Mindre kaninpunggrävling
| Mindre kaninpunggrävling Status i världen: Utdöd[1] | |
 Mindre kaninpunggrävling (Macrotis leucura) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Grävlingpungdjur Peramelemorphia |
| Familj | Kaninpunggrävlingar Thylacomyidae |
| Släkte | Macrotis |
| Art | Mindre kaninpunggrävling M. leucura |
| Vetenskapligt namn | |
| § Macrotis leucura | |
| Auktor | (Thomas, 1887) |
| Utbredning | |
 Artens historiska utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Mindre kaninpunggrävling (Macrotis leucura) var ett däggdjur som levde i Australien. Den dog ut i mitten av 1900-talet.
Artepitetet i det vetenskapliga namnet är bildat av de grekiska orden leucos (vit) och oura (svans).[2]
Beskrivning
Djuret nådde en kroppslängd (huvud och bål) av 20 till 27 cm, en svanslängd av 12 till 17 cm och en vikt mellan 310 och 430 gram. Pälsen på ovansidan hade främst en grå färg med skuggor av brun eller blå. Undersidan var mera vitaktig. Liksom den större kaninpunggrävlingen hade arten en hårtofs vid bakre delen av svansen men den yttersta spetsen var naken. Svansen hos den mindre kaninpunggrävlingen var nästan helt vit, ibland fanns en grå strimma vid ovansidan av svansroten.[3]
Angående levnadssättet fanns troligen inga skillnader mellan båda kaninpunggrävlingar.[3] Mindre kaninpunggrävling var aktiv på natten och var allätare. Födan utgjordes bland annat av insekter som myror och termiter, av frön och frukter samt av mindre gnagare.[4]
Arten levde i Australiens centrala öknar samt i torra gräsmarker med några glest fördelade träd och buskar.[1]
Utrotning
Det antas att arten utrotades av introducerade fiender som rävar och tamkatter. Troligen påverkade även införda konkurrenter som kaniner och landskapets omvandling med hjälp av svedjebruk beståndets utveckling. Den sista individen som vetenskapen känner till hittades 1931. Enligt obekräftade berättelser av aboriginer levde några exemplar fram till 1960-talet.[1]
Referenser
Noter
- ^ [a b c] Burbidge, A., Johnson, K. & Dickman, C 2012 Macrotis leucura Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 16 oktober 2012.
- ^ Conder & Strahan, red (2007). ”Macropus leucura”. Dictionary of Australian and New Guinean Mammals. CSIRO PUBLISHING. sid. 74. ISBN 978-0-643-10006-0
- ^ [a b] Nowak, R. M. (1999) sid.71/72 Google books
- ^ A. Singh (18 september 2001). ”Macrotis leucura” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Macrotis_leucura/. Läst 16 oktober 2012.
Tryckta källor
- Ronald M. Nowak: Walker’s Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Wilhelm Klave, Licens: CC BY-SA 3.0
Illustration of a lesser bilby (Macrotis leucura) at the Catalogue of the Monotremes and Marsupials in the British Museum (Natural History)