som har rapporterat om dem. Stasilagstiftningen skyddar dock uppgifter som gäller agenter som arbetat för Västtyskland och dess samarbetspartners under kalla kriget, liksom de agenter som var minderåriga vid tillfället då de rapporterade till Stasi. Före detta Stasiagenter har endast rätt att se en mindre del av vad som finns om dem i arkivet.[7][8]
Rekonstruktion av sönderrivna dokument
I samband med att arkivet övergick till civil förvaltning 1990 återfanns omkring 16 000 säckar med sönderrivet Stasimaterial.
Manuell rekonstruktion av materialet har inneburit att personalen på Stasiarkivet har sammanfogat material från omkring 500 säckar till totalt omkring 1,6 miljoner arkivsidor. Arbetet bedrivs i Zirndorf beläget utanför Nürnberg.
År 2007 påbörjades ett projekt med att ta fram en metod för datorstödd rekonstruktion baserad på inscanning av sönderrivna dokument och programvara för att sammanfoga dessa fragment. Fram till augusti 2020 har omkring 60 000 sidor från 18 säckar rekonstruerats med dessa metoder. Förutan datorstödd rekonstruktion bedömde personalen själv i en PM att det skulle behövas 375 år att gå igenom materialet.[9]
Processen har tagit längre tid än planerat mycket på grund av svårigheter att scanna de sönderrivna dokumenten med tillräcklig kapacitet och kvalitet, varför ytterligare resurser avsattes 2019 till projektet.[10][11]
Galleri
Kamera med den speciella linsen SO-3.5.1 (5 / 17mm) från Carl Zeiss, så kallad "nålöglins", för fotografering genom nyckelhål, eller hål ner till 1 cm diameter.
Anläggning för telefonavlyssning
En Memocord k72 analog bandspelare
(c) Appaloosa, CC BY-SA 3.0Olika typer av mikrofoner för avlyssning
Magnetmikrofoner av märket Sennheiser,
Ångapparat för att öppna brev.
Maskin för förslutning av brev.
Printer för telegram.
Fotosnaiper 12 kamera med teleobjektiv.
Personer med anknytning till Stasi
Medarbetare
- Erich Mielke - Minister für Staatssicherheit
- Ernst Wollweber
- Peter Kaster
- Markus Wolf
- Werner Großmann
- Lutz Heilmann
- Wilhelm Zaisser
Medarbetare i Västtyskland
- Bernt Engelmann
- Gabriele Gast
- Günter Guillaume
- Gerhard Kade (IM "Super")
- Herbert Siegmar Kloss (IM "Siegbert")
- Karl-Heinz Kurras, polisen som sköt Benno Ohnesorg
- Hansjoachim Tiedge
Medarbetare i Sverige
Kända offer eller offentliga personer som övervakades
- Wolf Biermann
- Willy Brandt
- Lutz Eigendorf
- Robert Havemann
- Stefan Heym
- Helmut Kohl
- Matthias Platzeck
- Joseph Ratzinger
- Christa Wolf
Stasi på film
Se även
Referenser
- ^ http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/stasi
- ^ Agrell, Wilhelm (2008). ”7”. Maskerad front: Kalla krigets underrättelsehistoria. Falun: Historiska Media. sid. 124. ISBN 978-91-85507-97-9
- ^ Agrell, Wilhelm (2008). ”7”. Maskerad front: Kalla krigets underrättelsehistoria. Falun: Historiska Media. sid. 125-126. ISBN 978-91-85507-97-9
- ^ [a b] Funder, Anna (2018). Stasiland. sid. 71
- ^ http://www.spiegel.de/international/germany/bild-799335-286696.html
- ^ Lars Rumar (14 mars 2001). ”Stasi: Makt och banalitet i DDR” (på svenska). Populär historia. https://popularhistoria.se/kultur/att-arkivera-ett-folk. Läst 14 september 2021.
- ^ http://www.bstu.bund.de/DE/BundesbeauftragteUndBehoerde/Rechtsgrundlagen/StUG/stug_node.html
- ^ http://www.bstu.bund.de/DE/BundesbeauftragteUndBehoerde/Rechtsgrundlagen/StUG/StUG_englisch/StUG_englisch_pdf.pdf?__blob=publicationFile
- ^ Funder, Anna (2018). Stasiland. sid. 271
- ^ ”The Reconstruction of Torn Documents”. STASI Records Archive. https://www.stasi-unterlagen-archiv.de/en/archives/the-reconstruction-of-torn-documents/#c6543. Läst 25 oktober 2021.
- ^ http://www.bstu.bund.de/DE/Archive/RekonstruktionUnterlagen/_node.html
- ^ Katarina Lagerwall, Lena Breitner (26 juli 2012). ”Stasiexpert: Svenske prästen var elitspion i 25 år”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/stasiexpert-svenske-prasten-var-elitspion-i-25-ar. Läst 26 juli 2012.
