Mikrokvasar
| Mikrokvasar |
|---|
|
En mikrokvasar är en region omkring ett svart hål med åtskilliga M☉ (solmassor) som har en "normal" stjärna som följeslagare.[2]
Mikrokvasaren har fått sitt namn att likheterna med en kvasar, nämligen närvaron av stark och variabel radiostrålning och en ackretionsskiva runt det kompakta objektet. Hos kvasarer har det svarta hålet miljoner solmassor, hos mikrokvasaren endast ett mindre antal solmassor. Ackretionsmassorna hos mikrokvasaren kommer från en normal stjärna och ackretionsdisken är ljusstark i både synligt ljus och röntgen.[1]
Några mikrokvasarer
Den första mikrokvasaren, SS 433, upptäcktes i Örnens stjärnbild 1979. Den sågs som ett unikt och exotiskt objekt tills GRS 1915+105 upptäcktes 1994, också i Örnens stjärnbild.[3] Cygnus X-1 räknas numera också till denna fortfarande tämligen exklusiva kategori.
Mikrokvasaren i forskningen
Mikrokvasaren ger värdefulla möjligheter att studera de relativistiska polära jetstrålar som kastas ut från ackretionsskivorna. Dessas insamlingsflöden lyser upp områden av extremt krökt rumtid kring förmenta svarta hål, och förvandlar dessa mörkaste objekten i universum till de ljusaste. Astrofysikens vanliga svarta hål finns två storlekar: dels de supermassiva svarta hål som är de avlägsna kvasarernas kraftkälla och antagligen styr galaxers bildning och framväxt av struktur i det tidiga Kosmos, dels de svarta hål av några solmassors storlek som bildas i slutet av massiva stjärnors utveckling. Medan det är ett vidsträckt omfång av massor och troligen även impulsmoment bland aktiva galaxkärnor, så bildar dessa dubbelstjärnor en anmärkningsvärt homogen uppsättning för att utgöra perfekta laboratorier att studera insamlingsflöden och relativistiska jetstrålar kring svarta hål. Eftersom ackretionens egenskaper kan antas vara tämligen skalinvarianta, så kan vi översätta data från mikrokvasarerna till deras fullvuxna kusiner.[4][5]
Se även
Referenser
- ^ [a b] ”GCVS Variability Types” (på engelska). General Catalogue of Variable Stars. Russian Foundation for Basic Research, Sternberg Astronomical Institute, Moskva, Ryssland. http://www.sai.msu.su/gcvs/gcvs/iii/vartype.txt. Läst 31 juli 2019.
- ^ ”First Microquasar Found Beyond Our Milky Way” (på engelska). www.nrao.edu. http://www.nrao.edu/pr/2012/microquasar/. Läst 15 september 2019.
- ^ ”Microquasars in the Milky Way” (på engelska). www.nrao.edu. https://www.nrao.edu/pr/2000/vla20/background/superlum/. Läst 15 september 2019.
- ^ Mirabel, Felix; Rodriguez, Luis F. (1994). ”A superluminal source in the Galaxy” (på engelska). Nature 371 (6492): sid. 46-48. doi:. Läst 15 september 2019.
- ^ Mirabel, Felix (1994). ”Multiwavelength approach to gamma-ray sources in the Galactic center region” (på engelska). Astrophysical Journal Supplement Series 92: sid. 369–373. doi:. Läst 15 september 2019.
Media som används på denna webbplats
SS433 is one of the most exotic star systems known to astronomers. Its unremarkable name stems from its inclusion in a catalog of stars which emit radiation characteristic of atomic hydrogen. Its very remarkable behavior stems from a compact object, a black hole or neutron star, which has produced an accretion disk with jets. As illustrated in this artist's vision of the SS433 system based on observational data, a massive, hot star (left) is locked in a mutual orbit with a compact object. Material transfers from the massive star into an accretion disk surrounding the compact object blasting out two jets of ionized gas in opposite directions - at about 1/4 the speed of light! Radiation from the jet tilted toward the observer is blueshifted, while radiation from the jet tilted away is redshifted. The binary system itself completes an orbit in about 13 days while the jets precess (wobble like a top) with a period of about 164 days. Are the jets from SS433 related to those from black holes at the centers of galaxies?