Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten
Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) | |
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5 Vapen för Högkvarteret tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten |
Datum | 1994– |
Försvarsgren | Försvarsmaktsgemensam |
Typ | Ledning |
Roll | Underrättelsetjänst |
Del av | Högkvarteret |
Föregångare | Underrättelse- och säkerhetsledningen Underrättelse- och säkerhetskontoret |
Högkvarter | Stockholms garnison |
Förläggningsort | Stockholm |
Befälhavare | |
Chef | Generallöjtnant Thomas Nilsson |
Stf. chef | Henrik Garmer |
Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) är en verksamhet inom Försvarsmakten som dels utgör Sveriges militära underrättelsetjänst, och därmed har huvudansvar för att ta fram militärt relevant information om främmande makter, dels ansvar för militär säkerhetstjänst. MUST ingår i Högkvarteret och sorterar direkt under ÖB. Verksamheten består av en ledning och administration, som bland annat landets alla försvarsattachéer på svenska ambassader utomlands sorterar under, samt tre verksamhetskontor: Underrättelsekontoret (UNDK), Säkerhetskontoret (SÄKK) och Kontoret för särskild inhämtning (KSI) som arbetar med personbaserad underrättelseinhämtning.[1]
Historik
Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) bildades den 1 juli 1994 genom en sammanslagning av Underrättelse- och säkerhetsledningen (USL) och Underrättelse- och säkerhetskontoret (USK).[2]
Verksamhet
MUST samverkar i hög grad med övriga försvarsunderrättelsemyndigheter, framför allt Försvarets radioanstalt (FRA) men också Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Försvarets materielverk (FMV). Man samarbetar också regelbundet med Säkerhetspolisen (Säpo) för att koordinera underrättelse- och säkerhetsskyddsinsatser som spänner över både militära och civila intresseområden.
Ett hemligt antal av de anställda vid MUST har så kallad skyddad befattning (MUA).[3] Dessa individer uppträder inte under sitt riktiga namn utan istället under en sifferbeteckning eller ett alias. Anledningen är främst att motverka det rekryteringshot från främmande makt som anses föreligga mot denna personalkategori.
Nuvarande chef för MUST är generallöjtnant Thomas Nilsson. Ställföreträdande chef är sedan september 2023 Henrik Garmer (civilanställd).[4] År 2019 var 70 % av de anställda på MUST civilanställda.[5]
Ingående enheter
Underrättelsekontoret
Underrättelsekontoret (UNDK) har ansvar för underrättelseverksamheten. UNDK tar fram information som underlag för beslutsfattandet i Högkvarteret och Försvarsdepartementet samt understöder svenska förband utomlands och inom riket med underrättelser. Underrättelsetjänsten inhämtar och bearbetar information för att sedan informera berörda personer. Informationen behandlar bland annat trender i omvärldsutvecklingen, yttre hot mot Sverige och svenska intressen. Med hjälp av informationen hoppas de kunna förutsäga vilket som är motståndarens nästa steg och förbereda verksamheten för det. Underrättelsetjänsten använder även öppna källor som tidningar och internetsidor för att få en bild av trender och tendenser i omvärlden.
Säkerhetskontoret
Säkerhetskontoret (SÄKK) arbetar med militär säkerhetstjänst som omfattar säkerhetsunderrättelsetjänst, säkerhetsskydd och signalskydd. Säkerhetstjänsten finns till för att förbereda och skydda Försvarsmaktens verksamhet från säkerhetshot. Den arbetar förebyggande med att bedöma säkerhetshot och att utforma och vidta säkerhetsåtgärder om något skulle inträffa. Säkerhetstjänsten följer också upp och motverkar olika typer av hot. De vanligaste är
- Främmande underrättelseverksamhet
- Kriminalitet
- Subversion
- Sabotage
- Terrorism
Förbandschefer
- 1994–1999: Generalmajor Erik Rossander
- 1999–2003: Generalmajor Håkan Syrén
- 2004–2007: Generalmajor Håkan Petterson
- 2007–2012: Generalmajor Stefan Kristiansson
- 2012–2019: Generalmajor Gunnar Karlson
- 2019–2023: Generalmajor Lena Hallin [a]
- 2023–20xx: Generallöjtnant Thomas Nilsson [b]
Namn, beteckning och förläggningsort
|
|
Se även
- Kontoret för särskild inhämtning
- Försvarsstabens särskilda byrå (IB)
- Säkerhetspolisen
- Kontraspionage
- Säkerhetsskydd i Sverige
- Signalspaning
Referenser
Anmärkningar
Noter
- ^ Stenberg, Ewa; Asplund, Emelie (3 september 2005). ”Sveriges hemligaste rum”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sveriges-hemligaste-rum/. Läst 2 juli 2015.
- ^ ”Underrättelse- och säkerhetstjänsten 100 år”. Försvarsmakten. 2005. Arkiverad från originalet den 3 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120603173207/http://www.forsvarsmakten.se/upload/dokumentfiler/publikationer/Underr%C3%A4ttelse-%20och%20s%C3%A4kerhetstj%C3%A4nsten%20100%20%C3%A5r%202.pdf. Läst 10 november 2011.
- ^ Sjödén, Anders (2005). ”Ingen ”alien” i försvaret”. Insats & Försvar (5): sid. 20-21. Arkiverad från originalet den 2 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150702112227/https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/insatsforsvar/sakerhetstjansten_iof505.pdf. Läst 28 augusti 2024.
- ^ ”En samlad svensk ansats behövs för att möta de hot Sverige står inför”. MUST Årsöversikt 2023 (Försvarsmakten, Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten): s. 60. 2 oktober 2024. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/2-om-forsvarsmakten/dokument/musts-arsoversikter/must-arsoversikt-2023.pdf. Läst 1 oktober 2024.
- ^ ”MUST ÅRSÖVERSIKT 2019”. Försvarsmakten. 2 oktober 2019. sid. 25. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/rapporter/must-arsoversikt-2019.pdf. Läst 11 december 2020.
- ^ ”Försvarets forum nr 3/2019, s. 9”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/3-aktuellt/forsvarets-forum/2019/forum_1903_lowres.pdf. Läst 3 juli 2019.
- ^ ”Försvarets forum nr 2/2023, s. 4”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/3-aktuellt/forsvarets-forum/2023/forum_2302_webb-lowres.pdf. Läst 23 maj 2023.
- ^ ”Försvarets forum nr 3/2023, s. 9”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/3-aktuellt/forsvarets-forum/2023/forum_2303_webb_lowres.pdf. Läst 2 oktober 2023.
Externa länkar
- Försvarsmaktens beskrivning av Must
- Försvarsmaktens årsrapport över säkerhetstjänsten 2009
- Militär säkerhetstjänst - SOU 2002:87
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Författare/Upphovsman:
- Försvarets_krigsspelscentrum_vapen.svg: Lokal_Profil
- derivative work: Edaen (talk)
See about CoA blazoning: [Expand]
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.