Migrationsdomstol

Rättsinstanser i Sverige
Sveriges riksvapen
Denna artikel tillhör en artikelserie
Allmänna domstolar
Tingsrätt
Hovrätt
Högsta domstolen
Förvaltningsdomstolar
Förvaltningsrätt
Kammarrätt
Högsta förvaltningsdomstolen
Särskilda domstolar
Mark- och miljödomstolar
Mark- och miljööverdomstolen
Migrationsdomstolen
Migrationsöverdomstolen
Patent- och marknadsdomstolen
Patent- och marknadsöverdomstolen
Tryckfrihetsdomstol
Specialdomstolar
Arbetsdomstolen
Hyresnämnd
Arrendenämnd
Försvarsunderrättelsedomstolen
Skiljenämnd
Se även
Rättsväsen
Domstol

En migrationsdomstol i Sverige är en särskild domstol som verkar som underrätt i migrationsrättsliga mål och ärenden.[1] Det finns fyra migrationsdomstolar i Sverige, dessa är förlagda till förvaltningsrätterna i Göteborg, Luleå, Malmö och Stockholm.[1]

Historik

I samband med utlänningslagens (2005:716) ikraftträdande fick Sverige den 31 mars 2006 en ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden.[2] I och med det inrättades såväl migrationsdomstolarna som Migrationsöverdomstolen som under- och överinstans i migrationsrättsliga ärenden och mål.[3] Migrationsdomstolen i Luleå inrättades dock först den 1 oktober 2013.[4] Innan den nya instans- och processordningen infördes överklagades Migrationsverkets beslut till Utlänningsnämnden, som var enda överklagandeinstans.[5]

Instansordning

Sverige har fyra migrationsdomstolar: Göteborg, Luleå, Malmö och Stockholm.[1] Migrationsdomstolarna är en del av förvaltningsrätten i respektive stad.[1] Migrationsdomstolarna har följande respektive domkrets:

Migrationsverkets, och i förekommande fall även Polismyndighetens, beslut i ett utlännings- eller medborgarskapsärende överklagas med några undantag till någon av de fyra migrationsdomstolarna.[8] Exempel på sådana undantag är Migrationsverkets beslut i ärenden enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA), vilka överklagas till förvaltningsrätten.[9] Ett överklagande lämnas först in till myndigheten som först omprövar beslutet.[10] En faktisk omprövning sker ytterst sällan, och om beslutet inte omprövas överlämnar myndigheten överklagandet till den behöriga Migrationsdomstolen.[10]

Migrationsdomstolarnas avgöranden överklagas till Migrationsöverdomstolen, som är en del av Kammarrätten i Stockholm.[3] Migrationsöverdomstolen är högsta instans, dess avgöranden kan därför inte överklagas.[3] Migrationsöverdomstolen tar normalt bara upp fall som är av principiell juridisk betydelse.[11] I samband med den nya och till en början provisoriska lagstiftning som infördes efter flyktingkrisen 2015 har ett antal jurister efterlyst flera prejudicerande domar från Migrationsöverdomstolen som vägledning för migrationsdomstolarna när lagarna var svårtolkade.[12]

Verksamhet

Sammansättning

Migrationsdomstolarna är förvaltningsdomstolar, och följer därför i princip samma sammansättning som sådana.[1] Domstolarna fattar normalt beslut med en lagfaren domare och tre nämndemän.[13] Det saknas krav på att domstolens ledamöter ska vara särskilt insatta i migrationsrättsliga frågor.[1] Den som är nämndeman i en migrationsdomstol ska även vara nämndeman i den förvaltningsrätt som migrationsdomstolen är en del av.[1] Den lagfarne domaren har utslagsröst.[13] Vissa ärenden av så kallad "enkel beskaffenhet" kan dock avgöras av en ensam lagfaren domare.[13]

Förfarandet vid migrationsdomstolen

Parterna i processen hos migrationsdomstolarna är i regel personen som ärendet eller målet berör samt Migrationsverket, i vissa fall kan även Polismyndigheten vara part.[14] I migrationsdomstolen blir Migrationsverket motpart till personen som sökt asyl. Personen som målet berör företräds i regel av ett offentligt biträde.[15] Förfarandet i migrationsdomstolen är i huvudsak skriftligt,[3] men muntlig förhandling kan hållas om utlänningen i målet begär det och det inte finns särskilda skäl som talar emot att hålla en muntlig förhandling.[16] Hur en muntlig förhandling i ett migrationsmål går till kan du se i detta bildspel.

Se även

Källor

  • Seidlitz, Madelaine. Asylrätt: En praktisk introduktion. 2014. Norstedts Juridik AB. Stockholm. ISBN 978-91-39-01728-8.
  1. ^ [a b c d e f g] Seidlitz s. 51.
  2. ^ ”Migrationsöverdomstolen vid Kammarrätten i Stockholm”. Migrationsöverdomstolen vid Kammarrätten i Stockholm. Arkiverad från originalet den 11 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200711104014/https://www.domstol.se/migrationsoverdomstolen/. Läst 10 juli 2020. 
  3. ^ [a b c d] Seidlitz s. 52.
  4. ^ Sveriges Domstolar Fjärde migrationsdomstolen i Luleå Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine. Läst 31 mars 2015. Arkiverad kopia läst 11 juli 2020.
  5. ^ Kammarrätten i Stockholm och Migrationsöverdomstolen. Verksamhetsberättelse 2019 för Kammarrätten i Stockholm och Migrationsöverdomstolen Arkiverad 11 juli 2020 hämtat från the Wayback Machine.. Stockholm. 2020. Läst 10 juli 2020.
  6. ^ [a b c d] 6 § förordning (1977:937 Arkiverad 11 juli 2020 hämtat från the Wayback Machine.) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m.
  7. ^ 7 f § förordning (1977:937 Arkiverad 11 juli 2020 hämtat från the Wayback Machine.) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m.
  8. ^ Seidlitz s. 51 f.
  9. ^ 22 § lag (1994:137 Arkiverad 11 juli 2020 hämtat från the Wayback Machine.) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA). Läst 10 juli 2020.
  10. ^ [a b] Seidlitz s. 108 f.
  11. ^ Livia Johannesson (2017). ”In Courts We Trust:Administrative Justice in Swedish Migration Courts” (Diss, PDF). Stockholms universitet. sid. 221. http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1072557&dswid=-2838. Läst 9 augusti 2022. 
  12. ^ Stattin, Jan; Fridell Anter, Karin (2021). ”Att göra flyktingar utvisningsbara. Rättsosäkerheten i asylärenden.”. i Ingrid Eckerman, Karin Fridell Anter. Den onödiga flyktingkrisen. Rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015-2021. Migra, Stöttepelaren. sid. 129. Läst 9 augusti 2022 
  13. ^ [a b c] Seidlitz s. 111.
  14. ^ ”Uppsikt och förvar”. Migrationsdomstolen vid Förvaltningsrätten i Stockholm. Arkiverad från originalet den 10 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200710233953/https://www.domstol.se/migrationsdomstolen-vid-forvaltningsratten-i-stockholm/amnen/uppehallstillstand-och-medborgarskap/uppsikt-och-forvar/. Läst 10 juli 2020. 
  15. ^ Seidlitz s. 54 f.
  16. ^ Seidlitz s. 52 & 110 f.
Svenska domstolar
 
Allmänna domstolar
Högsta domstolen
 
Förvaltningsdomstolar
Högsta förvaltningsdomstolen
 
Särskilda domstolar
Särskilda domstolar
Mark- och miljööverdomstolen
 
Specialdomstolar och nämnder

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”