Externa länkar
- Forschungs- und Gedenkstätte Normannenstraße i Berlin Lichtenberg
- Insiderkomitee zur Förderung der kritischen Aneignung der Geschichte des MfS (driven av före detta Stasi-anställda)
- Om Stasis offer
- BStU
| |||||||||||||||||||||||
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Appaloosa, Licens: CC BY-SA 3.0
Das Telegramm war in der DDR ein essentielles Kommunikationsmittel, da es kaum Telefonanschlüsse gab. Jedes in den Bezirk Leipzig eingehende Telegramm wurde vom MfS per Fernschreiber aufgezeichnet. Um die Telegramm-Flut zu bewältigen wurde das im Bild gezeigte Gerät zum Auswerten von Telegrammen entwickelt.
Författare/Upphovsman: Appaloosa 20:52, 7. Jun 2006 (CEST), Licens: CC BY-SA 3.0
"Fotostuhl" des MfS für Aufnahmen der erkennungsdienstlichen Fotos. Vorne links ist der Tisch zur Abnahme von Fingerabdrücken.
Författare/Upphovsman: Appaloosa, Licens: CC BY-SA 3.0
Beim russischen Fotosnaiper 12 handelt es sich um eine Spiegelreflexkamera Zenit 12 S mit 300 mm Objektiv und Schulterstativ. Mit diesem Gerät konnten unbemerkt Aufnahmen aus großer Entfernung gemacht werden.
Författare/Upphovsman: Appaloosa, Licens: CC BY-SA 3.0
Heißluftgebläse zum Öffnen von Briefen.
Författare/Upphovsman: Appaloosa, Licens: CC BY-SA 3.0
This machine belonged to the postal inspection department of the Stasi. It automatically resealed envelopes.
Författare/Upphovsman: Appaloosa 19:23, 7. Jun 2006 (CEST), Licens: CC BY-SA 3.0
Gerät des MfS zum konspirativen Aufzeichnen von Gesprächen. Das Füllfederhalter-Mikrofon ist über einen Adapter an das Aufzeichnungsgerät Memocord k72 angeschlossen. Der vom MfS selbst konstruierte Schalter (rot) steuerte das Memocord.
Författare/Upphovsman: Photo: Andreas Praefcke, Licens: CC BY 3.0
Berlin-Lichtenberg: Ministerium für Staatssicherheit Normannenstraße, Gebäude 1 (Ruschestraße 103), u.a. mit dem Büro von Erich Mielke; heute Forschungs- und Gedenkstätte Normannenstraße.
Författare/Upphovsman: Appaloosa, Licens: CC BY-SA 3.0
Kamera mit Sonderobjektiv SO-3.5.1 zum konspirativen Fotografieren. Das Objektiv konnte auf eine geräuscharme Spiegelreflexkamera geschraubt werden. Damit war es möglich, durch ein Loch von 1 cm Durchmesser zu fotografieren.
(c) Appaloosa, CC BY-SA 3.0
Vom MfS für verschiedene Zwecke hergestellte Wanzen mit magnetischen Mikrofonen und teilweise mit Sender oder Verstärker.
- Software: GIMP
Författare/Upphovsman: Appaloosa, Licens: CC BY-SA 3.0
Eine Schachtel mit magnetischen Mikrofonen vom Typ Sennheiser MM 26. Diese wurden vom MfS für den Bau von Wanzen benutzt.
Författare/Upphovsman: Appaloosa, Licens: CC BY-SA 3.0
Teil einer Telefonabhöranlage der technischen Abteilung 26 des MfS (Stasi), wo Telefongespräche auf handelsüblichen Kassetten gespeichert werden konnten.
Författare/Upphovsman: Bettenburg, Licens: CC BY-SA 2.0 de
Office building of the HVA (foreign intelligence service) in the Ministry for State Security (Stasi) in Berlin-Lichtenberg. 2003 one of the offices of Deutsche Bahn AG.
(c) Bundesarchiv, Bild 183-1985-0206-422 / Franke, Klaus / CC-BY-SA 3.0
Auf einem eindrucksvollen Kampfmeeting im Palast der Republik zum 35. Jahrestag der Bildung des Ministeriums für Staatssicherheit sprach der Generalsekretär des ZK der SED und Vorsitzende des Staatsrates der DDR, Erich Honecker.
(c) Bundesarchiv, Bild 183-F1215-0029-001 / CC-BY-SA 3.0
Berlin: Namensverleihung an Wachregiment
Der Minister für Staatssicherheit, Generaloberst Erich Mielke, verlieh am 15.12.1967 dem Wachregiment Berlin des Ministeriums für Staatssicherheit den Ehrennamen "Feliks Edmundowitsch Dzierzynski".