Militärområden

Militärområden och militärkommandon 1989:
Militärområdesstaber • Militärkommandostaber
Karta över arméfördelningarna åren 1902–1928
Kartan över militärområdena åren 1966–1991.

Militärområden är en del av Sveriges militärterritoriella indelning. Militärområdesindelningen ersatte 1942 den tidigare indelningen i arméfördelningar som mellan 1888 och 1893 gradvis ersatte de från 1833 införda militärdistrikten. Militärområdet ledes av en militärbefälhavare (MB). 1942 fick Befälhavaren de operativa uppgifterna för arméstridskrafterna. 1966 överfördes även de operativa uppgifter som tidigare legat på marinkommandochefer samt jakteskaderchefer. Militärbefälhavaren hade från 1966 hela ansvaret för den samlade operativa ledningen av alla stridskrafter inom respektive militärområde.

Den 1 juli 2000 ersattes militärområdena med en militärdistriktsorganisation, vilken kom att vara aktiv fram till den 31 december 2005. Efter att militärdistrikten hade avvecklats inordnades fyra stycken "Säkerhets- och samverkanssektioner". Sektioner leddes från Högkvarteret, och hade som uppgift att samordna den militära säkerhetstjänsten samt samverka med regionala myndigheter. Från och med den 1 januari 2013 ersätts dessa sektioner, av fyra militärregioner. Regionerna är tänkta att lyda under Högkvarteret och samordna den markterritoriella verksamheten. Regionerna kan till viss del likställas de tidigare försvarsområdena.

1700-talet

1792–1797

Enligt ett kungligt brev indelades armén den 10 maj 1792 åtta fördelningar. Fördelningarna leddes av en fördelningschef, vilkas uppgifter reglerades i en instruktion från 19 maj 1792. Där det framgick att han skulle vara ansvarig för exercis och disciplin och bevisa de årliga mötens vid regementena. Trupperna skulle alltid vara i stridbart skick och fördelningschefen skulle rapportera sina iakttagelser till kungen varje år. Enligt ett kungligt brev den 13 februari 1797 upplöstes arméns fördelningsindelning.[1]

MilitärområdeStabsortAktivt
Livfördelningen???1792–1797
Skånska fördelningen???1792–1797
Finska fördelningen???1792–1797
Västra fördelningen???1792–1797
Norra fördelningen???1792–1797
??? fördelningen???1792–1797
??? fördelningen???1792–1797
??? fördelningen???1792–1797

1800-talet

1833–1847

Militärdistrikten inrättades 1833 som endast en fredstida indelningsform. Blekinge län stod utanför indelningen och utgjorde Flottans militärdistrikt.

MilitärområdeStabsortAktivt
1. militärdistriktetLandskrona1833–1847
2. militärdistriktetVäxjö1833–1847
3. militärdistriktetGöteborg1833–1847
4. militärdistriktetStockholm1833–1847
5. militärdistriktetArboga1833–1847
6. militärdistriktetStockholm1833–1847

1847–1867

MilitärområdeStabsortAktivt
1. militärdistriktetLandskrona
Malmö
Helsingborg
1847–1863
1863–1864
1864–1867
2. militärdistriktetMariefred
Stockholm
Linköping
1847–18??
18??–1863
1863–1867
3. militärdistriktetKarlstad
Alingsås
Töreboda
1847–1862
1862–1864
1864–1867
4. militärdistriktetStockholm1847–1867
5. militärdistriktetGävle
Söderhamn
Stockholm
Gävle
1847–1856
1856–1861
1861–1866
1866–1867

1867–1889

MilitärområdeStabsortAktivt
1. militärdistriktetHelsingborg
Kristianstad
1864–1887
1887–1889
2. militärdistriktetJönköping
Linköping
Eksjö
1867–1873
1873–1888
1888–1889
3. militärdistriktetMariestad
Karlstad
Stockholm
Karlstad
Skövde
1867–1873
1873–1878
1878–1882
1882–1885
1885–1889
4. militärdistriktetStockholm1867–1889
5. militärdistriktetGävle
Stockholm
Gävle
1866–1878
1878–1888
1888
Gotlands militärbefälVisby1873–1889

