Milano–Sanremo

Milano–Sanremo Donne
Detaljer
Datum	Mars
Region	Lombardiet och Ligurien i Italien
Disciplin	Landsvägscykling
Typ	Endagslopp
Längd	156 km
Arrangör	RCS Sport
Status	UCI Women's WorldTour
Historia
Antal upplagor	1
Första upplaga	2025
Första vinnare	Lorena Wiebes
Senaste vinnare	Lorena Wiebes

Primavera Rosa
Detaljer
Datum	Mars
Region	Lombardiet och Ligurien i Italien
Disciplin	Landsvägscykling
Typ	Endagslopp
Längd	118 km
Arrangör	RCS Sport
Status	UCI Women Road World Cup
Historia
Antal upplagor	7
Första upplaga	1999
Sista upplaga	2005
Första vinnare	Sara Felloni
Flest segrar	2 gånger; Zulfia Zabirova
Senaste vinnare	Trixi Worrack

Milano–Sanremo
	Spurtspecialisten Alessandro Petacchi från Italien vinner 2005 års Milano–Sanremo
Detaljer
Datum	Mars årligen
Region	Lombardiet och Ligurien i Italien
Disciplin	Landsvägscykling
Typ	Endagslopp
Längd	Närmare 300 km
Arrangör	RCS Sport
Status	UCI World Tour
Historia
Antal upplagor	116 (2025)
Första upplaga	1907
Första vinnare	Lucien Petit-Breton
Flest segrar	7 gånger:; Eddy Merckx
Senaste vinnare	Mathieu van der Poel (2025)

Milano–Sanremo (inte att förväxla med Milano-Turin) är ett endagslopp i landsvägscykling som hade premiär 1907. Det avgörs i mars mellan städerna Milano och Sanremo i nordvästra Italien. Det är ett av de fem så kallade Monumenten, och tillhör vårklassikerna. Det är med sina nästan 300 km det längsta endagsloppet i modern tid. När Challenge Desgrange-Colombo instiftades 1948 var Milano–Sanremo en av de nio ingående tävlingarna och följde sedan med till de efterföljande "världscuperna" Super Prestige Pernod (1959–1987), UCI World Cup (1989–2004) och UCI ProTour (2005–2007), varefter UCI och de stora tävlingsarrangörena splittrades, men enades igen 2011 och sedan dess har Milano–Sanremo ingått i UCI World Tour.^[1]

Loppet passar bra för spurtare även om backarna Poggio di Sanremo (1960) och Cipressa {1982) har lagts till för att göra tävlingen mer utslagsgivande. Trots detta har det på senare år mest varit rena spurtare som vunnit vilket givit upphov till spekulationer om att det ska inkluderas ytterligare stigningar i loppet.

Loppet brukar kallas "la Primavera" ("våren") eller "la Classicissima".

2020 förlades tävlingen för första gången till oktober på grund av covid-19-pandemin som drabbade Italien extremt svårt under våren.^[1]

Ett damlopp, Primavera Rosa, som ingick i UCI Women Road World Cup kördes från 1999 till 2005 under samma dag som herrarnas Milano–Sanremo. Det var 118 km långt med start i Varazze och mål i Sanremo. Detta lopp återuppstod 2025 som Milano–Sanremo Donne ingående i UCI Women's WorldTour och kördes från Genua till Sanremo (156 km).

Historia

Den första tävlingen kördes 1907 och vinnaren av tävlingen var den argentinsk-franska cyklisten Lucien Petit-Breton. Tävlingen organiserades av den italienska sporttidningen La Gazzetta dello Sport. Eugenio Costamagna, som hade huvudansvaret för tävlingen, planerade tävlingen men visste inte om den egentligen var fysiskt igenomförbar. Den italienska cyklisten Giovanni Gerbi, som hade vunnit Lombardiet runt 1905, fick testa att cykla banan tillsammans med några träningskamrater och slutsatsen blev att tävlingen skulle bli av. Lucien Petit-Breton hade precis vunnit Paris-Tours och han blev inbjuden med sitt stall Bianchi, för vilka också Gerbi tävlade, men det var Petit-Breton som segrade tävlingen.

Belgaren Eddy Merckx vann Milano–Sanremo sju gånger under sin karriär, medan italienaren Costante Girardengo vann den sex gånger. Tysken Erik Zabel vann tävlingen fyra gånger och var på väg att ta en femte seger i tävlingen, han började dock göra sin målgest för tidigt och spanjoren Óscar Freire kunde därför ta segern ifrån honom. Även Gino Bartali vann tävlingen fyra gånger under sin karriär. Fausto Coppi och Roger De Vlaeminck vann båda tävlingen två gånger.

I början av tävlingens historia var den största svårigheten berget Passo del Turchino, men när de professionella cyklisterna började tävla i Milano–Sanremo tog organisatörerna bort stigningen då den låg långt från mållinjen. 1960 blev stigningen Poggio di Sanremo introducerad i bansträckningen, bara några kilometer från mållinjen. Stigningen Cipressa blev del av tävlingen 1982. Tävlingen innehåller också stigningarna Capo Mele, Capo Berta och Capo Cervo. Trots bergen brukar tävlingen sluta i en masspurt, men många cyklister tappar också bort sina vinstchanser i bergen.

Laurent Jalabert och Maurizio Fondriest har båda vunnit tävlingen genom att attackera i bergen och sedan hållit sig ifrån klungan till mållinjen. Under tävlingen 2003 attackerade ett flertal cyklister i bergen och de höll till mål, där italienaren Paolo Bettini var snabbast i spurten. Filippo Pozzato och Alessandro Ballan attackerade under 2006 på sista stigningen och Pozzato vann tävlingen.