Mikroklin

	Mikroklin
	(c) Rob Lavinsky, iRocks.com – CC-BY-SA-3.0
Kategori	Tektosilikater
Dana klassificering	76.1.1.5
Strunz klassificering	9.FA.30
Kemisk formel	KAlSi3O8
Färg	Vit, grå, grågul, gulaktig, brun, laxrosa, blågrön, grön.
Förekomstsätt	Kan vara anhedral eller euhedral. Korn är vanligtvis långsträckta med ett tabellformigt utseende. Kan innehålla lameller som bildats av utlöst albit.
Kristallstruktur	Triklinisk
Tvillingbildning	Visar vanligtvis albite twinning och pericline twinning. Denna kombination leder till ett rutmönster, så mikroklin visar gridiron twinning. Kan också visa carlsbad twinning, enkla tvillingar, eller sakna tvillingar helt och hållet. Lamellerna i mikroklin är diskontinuerliga och "nyper och sväller".Mikrofotografi av tunt snitt av mikroklin som visar korsstreckat kristalltvilling (i kors polariserat ljus)
Spaltning	Har perfekt klyvning parallellt med {001} och god klyvning på {010}. Spaltningar skär varandra vid 90°41'. Det kan vara svårt att se spaltning i tunna snitt på grund av mikroklins låga relief.
Brott	Ojämnt
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	6 – 6,5
Glans	Glasaktig
Refraktion	nα = 1,514 - 1,529 nβ = 1,518 - 1,533 nγ = 1,521 - 1,539
Ljusbrytning	Biaxial (-)
Dubbelbrytning	Upp till första ordningen vit (ungefär δ = 0,007)
Transparens	Transparent till genomskinlig
Specifik vikt	2,5 – 2,6
Diagnostiska egenskaper	Gridiron tvilling skiljer mikroklin från andra fältspatar. Skiljer sig från plagioklas eftersom lamellerna i plagioklas är kontinuerliga och inte "nyper och sväller".
Referenser

Mikroklin är ett magmatiskt bergartsbildande silikatmineral med den kemiska sammansättningen KAlSi₃O₈. Mikroklin innehåller vanligtvis mindre mängder natrium och tillhör gruppen kalifältspater och är bland annat vanligt förekommande i granit och andra magmatiska bergarter. Mikroklin bildas under långsam nedkylning av ortoklas och är mer stabilt vid lägre temperaturer än ortoklas. Sanidin är en polymorf av alkalifältspat som är stabil vid ännu högre temperatur.

Geologi

Mikroklin kan kemiskt vara detsamma som monoklin ortoklas, men eftersom den tillhör det trikliniska kristallsystemet är prismavinkeln något mindre än räta vinklar; därav namnet "mikroklin" från grekiskan "liten sluttning". Det är en fullordnad triklinisk modifiering av kaliumfältspat och är dimorf med ortoklas. Mikroklin är identisk med ortoklas i många fysikaliska egenskaper och kan särskiljas genom röntgen eller optisk undersökning. När den ses under ett polariserande mikroskop uppvisar mikroklin små, multipla tvillingbildningar som är resultatet av en karaktäristisk gallerliknande struktur som är omisskännlig.

Pertit är antingen mikroklin eller ortoklas med tunna lameller av utlöst albit.

Amazonsten eller amazonit är en vacker grön variant av mikroklin. Amazonit har inget att göra med Amazonas, utan det var spanska utforskare som blandade ihop mineralet med ett annat mineral från denna region. Anortoklas är en annan variant av mikroklin som är isomorf blandning av KAlSi₃O₈ och NaAlSi₃O₈ där natrium aluminium silikatet dominerar.

De största dokumenterade enstaka kristallerna av mikroklin hittades i Devil's Hole Beryl Mine, Colorado, USA och mätte ca 50 × 36 × 14 m. Detta kan vara en av de största kristallerna av något material som hittills (2023) hittats.^[2]

Mikroklin är exceptionellt aktivt isbildande medel i atmosfären.^[3]

På senare tid (2023) har det varit möjligt att förstå hur vatten binder till mikroklinytan.^[4]

Egenskaper

Prismorna hos mikroklin bildar vinklar på knappt 90° vilket givit mineralet dess namn (grekiska: mikro, "liten", klina, "luta"). Mineralet är färglöst, vitt, grått, rosa, gult, rött, grönt; glasglans; hårdhet 6–6,5; relativ densitet 2,6; ojämnt till mussligt brott.

