Mindre vadarsvala

	Mindre vadarsvala; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Vadarsvalor; Glareolidae
Släkte	Glareola
Art	Mindre vadarsvala; G. lactea
Vetenskapligt namn
	§ Glareola lactea
Auktor	Temminck, 1820

Mindre vadarsvala^[2] (Glareola lactea) är en sydasiatisk fågel i familjen vadarsvalor inom ordningen vadarfåglar.^[3]

Utseende

Mindre vadarsvala är som namnet avslöjar en liten vadarsvala, med en kroppslängd på endast 16-19 centimeter. Den är vidare karakteristiskt sandgrå och har till skillnad från flera andra vadarsvalor tvärt avskuren eller endast svagt kluven stjärt. I flykten syns en vit vingpanel över armpennorna, svarta handpennor och bakkant på armpennorna, grå täckare samt svart ändband på den vita stjärten. I häckningsdräkt har den svart tygel och är gulbrun på strupen, utanför häckningstid streckad.^[4]

Läte

I flykten hörs ett ljust och rullande "prrip" eller "tiririt". Under häckningen hörs korta ljud som "tuck-tuck-tuck".^[5]

Utbredning och systematik

Mindre vadarsvala förekommer från östra Afghanistan och Pakistan genom Indien, Sri Lanka och Bangladesh till södra Kina (södra Yunnan) och därifrån sydost genom Myanmar till Thailand, Laos och Kambodja.^[6] Den förekommer även vintertid i Oman mellan början av november och slutet av februari.^[7] Tillfälligt har den observerats i Bahrain, Iran, Qatar, Förenade Arabemiraten och Jemen i Mellanöstern samt i Malaysia, Singapore och Vietnam i Sydostasien.^[7]^[1] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

Fågeln trivs vid stora floder och sjöar med sand- eller klapperstensstränder.^[4] Den livnär sig av skalbaggar, termiter, flugor och andra insekter som den fångar i skymning och gryning, flygande i flockar.^[6] Den lägger två till fyra ägg i en uppskrapad grop, februari till april i Indien och Sri Lanka, från mars i Pakistan och april-maj i Laos.^[6]

Status och hot

Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.^[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 10.000 och 100.000 individer.^[6]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2012 Glareola lactea Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. ISBN 0-395-60237-8
^ [a b c d] Maclean, G.L. & Kirwan, G.M. (2018). Little Pratincole (Glareola lactea). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53791 19 september 2018).
^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist (första). Barcelona: Lynx Edicions. sid. 192. ISBN 978-84-941892-9-6

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör mindre vadarsvala.
Bilder & media
Wikispecies har information om Glareola lactea.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Glareola lactea Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11

[Indian-4] [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press

[5] Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. ISBN 0-395-60237-8

[hbw-6] [a b c d] Maclean, G.L. & Kirwan, G.M. (2018). Little Pratincole (Glareola lactea). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53791 19 september 2018).

[Mitchell-7] [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist (första). Barcelona: Lynx Edicions. sid. 192. ISBN 978-84-941892-9-6

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler