Mindre lira
| Mindre lira Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 (c) Matt Witt, CC BY-SA 3.0 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Stormfåglar Procellariiformes |
| Familj | Liror Procellariidae |
| Släkte | Puffinus |
| Art | Mindre lira P. puffinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Puffinus puffinus | |
| Auktor | Brünnich, 1764 |
| Utbredning | |
 | |
Mindre lira[2] (Puffinus puffinus) är en fågel som tillhör familjen liror inom ordningen stormfåglar.[3][4] Den häckar i Nordatlanten kolonivis i bohålor utmed kuster och på öar.
Utseende och läte
Mindre lira är en relativt liten lira, 30–38 centimeter lång och med ett vingspann på 76–89 centimeter. Den har lirornas typiska "bågande" flykt, då den tippar från ena till andra sidan på stela vingar med få vingslag och vingspetsar som nästan nuddar vattnet. Fågeln ser ut som ett flygande kors, med vingarna utsträckta från kroppen, och den byter färg från svart till vitt när den svarta ovansidan och den vita undersidan omväxlande blir synliga när den färdas lågt över havet.
De båda arterna medelhavslira och balearisk lira (som tidigare behandlades som underarter till mindre lira) är mycket lika. Den förra är näranog identisk, med brungrå och ej lika svartaktig ovansida, kortare stjärt så att fötterna sticker ut och vanligen svart armhåleband och mörka undre stjärttäckare. Den saknar också oftast mindre lirans ljusa halvmåne bakom mörk kind. Balearisk lira skiljer sig tydligare från mindre lira, med större storlek, solkigt brunvit undersida, brunsolkiga armhålor och brunaktig på undergump och buk.
Till havs är den tystlåten, men på häckplats hörs mörka förnätter stammande och hesa "ac-ka tjich-ach" och liknande.
Utbredning
Arten häckar i Nordatlanten, dels utanför södra Island, Färöarna, Irland, Wales, Skottland, England och Kanalöarna, dels i Makaronesien i Azorerna, Madeira och La Palma och Teneriffa i Kanarieöarna, tidigare även i Desertasöarna.[3] Sedan omkring 1970 häckar den också häckat vid nordöstra Nordamerikas atlantkust från Newfoundland till Massachussetts. Mindre liror flyttar över 10 000 kilometer till Sydamerika på vintern.
Förekomst i Sverige
Mindre lira observeras årligen i Sverige, oftast på Västkusten vid kraftiga västliga vindar.[5]
Systematik
Arterna balearisk lira (Puffinus mauretanicus) och medelhavslira (Puffinus yelkouan) kategoriserades tidigare som underarter av denna art, men har idag artstatus, antingen tillsammans eller var för sig. Mindre lira i begränsad mening behandlades tidigare som monotypisk,< det vill säga att den inte delas in i några underarter. Sedan 2020 urskiljs dock populationen på La Palma och Teneriffa i Kanarieöarna som den egna underarten canariensis efter studier.[6]
Ekologi
Mindre lira bildar stora flockar, särskilt under flyttningen på hösten. Den är tyst när den är till havs, men vid häckningskolonierna på natten hörs kacklande rop.
Arten livnär sig av småfisk, särskilt sill, skarpsill och sardiner, men även kräftdjur, bläckfiskar och flytande avfall. Fågeln söker föda ensam eller i små grupper och utnyttjar havslevande däggdjur och fiskstim som för upp byten till ytan. Den följer inte efter båtar. Den har sina bon i hålor som endast besöks på natten för att undvika predatorer. Fåglarna bildar livslånga monogama par.
Mindre lira är exceptionellt långlivad. En individ ringmärktes som adult (minst fem år gammal) 1957 i Storbritannien. Den återfanns i april 2002 häckande på Bardsey Island i Wales, då den alltså var omkring 50 år gammal.[7]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med okänd utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europe, som täcker mer än 95 % av artens utbredningsområde, tros det häcka 342 000–393 000 par.[1] 2004 uppskattades världspopulationen till åtminstone en miljon individer.[1]
Referenser
Noter
- ^ [a b c d e] BirdLife International 2012 Puffinus puffinus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – januari 2024”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 10 januari 2024.
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
- ^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
- ^ Mindre lira i Artportalen
- ^ Rodríguez A, B Rodríguez, T Montelongo, J Garcia‐Porta, T Pipa, M Carty, J Danielsen, J Nunes, C Silva, P Geraldes, FM Medina & JC Illera. 2020. Cryptic differentiation in the Manx Shearwater hinders the identification of a new endemic subspecies. Journ. Avian Biology. doi: [10.1111/jav.02633].
- ^ ”Oldest bird clocks 5 million miles”. CNN.com. 18 april 2002. http://edition.cnn.com/2002/WORLD/europe/04/18/britain.bird/index.html?iref=allsearch. Läst 22 mars 2017.
Tryckta källor
- Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 28-29. ISBN 91-1-913142-9
- Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 70. ISBN 978-91-7424-039-9
Externa länkar
- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
- Copeland Bird Observatory, bland annat om fyndet av världens äldsta kända viltlevande fågel
Wiktionary har ett uppslag om mindre lira.
Wikispecies har information om mindre lira.
Wikimedia Commons har media som rör mindre lira.- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Donkey shot, Licens: CC BY-SA 4.0
Distribution of Manx Shearwater (Puffinus puffinus): orange – breeding colonies; light blue – winter range, medium blue – main wintering areas (between 10° and 50° S), dark blue – concentration of wintering birds (between 20° and 40° S)
Författare/Upphovsman: , Licens: CC BY-SA 4.0
Egg of Manx shearwater. Collection of Jacques Perrin de Brichambaut.
Författare/Upphovsman: Richard Crossley, Licens: CC BY-SA 3.0
Manx Shearwater from the Crossley ID Guide Britain and Ireland