Födoämnestillsats

Den kemiska föreningens namn är kaliumaluminiumsilikat och är känd som E-nummerreferens E555. Det var 2018 föremål för en förfrågan från EFSA om tekniska och toxikologiska data.^[5]

År 2008 var det (tillsammans med andra aluminiumföreningar) föremål för ett vetenskapligt yttrande från panelen från EFSA för livsmedelstillsatser, smakämnen, processhjälpmedel och material i kontakt med livsmedel.^[6]

Se även

Lista över mineral
Kaliummineral
Aluminiummineral
Silikatmineral
Tektosilikat

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Microcline, 26 januari 2024..

Noter

^ Mindat, Microline, https://www.mindat.org/min-2704.html
^ P.C. Rickwood (1981). ”The largest crystals”. American Mineralogist 66: sid. 885–907. http://www.minsocam.org/ammin/AM66/AM66_885.pdf.
^ J.D. Atkinson, B.J. Murray, M.T. Woodhouse, T.F. Whale, K.J. Baustian, K.S. Carslaw, S. Dobbie, D. O'Sullivan, T.L. Malkin (2013). ”The importance of feldspar for ice nucleation by mineral dust in mixed-phase clouds”. Nature 498: sid. 355–358. https://www.nature.com/articles/nature12278.
^ G. Franceschi, A. Conti, L. Lezuo, R. Abart, F. Mittendorfer, M. Schmid, U. Diebold (2024). ”How Water Binds to Microcline Feldspar (001)”. Journal of Physical Chemistry Letters 15 (1): sid. 15-22. https://pubs.acs.org/doi/10.1021/acs.jpclett.3c03235.
^ ”Call for technical and toxicological data on sodium aluminium silicate (E 554) and potassium aluminium silicate (E 555) authorised as food additives in the EU”. EFSA. https://www.efsa.europa.eu/en/consultations/call/181107.
^ F. Aguilar, H. Autrup, S. Barlow, L. Castle, R. Crebelli, W. Dekant, K.-H. Engel, N. Gontard, D. Gott, S. Grilli, R. Gürtler, J.-C. Larsen, C. Leclercq, J.-C. Leblanc, F.-X. Malcata, W. Mennes, M.-R. Milana, I. Pratt, I. Rietjens, P. Tobback, F. Toldrá. (2008). ”Safety of aluminium from dietary intake[1 – Scientific Opinion of the Panel on Food Additives, Flavourings, Processing Aids and Food Contact Materials (AFC)”]. EFSA Journal 6 (7). doi:10.2903/j.efsa.2008.754. PMC: 10193631. https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/754.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Mikroklin.

[1] Mindat, Microline, https://www.mindat.org/min-2704.html

[2] P.C. Rickwood (1981). ”The largest crystals”. American Mineralogist 66: sid. 885–907. http://www.minsocam.org/ammin/AM66/AM66_885.pdf.

[3] J.D. Atkinson, B.J. Murray, M.T. Woodhouse, T.F. Whale, K.J. Baustian, K.S. Carslaw, S. Dobbie, D. O'Sullivan, T.L. Malkin (2013). ”The importance of feldspar for ice nucleation by mineral dust in mixed-phase clouds”. Nature 498: sid. 355–358. https://www.nature.com/articles/nature12278.

[4] G. Franceschi, A. Conti, L. Lezuo, R. Abart, F. Mittendorfer, M. Schmid, U. Diebold (2024). ”How Water Binds to Microcline Feldspar (001)”. Journal of Physical Chemistry Letters 15 (1): sid. 15-22. https://pubs.acs.org/doi/10.1021/acs.jpclett.3c03235.

[5] ”Call for technical and toxicological data on sodium aluminium silicate (E 554) and potassium aluminium silicate (E 555) authorised as food additives in the EU”. EFSA. https://www.efsa.europa.eu/en/consultations/call/181107.

[6] F. Aguilar, H. Autrup, S. Barlow, L. Castle, R. Crebelli, W. Dekant, K.-H. Engel, N. Gontard, D. Gott, S. Grilli, R. Gürtler, J.-C. Larsen, C. Leclercq, J.-C. Leblanc, F.-X. Malcata, W. Mennes, M.-R. Milana, I. Pratt, I. Rietjens, P. Tobback, F. Toldrá. (2008). ”Safety of aluminium from dietary intake[1 – Scientific Opinion of the Panel on Food Additives, Flavourings, Processing Aids and Food Contact Materials (AFC)”]. EFSA Journal 6 (7). doi:10.2903/j.efsa.2008.754. PMC: 10193631. https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/754.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

Navigation

Navigering

Temaportaler