1889–1893

MilitärområdeStabsortAktivt
1. militärdistriktetKristianstad
Helsingborg
1887–1888
1888–1893
2. militärdistriktetEksjö1889–1893
3. militärdistriktetSkövde1889–1893
4. militärdistriktetStockholm1889–1893
5. militärdistriktetStockholm1889–1893
6. militärdistriktetGävle1889–1893
Gotlands militärbefälVisby1889–1893

1893–1901

MilitärområdeStabsortAktivt
1. arméfördelningenHelsingborg1893–1901
2. arméfördelningenEksjö
Linköping
1893–1894
1894–1901
3. arméfördelningenSkövde1883–1901
4. arméfördelningenStockholm1893–1902
5. arméfördelningenStockholm1893–1901
6. arméfördelningenGävle
Härnösand
1893–1894
1894–1901
Gotlands militärområdeVisby1893–1901

1900-talet

1902–1927

MilitärområdeStabsortAktivt
I. arméfördelningenHelsingborg1902–1927
II. arméfördelningenLinköping1902–1927
III. arméfördelningenSkövde1902–1927
IV. arméfördelningenStockholm1902–1927
V. arméfördelningenStockholm1902–1927
VI. arméfördelningenHärnösand
Östersund
1902–1910
1910–1927
Gotlands militärområdeVisby1902–1927

1928–1936

Inom varje arméfördelning samt vid Övre Norrlands trupper fanns ett militärområde. Militärområdesbefälhavaren var territoriell chef och underställd chefen för arméfördelningen respektive chefen för Övre Norrlandstrupper.

MilitärområdeStabsortAktivt
Södra arméfördelningenHelsingborg1928–1936
Östra arméfördelningenStockholm1928–1936
Östra brigadenLinköping1928–1937
Västra arméfördelningenSkövde1928–1936
Norra arméfördelningenÖstersund1928–1936
Övre Norrlands trupperBoden1928–1936
Gotlands trupperVisby1928–1936

1937–1942

1937 års organisation med arméfördelningar gav förbanden fördelen genom att arméfördelningschefen kunde inrikta sig på sina huvuduppgifter som utbildning, krigsplanläggning samt mobiliseringsverksamhet inom fördelningen. Inom vardera fördelning fanns även en militärområdesbefälhavare som ledde den territoriella verksamheten.

MilitärområdeStabsortAktivt
I. arméfördelningenHelsingborg
Kristianstad
1937–1939
1939–1942
II. arméfördelningenÖstersund1937–1942
III. arméfördelningenSkövde1937–1942
IV. arméfördelningenStockholm1937–1942
Gotlands militärområdeVisby1937–1942
Övre Norrlands trupperBoden1937–1942

1942–1966

Från 1942 indelades Sverige i sju militärområden (numrerade I–VII). I samband med en organisationsförändring 1966 genomfördes också en namnändring. Militärområdena övertog den operativa ledningen, det vill säga militärområdet ansvarade för krigsplanläggningen inom sitt område i händelse av krig.

MilitärområdeStabsortAktivt
I. militärområdetKristianstad1942–1966
II. militärområdetÖstersund1942–1966
III. militärområdetSkövde1942–1966
IV. militärområdetStockholm
Strängnäs
1942–1963
1963–1966
V. militärområdetStockholm
Karlstad
1942–1942
1942–1966
VI. militärområdetBoden1942–1966
VII. militärområdetVisby1942–1966

1966–1990-talet

I samband med en organisationsförändring 1966 genomfördes en namnändring på Militärområdena. Militärområdena övertog den operativa ledningen. Det vill säga Militärområdet ansvarade för krigsplanläggning inom området (Milot), i händelse av krig. Vidare reucerades antalet militärområden då VII.militärområdet, som omfattade Gotland, uppgick som ett kommando inom Östra militärområdet.

