Microtus irani
| Microtus irani Status i världen: Sårbar[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Hamsterartade gnagare Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Åkersorkar Microtus |
| Art | Microtus irani |
| Vetenskapligt namn | |
| § Microtus irani | |
| Auktor | Thomas, 1921 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Microtus irani[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Thomas 1921. Microtus irani ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Utseende
Vuxna exemplar är 10,5 till 13,0 cm långa (huvud och bål), har en 2,0 till 3,6 cm lång svans och väger 33 till 42 g.[6] I några regioner är hanar tyngre än honor. Huvudet kännetecknas av ganska stora ögon och öron som är synlig utanför pälsen. Den täta och mjuka pälsen är beroende på population sandfärgad, ljus gråbrun eller ljusbrun med inslag av rosa på ovansidan. Ibland kan svarta hårspetsar förekomma. Undersidans päls är ljusgrå till vitaktig. Svansens uppdelning i en mörkare ovansida och en ljusare undersida är hos flera populationer otydlig. Honor har två par spenar på bröstet och två par vid ljumsken.[6]
Utbredning
Denna gnagare är bara känd från en mindre region i sydvästra Iran kring staden Shiraz. Holotypen hittades i en trädgård. En undersökning från 2002 hittade inga fler individer i området. Där fanns istället den nära besläktade arten Microtus socialis.[1]
Ekologi
Microtus irani är aktiv på dagen och på natten och den skapar enkla underjordiska tunnelsystem. I jordbruksområden äts olika odlade växter och därför betraktas gnagaren som skadedjur. Vid en undersökning varade dräktigheten i 21 till 22 dagar och per kull födes 3 eller 4 ungar. Ungarna blev efter cirka 65 dagar självständiga. I områden där många exemplar lever tät intill varandra blev ungarna efter ungefär 76 dagar könsmogna.[6]
Källor
- ^ [a b c] Mahmoudi, A. & Kennerley, R. 2017 Microtus irani . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 8 maj 2023.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Microtus irani
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/microtus+irani/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Microtus irani”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 350. ISBN 978-84-16728-04-6
Externa länkar
Wikispecies har information om Microtus irani.
|