Microtus ilaeus
| Microtus ilaeus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Hamsterartade gnagare Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Åkersorkar Microtus |
| Art | Microtus ilaeus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Microtus ilaeus | |
| Auktor | Thomas, 1912 |
| Synonymer | |
| Microtus kirgisorum (Ognev, 1950)[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Microtus ilaeus[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Thomas 1912. Microtus ilaeus ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Utseende
Vuxna exemplar når en kroppslängd (huvud och bål) av 109 till 144 mm, en svanslängd av 35 till 50 mm och en vikt av 46 till 64 g. I den mörkbruna pälsen på ovansidan har några hår ljusbruna spetsar. På undersidan förekommer grå päls. Vid svansen är undersidan otydlig ljusare. Angående kraniets konstruktion liknar arten Microtus transcaspicus.[6]
Utbredning
Denna gnagare förekommer med flera från varandra skilda populationer i Kazakstan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan, norra Afghanistan och nordvästra Kina. Habitatet varierar mellan skogar, stäpper med några trädgrupper och landskap med ängar och buskar.[1]
Ekologi
Individerna är aktiva under skymningen och gryningen. Det komplexa tunnelsystemet har upp till 20 utgångar. De flesta tunnlar ligger tät under markytan och några gångar ligger 60 cm djup. I boet ingår 2 eller 3 kamrar. De fodras med mjuka växtdelar. Arten äter gröna växtdelar, frön, rötter och rotfrukter som kompletteras med insekter och svampar. Vanligen äts underjordiska växtdelar. I skyddade dalgångar kan honor para sig hela året. I bergstrakter sker fortplantningen mellan april och juni och i andra oskyddade regioner mellan våren och hösten. Honor föder upp till tio ungar per kull. I fångenskap förekommer ungefär fyra kullar per år.[6]
Hot
För beståndet är inga hot kända. Hela populationen anses vara stor. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Källor
- ^ [a b c] Smith, A.T. & Johnston, C.H. 2016 Microtus ilaeus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 7 november 2022.
- ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Microtus ilaeus
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/microtus+kirgisorum/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Microtus ilaeus”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 353. ISBN 978-84-16728-04-6
Externa länkar
Wikispecies har information om Microtus ilaeus.
|