MilitärområdeBeteckningStabsortAktivtKommentar
Södra militärområdetMilo SKristianstad1966–2000Tidigare I.militärområdet
Nedre Norrlands militärområdeMilo NNÖstersund1966–1993Tidigare II. militärområdet
Västra militärområdetMilo VSkövde1966–1993Tidigare III. militärområdet
Östra militärområdetMilo ÖSträngnäs1966–1991Tidigare IV. militärområdet
Bergslagens militärområdeMiloBKarlstad1966–1991Tidigare V. militärområdet
Övre Norrlands militärområdeMilo ÖNBoden1966–1993Tidigare VI.militärområdet
Gotlands militärkommandoMKGVisby1966–2000Tidigare VII. militärområdet
Uppgår inom Milo Ö, men kvarstår som stab.

1990-talet–2000

1966 års organisation bestod fram till åren 1991 och 1993 då de sex militärområdena slogs samman och bildade tre stycken områden samt ett kommando.

MilitärområdeBeteckningStabsortAktivtKommentar
Södra militärområdetMilo SKristianstad1966–20001993 uppgår Milo V inom Milo S.
Mellersta militärområdetMilo MSträngnäs1991–2000Bildas genom sammanslagning av Milo B och Milo Ö.
Norra militärområdetMilo NBoden1993–2000Bildas genom sammanslagning av Milo NN och Milo ÖN.
Gotlands militärkommandoMKGVisby1966–2000Överfördes 1991 till Milo M.

2000-talet

2000–2005

Genom försvarsbeslutet 2000 avvecklades militärområdena och ersattes av militärdistrikt. De nya Militärdistrikten motsvarade geografiskt sett de gamla militärområdena, dock hade man inte med samma territoriella och operativa uppgifter som militärområdena. Utan dessa överfördes till nyinrättade Operativa insatsledningen (OPIL). Militärdistrikten kom istället att bli den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig, istället för som tidigare respektive försvarsområde. Deras främsta uppgift var territoriell verksamhet, utbildning av hemvärns- och frivillig personal samt insatser, i första hand inom ramen för stöd till samhället.

Inom respektive militärdistrikt organiserades militärdistriktsgrupper, totalt 29 stycken vilka i princip tog över den gamla försvarsområdesindelningen, som i stort sett följde länsindelningen. Militärdistriktens uppgift var att stödja och utbilda hemvärnet samt övriga frivilliga organisationer. Distrikten avvecklades i sin tur 2005 efter försvarsbeslutet 2004.

MilitärdistriktBeteckningStabsortAktivtKommentar
Södra militärdistriktetMD SGöteborg2000–2005Tidigare Södra militärområdet
Mellersta militärdistriktetMD MSträngnäs2000–2005Tidigare Mellersta militärområdet
Norra militärdistriktetMD NBoden2000–2005Tidigare Norra militärområdet
Gotlands militärdistriktMD GVisby2000–2004Tidigare Gotlands militärkommando

2006–2012

Efter militärdistriktens avveckling ersattes de till viss del av fyra Säkerhets- och samverkanssektioner. Sektionerna uppgift är bland annat att regionalt samordna den militära säkerhetstjänsten samt samverka med regionala myndigheter. Sektionerna ledes från Försvarsmaktens Högkvarter i Stockholm, men fanns lokaliserade på fyra orter i Sverige.[2] De fyra Säkerhets- och samverkanssektionerna ersattes av fyra militärregioner från den 1 januari 2013, vilka övertog sektionernas uppgifter.

SektionStabsortAktivtIngående län
SäkSam sekt BodenBoden2005–2012Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län
SäkSam sekt GöteborgGöteborg2005–2012Västra Götalands, Hallands, Örebro och Värmlands län
SäkSam sekt MalmöMalmö2005–2012Skånes, Blekinge, Kronobergs, Jönköpings och Kalmar län
SäkSam sekt StockholmStockholm2005–2012Stockholms, Uppsala, Dalarnas, Gävleborgs, Västmanlands, Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län

