Microtus longicaudus
| Microtus longicaudus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Hamsterartade gnagare Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Åkersorkar Microtus |
| Art | Microtus longicaudus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Microtus longicaudus | |
| Auktor | (Merriam, 1888) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde (grönt) | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Microtus longicaudus[2][3][4][5][6][7] är en däggdjursart som först beskrevs av Clinton Hart Merriam 1888. Microtus longicaudus ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare.[8][9] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Artepitet i det vetenskapliga namnet är sammansatt av de latinska orden longus (lång) och cauda (svans).[10]
Arten når en absolut längd av 162 till 198 mm, inklusive en 52 till 78 mm lång svans. Den har 19 till 24 mm långa bakfötter och 13 till 15 mm långa öron. Pälsens färg på ovansidan varierar mellan ljusgrå, gråbrun och mörkbrun. Pälsen blir på kroppens sidor mer gråaktig och på undersidan förekommer ljusgrå till ljusbrun päls. Över hela kroppen är flera hår med svarta spetsar glest fördelade. På de stora öronen finns hår. Microtus longicaudus har i varje käkhalva en framtand, ingen hörntand, ingen premolar och tre molarer, alltså 16 tänder. Arten saknar oftast dessa körtlar på ljumsken som egentligen kännetecknar undersläktet Microtus.[10]
Denna gnagare förekommer i västra Kanada och västra USA från Alaska till Kalifornien. Arten når i klippiga bergen och i andra bergstrakter 3650 meter över havet. Habitatet varierar mellan torra buskskogar, barrskogar, alpin tundra, fuktiga ängar och områden nära vattenansamlingar som liknar marskland. Microtus longicaudus besöker mera öppna landskap som skapades av människor.[1]
Arten äter frön, gröna växtdelar, bär och svampar. Under vintern har den även mjukare delar av trädens eller buskarnas bark som föda. Microtus longicaudus antas vara nattaktiv och den håller ingen vinterdvala. Fortplantningen sker mellan maj och september eller ibland fram till oktober. Honor har en eller ibland två kullar under livet med vanligen fyra eller fem ungar per kull.[1]
Ugglor, andra rovlevande fåglar och olika mårddjur är artens naturliga fiender. Microtus longicaudus lever sällan ett helt år och sällan når arten en ålder av 13,5 månader.[10]
Underarter
Arten delas in i följande underarter:[8]
- M. l. coronarius
- M. l. longicaudus
Wilson & Reeder (2005) listar M. l. coronarius som synonym.[4]
Källor
- ^ [a b c d] Cassola, F. 2016 Microtus longicaudus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 25 februari 2023.
- ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
- ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
- ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Microtus longicaudus
- ^ Wilson, Don E., and Sue Ruff, eds. (1999) , The Smithsonian Book of North American Mammals
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/microtus+longicaudus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c] Smolen & Keller (27 februari 1987). ”Microtus longicaudus” (på engelska). Mammalian Species #271. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/departments/Biology/VHAYSSEN/msi/pdf/i0076-3519-271-01-0001.pdf. Läst 14 oktober 2017.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Microtus longicaudus.
Wikispecies har information om Microtus longicaudus.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman:
Assessors: Linzey, A.V. & NatureServe (Hammerson, G.) Microtus longicaudus In: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.1. <www.iucnredlist.org>. Downloaded on 28 September 2010.
- Spatial data compiled by IUCN (International Union for Conservation of Nature) and NatureServe
- Spatial data for basemap compiled by Natural Earth
Range of Microtus longicaudis - San Bernardino Vole
long-tailed vole (Microtus longicaudus)