Mimas
| Mimas | |
 | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | William Herschel |
| Upptäcktsdatum | 17 september 1789 |
| Uppkallad efter | Mimas |
| Omloppsbana | |
| Banmedelradie | 185 404 km |
| Excentricitet | 0,0202 |
| Siderisk omloppstid | 0,9424218 dygn |
| Inklination | 1,51° |
| Måne till | Saturnus |
| Fysikaliska data | |
| Diameter | 418 x 392x 382 km |
| Massa | 3,84·1019 kg |
| Medeldensitet | 1,14 g/cm3 |
| Ytgravitation (ekvatorn) | 0,077 m/s2 |
| Albedo | 0,77 |
Mimas (från grekiskans Μίμας) är en av Saturnus månar. Den går även under namnet Saturnus I.
Mimas låga täthet, endast 1,14 g/cm3, tyder på att den består till mesta delen av vattenis blandad med en liten andel sten. Enligt ett forskarlag som undersökt månens rörelsemönster kan det finnas en 70 till 80 km djup ocean under isytan.[1][2]
Starka tidvattenkrafter sträcker ut månen och gör den något äggformad, vilket kan ses på nyare bilder från Cassini. Månens längsta axel är 10 % längre än dess kortaste. Dess diameter är dock beräknad till cirka 397 km, d.v.s. samma sträcka som mellan Göteborg och Stockholm.
Det mest utmärkande hos Mimas är den enorma nedslagskratern Herschel, som med en diameter på 130 km täcker en tredjedel av månens diameter. Om det fanns en motsvarande krater på jorden skulle den vara mer än 4000 kilometer i diameter och täcka ett område större än Kanada.
Kratern är hela tio kilometer djup och berget i mitten reser sig fem kilometer över kraterbotten. Nedslaget var så kraftigt att det nästan splittrade Mimas. Seismiska chockvågor från nedslaget kan ha skapat de sprickor som kan ses på månens motsatta sida.
Ytan täcks av mindre kratrar men ingen är i närheten av Herschels storlek. Kratrarna är dessutom ojämnt fördelade över ytan. Det mesta av ytan täcks av kratrar större än 40 kilometer, men vid sydpolen saknas kratrar mindre än 20 kilometer. Det antas att en hittills okänd process raderar ut mindre kratrar i detta område.
Namn
Mimas upptäcktes av William Herschel den 17 september 1789. Mimas är uppkallad efter en av jättarna i den grekiska mytologin. Namnen på alla sju kända månar (inklusive Mimas) har föreslagits av William Herschels son. Han döpte dem efter Titanerna specifikt eftersom Saturnus (den romerska motsvarande Kronos i den grekiska mytologin) var ledare för Titanerna och härskare över världen för en tid.
Fysiska egenskaper
Mimas har en densitet på 1,15 g/cm^, vilket tyder på att den huvudsakligen är sammansatt av vatten (i form av is) med endast en liten mängd sten. Dess längsta axel är ca 10% längre än den kortaste. Den ellipsoida formen Mimas är särskilt märkbar på senare bilder från rymdsonden Cassini.
Mimas mest utmärkande drag är en kolossal krater som är 130 kilometer (81 mi) i diameter. Det är en diameter som nästan är en tredjedel av månens egen diameter. Om det fanns en krater av motsvarande skala på Jorden skulle den vara över 4 000 kilometer (2 500 mi) i diameter. Det är bredare än Australien. Mimas yta är mättad med mindre nedslagskratrar men inga andra är någonstans i närheten av storleken av Herschels. Även om Mimas är kraftigt ärrad av nedslagskratrar är kratrarna inte enhetliga. Merparten av ytan är täckt med kratrar större än 40 kilometer i diameter, men i det södra polarområdet är kratrarna i allmänheten större än 20 kilometer.
Mimas i populärkultur
.jpg)
- Mimas påminner starkt till utseendet av Dödsstjärnan i filmserien Stjärnornas krig. Detta är dock ett sammanträffande då konceptet för Dödsstjärnan skapades långt innan de första fotografierna av Mimas togs.
- År 2010 publicerade NASA en bild av Mimas med en överlagrad temperaturkarta som påminner om Pac-Man.[3]
- Mimas beskrivs i boken "Red Dwarf: Infinity welcomes careful drivers" som den måne Dave Lister levde på innan han hamnade på rymdskeppet Red Dwarf.
- I tv-serien Star Trek finns en av stjärnflotteakademins nödutrymningsstationer på Mimas.
Referenser
- The Planetary Society: Mimas
- NASA: Saturnian Satellite Fact Sheet
- Johnston's Archive: Properties of the Planetary Satellites of the Solar System
Noter
- ^ dpa/ani (8 februari 2024). ”Forschende finden Ozean auf Saturnmond Mimas” (på tyska). Der Spiegel. https://www.spiegel.de/wissenschaft/weltall/weltall-forschende-finden-ozean-auf-saturnmond-mimas-a-af352063-35fb-470e-a8be-0e576013829f. Läst 13 februari 2024.
- ^ Lainey, V; Rambaux, N; Tobie, G; Cooper, N; Zhang, Q; Noyelles, B; Baillié, K (7 februari 2024). ”A recently formed ocean inside Saturn’s moon Mimas” (på engelska). Nature 626 (7998): sid. 280–282. doi:. ISSN 1476-4687.