2013–

I Regeringen Reinfeldts budgetpropositionen för 2011 avsågs att i insatsorganisationen inrätta fyra regionala staber. Staberna var tänkta att lyda under Högkvarteret och samordna den markterritoriella verksamheten. Vidare var det även tänkt att staberna ska överta de uppgifter som tidigare utfördes av säkerhets- och samverkanssektioner och insatsledning i Stockholm.[3] De fyra regionala staberna att lokaliserades till Boden, Kungsängen, Skövde/Göteborg och Revingehed.[4]

Militärregionerna skiljer sig från tidigare organisationer, då de är organiserade som insatsförband, och lyder under cheferna för Norrbottens regemente (I 19), Livgardet (LG), Skaraborgs regemente (P 4) samt Södra skånska regementet (P 7). Vidare inordnades de fyra befintliga Säkerhets- och Samverkanssektioner (SäkSam) och Insatsledning Stockholm i staberna. Stabernas främsta uppgift är att leda territoriell verksamhet på den regionala och lokala nivån. Upprättandet av staberna tillgodosåg det militära ledningsbehovet och är även en samverkanspartner till den civila delen av samhället.

Den 1 januari 2018 delades dock ledningen av regementena och militärregionerna (vid Militärregion Nord 1 oktober 2018), det genom att en separat chefsbefattning för militärregionerna tillsattes. Inriktningen inom Försvarsmakten är att från den 1 januari 2020 ska samtliga militärregioner bli självständiga förband, inom Försvarsmakten benämnd som organisationsenhet (OrgE). Därvid kommer de samtidigt att överta ledningen även i fredstid av utbildningsgrupperna med dess hemvärnsbataljoner. Respektive militärregion kommer därmed att tilldelas ett så kallat produktionsledningsansvar.[5]

MilitärregionBeteckningStabsortAktivtKommentar
Militärregion NordMR N (Norr)Boden2013–Säkerhets- och samverkanssektion Boden
Militärregion MittMR M (Mitt)Kungsängen2013–Säkerhets- och samverkanssektion Stockholm
Militärregion GotlandMR G (Gotland)Visby2018–Främre ledning Gotland (MR M)
Militärregion VästMR V (Väst)Skövde/Göteborg2013–Säkerhets- och samverkanssektion Göteborg
Militärregion SydMR S (Syd)Revingehed2013–Säkerhets- och samverkanssektion Malmö

Se även

Källor

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Westerberg, Lennart (1993). Militär ledning i nedre Norrland: minnesskrift med anledning av Milo NN upphörande 1993. Östersund: Nedre Norrlands militärområde. Libris 1698050 
  • Svensk soldat, 1994 års utgåva. M7742-712011

Noter

  1. ^ Westerberg (1993), s. 9-10
  2. ^ mil.se (2005-12-08) Nationell ledning Läst 11 juli 2010
  3. ^ Regeringen.se Försvar och samhällets krisberedskap Arkiverad 14 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine. Läst 12 januari 2011
  4. ^ Forsvarsmakten.se (2011-03-01) Budgetunderlag 2012 Arkiverad 1 december 2012 hämtat från the Wayback Machine. Läst 5 mars 2011
  5. ^ ”Rikshemvärnschefen berättar om Hemvärnets framtid”. hemvarnet.se. https://hemvarnet.se/om-organisationen/hemvarnsforbanden/nyheter/421/14301. Läst 28 december 2018. 

Media som används på denna webbplats

Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Milo 1988.png
Författare/Upphovsman: Edaen, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish military areas (Milo) 1988. After map in the collection in the Swedish War-Archives via SVAR. Data from Natural Earth have been used.
Swedish Military Areas 1989.png
Författare/Upphovsman: Noclador, Licens: CC BY-SA 4.0
Swedish Military Areas 1989
Green pog.svg
Shiny green button/marker widget.
Karta över Sveriges arméfördelning 1908.jpg
"Karta öfver Sveriges indelning i Arméfördelning-, Inskrifnings- och Rullföringsområden" 1908
Blue 000080 pog.svg
Författare/Upphovsman: One Salient Oversight, Licens: CC0
modded version of File:Blue_pog.svg