Mike Oldfield

	Mike Oldfield
	Mike Oldfield på scen 2006.
Födelsenamn	Michael Gordon Oldfield
Född	15 maj 1953 ; Reading, Berkshire, England
Bakgrund	Storbritannien
Genrer	Europop (1984–1989), experimentell musik (1990–1991), celtic fusion (1996), chill out (2002), trance (2005), ambient minimalistisk musik, new age, progressiv rock, rock, världsmusik
Instrument	Sång, gitarr, basgitarr, banjo, piano, percussion, keyboard, synthesizer, harpa, tubular bells, vibrafon, trummor
År som aktiv	1967 –
Skivbolag	Virgin Records (1973-1991), Warner Music Group (1992-2003), Mercury Records (2004–)
Artistsamarbeten	Maggie Reilly, Kevin Ayers, Robert Wyatt, David Bedford, Anita Hegerland, Pekka Pohjola
Webbplats	www.mikeoldfield.com
	Utmärkelser Grammy Award för bästa instrumentalkomposition (1975)

Michael Gordon "Mike" Oldfield, född 15 maj 1953 i Reading, Berkshire, är en brittisk rockartist, multiinstrumentalist och kompositör.

Biografi

När Mike Oldfield var 15 år gammal bildade han tillsammans med sin äldre syster, Sally Oldfield, gruppen Sallyangie. De släppte ett album (Children of the Sun) innan gruppen upplöstes. Efter det bildade Mike tillsammans med sin äldre bror Terry Oldfield gruppen Barefoot, som dock upplöstes efter något år. 1969 anslöt Mike Oldfield till gruppen Kevin Ayers and the Whole World som gitarrist. Gruppen splittrades efter några år.

1972 skickade Mike Oldfield en demoversion av Tubular Bells till alla större skivbolag. Han spelade alla instrument själv på demoinspelningen (liksom senare på det färdiga albumet). Han fick nobben av samtliga; de tyckte inte att det lät tillräckligt kommersiellt. I stället kontaktades han av Richard Branson, som ägde en kedja av lågprisskivaffärer. Branson var mycket imponerad, men hade då inte ekonomiska medel att spela in skivan. Ett år senare beslöt han sig för att lansera ett nytt skivmärke och ringde därför Mike angående Tubular Bells. Mike arbetade då som andre reservgitarrist i musikalen Hair. Branson och Mike skrev ett kontrakt på stående fot.

Albumet Tubular Bells kom ut i maj 1973. Musiken uppfördes också den 28 juni 1973 i Queen Elizabeth Hall i London. En mängd berömda musiker deltog i framförandet.

Fastän det var svårt att sätta en etikett på musiken blev albumet en stor succé; såväl allmänhet som recensenter var entusiastiska. Detta framgick tydligt av skivförsäljningen; hittills har över 16 miljoner album sålts över hela världen. Tubular Bells är därmed skivbolaget Virgins mest säljande album genom tiderna. Delar av musiken kom att användas i skräckfilmen Exorcisten.

Året därpå, 1974, släppte Mike Oldfield ett album i samma stil, Hergest Ridge.

Oldfield har som regel använt sig av "inhyrda" vokalister på sina skivor. Ett undantag är Heaven's Open där han själv är sångare.

Hans mest kända låt är förmodligen Moonlight Shadow som släpptes i maj 1983 och var med på albumet Crises samma år. Sångsolist var Maggie Reilly som medverkat på många av Oldfields skivor. Låten finns också med på Maggie Reillys album There and back again, Best of Maggie Reilly (1998).

27 juli 2012 framförde Oldfield delar av sin musikproduktion vid invigningsceremonin till OS i London 2012.

Mike Oldfield har sju barn. Han fick tre barn i början av 1980-talet med Sally Cooper. Under senare delen av samma årtionde fick han två barn med den norska sångerskan Anita Hegerland. På 2000-talet gifte han sig med Fanny Vandekerckhove; de har tillsammans två barn.

Asteroiden 5656 Oldfield är uppkallad efter honom.^[2]

Diskografi

Studioalbum

1973 – Tubular Bells
1974 – Hergest Ridge
1975 – Ommadawn
1978 – Incantations
1979 – Platinum
1980 – QE2
1982 – Five Miles Out
1983 – Crises
1984 – Discovery
1984 - The Killing Fields
1987 – Islands
1989 – Earth Moving
1990 – Amarok
1991 – Heaven's Open
1992 – Tubular Bells II
1994 – The Songs of Distant Earth
1996 – Voyager
1998 – Tubular Bells III
1999 – Guitars
1999 – The Millennium Bell
2002 – Tr3s Lunas
2005 – Light & Shade
2008 – Music of the Spheres
2014 – Man on the Rocks
2017 – Return to Ommadawn

Livealbum

1979 – Exposed

Soundtrack

1984 – The Killing Fields

Samlingsalbum, Remixar o.d

1975 – The Orchestral Tubular Bells
1976 – Boxed
1985 – The Complete Mike Oldfield
1993 – Elements
1993 – The best of Mike Oldfield: Elements
1997 – XXV: The essential Mike Oldfield
2001 – The best of Tubular Bells
2002 – Thou Art in Heaven
2003 – Tubular Bells 2003
2006 – The Platinum Collection
2009 – Tubular Bells Digital Box Set (3CD)
2012 – Two Sides: The Very Best of Mike Oldfield
2012 – Music from the Opening Cermenony of the London 2012 Olympic Games (Vinyl maxisingle, limiterad 500 exemplar)
2013 – Tubular Beats

Källor

^ Grammy Award, mike-oldfield/5862.^{[källa från Wikidata]}
^ ”Minor Planet Center 5656 Oldfield” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=5656. Läst 30 maj 2023.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Mike Oldfield.
Bilder & media
Officiell webbplats
Mike Oldfield på IMDb

[fe1af2434091fb9d61f0b879c7ffce7acf3cd539-1] Grammy Award, mike-oldfield/5862.^{[källa från Wikidata]}

[2] ”Minor Planet Center 5656 Oldfield” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=5656. Läst 30 maj 2023.

[1]

[2]

Navigation

Navigering

Temaportaler