- ^ Cook, Jia-Rui C. (29 mars 2010). ”1980s Video Icon Glows on Saturn Moon”. NASA. Arkiverad från originalet den 1 april 2010. https://web.archive.org/web/20100401095821/http://www.nasa.gov/mission_pages/cassini/whycassini/cassini20100329.html. Läst 21 juni 2023.
| |||||||||||
Media som används på denna webbplats
Montage of Saturn and several of its satellites, Dione, Tethys, Mimas, Enceladus, Rhea, and Titan. JPL image PIA01482: Saturn System Montage This montage of images of the Saturnian system was prepared from an assemblage of images taken by the Voyager 1 spacecraft during its Saturn encounter in November 1980. This artist's view shows Dione in the forefront, Saturn rising behind, Tethys and Mimas fading in the distance to the right, Enceladus and Rhea off Saturn's rings to the left, and Titan in its distant orbit at the top.
Description from NASA :
In this view captured by NASA's Cassini spacecraft on its closest-ever flyby of Saturn's moon Mimas, large Herschel Crater dominates Mimas, making the moon look like the Death Star in the movie "Star Wars."
Herschel Crater is 130 kilometers, or 80 miles, wide and covers most of the right of this image. Scientists continue to study this impact basin and its surrounding terrain (see PIA12569 and PIA12571).
Cassini came within about 9,500 kilometers (5,900 miles) of Mimas on Feb. 13, 2010. This mosaic was created from six images taken that day in visible light with Cassini's narrow-angle camera on Feb. 13, 2010. The images were re-projected into an orthographic map projection. This view looks toward the area between the region that leads on Mimas' orbit around Saturn and the region of the moon facing away from Saturn. Mimas is 396 kilometers (246 miles) across. This view is centered on terrain at 11 degrees south latitude, 158 degrees west longitude. North is up. This view was obtained at a distance of approximately 50,000 kilometers (31,000 miles) from Mimas and at a sun-Mimas-spacecraft, or phase, angle of 17 degrees. Image scale is 240 meters (790 feet) per pixel.
The Cassini-Huygens mission is a cooperative project of NASA, the European Space Agency and the Italian Space Agency. The Jet Propulsion Laboratory, a division of the California Institute of Technology in Pasadena, manages the mission for NASA's Science Mission Directorate in Washington. The Cassini orbiter and its two onboard cameras were designed, developed and assembled at JPL. The imaging team is based at the Space Science Institute, Boulder, Colo.
For more information about the Cassini-Huygens mission visit http://www.nasa.gov/cassini and http://saturn.jpl.nasa.gov. The Cassini imaging team homepage is at http://ciclops.org.
This global map of Saturn's moon Mimas was created using images taken during Cassini spacecraft flybys, with Voyager images filling in the gaps in Cassini's coverage.
The moon's large, distinguishing crater, Herschel, is seen on the map at left.
The map is an equidistant (simple cylindrical) projection and has a scale of 216 meters (710 feet) per pixel at the equator. The mean radius of Mimas used for projection of this map is 198.2 kilometers (123.2 miles). The resolution of the map is 16 pixels per degree. This mosaic map is an update to the version released in June 2008 (See PIA11118).NASA release date March 29, 2010
The highest-resolution-yet temperature map and images of Saturn’s icy moon Mimas obtained by NASA’s Cassini spacecraft reveal surprising patterns on the surface of the small moon, including unexpected hot regions that resemble “Pac-Man” eating a dot, and striking bands of light and dark in crater walls.
The left portion of this image shows Mimas in visible light, an image that has drawn comparisons to the "Star Wars" Death Star. The right portion shows the new temperature map, which resembles 1980s video game icon "Pac Man."
To learn more about this image go to:
<a href="http://www.nasa.gov/centers/goddard/news/features/2010/pac-man-mimas.html" rel="nofollow">www.nasa.gov/centers/goddard/news/features/2010/pac-man-m...</a>
Credit: NASA/JPL/Goddard/SWRI/SSI
<a href="http://www.nasa.gov/centers/goddard/home/index.html" rel="nofollow">NASA Goddard Space Flight Center</a> is home to the nation's largest organization of combined scientists, engineers and technologists that build spacecraft, instruments and new technology to study the Earth, the sun, our solar system, and the universe.The most detailed images ever taken of Saturn's moon Mimas show it to be one of the most heavily cratered Saturnian moons, with little if any evidence for internal activity. Mimas has been so heavily cratered that new impacts can only overprint or even completely obliterate other older craters. Mimas is 397 kilometers or (247 miles) across.
The moon displays an unexpected array of crater shapes. The highest crater walls tower 6 kilometers (4 miles) above the floors and show signs of material sliding down slope. Indeed, many of the large craters -- more than 15 kilometers (10 miles) in diameter -- appear to be filled in with rough-surfaced material, likely the result of landslides triggered by subsequent impacts elsewhere on Mimas' surface. Some of these deposits have craters superimposed on them, demonstrating that the landslides themselves may be quite old.
Grooves, some of which are over a kilometer deep, cut across the surface for more than 100 kilometers (63 miles). These are some of the only indications that there might have once been internal activity under this ancient, battered surface.
The Cassini-Huygens mission is a cooperative project of NASA, the European Space Agency and the Italian Space Agency. The Jet Propulsion Laboratory, a division of the California Institute of Technology in Pasadena, manages the mission for NASA's Science Mission Directorate, Washington, D.C. The Cassini orbiter and its two onboard cameras were designed, developed and assembled at JPL. The imaging operations center is based at the Space Science Institute in Boulder, Colo.
For more information about the Cassini-Huygens mission visit http://saturn.jpl.nasa.gov . The Cassini imaging team homepage is at http://ciclops.org.
The NASA image has been cropped.