Microtus gerbei
| Microtus gerbei Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Hamsterartade gnagare Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Åkersorkar Microtus |
| Art | Microtus gerbei |
| Vetenskapligt namn | |
| § Microtus gerbei | |
| Auktor | (Gerbe, 1879) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Microtus gerbii[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Microtus gerbei[3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Zéphirin Gerbe 1879. Microtus gerbei ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
Utseende
Vuxna exemplar är 9,2 till 10,8 cm långa (huvud och bål), har en 2,2 till 3,7 cm lång svans och väger 17 till 32 g. På ovansidan förekommer ljusbrun till mörkbrun päls och undersidans päls är gråaktig. Honans två par spenar ligger vid ljumsken. Microtus gerbei skiljer sig främst i avvikande detaljer av kraniet och tänderna från andra åkersorkar i samma region. Till exempel har arten ett robust kranium.[2]
Utbredning
Denna gnagare förekommer i sydvästra Frankrike och i norra Spanien. Den lever i låglandet och i Pyrenéerna upp till 2000 meter över havet. Microtus gerbei hittas på bergsängar och i klippiga områden med glest fördelad växtlighet. I låglandet föredras ödemark mellan åkrar. Arten gräver underjordiska bon.[1]
Ekologi
Individerna lever i grupper med 5 till 16 medlemmar. När de träffar på andra grupper är de inte eller måttlig aggressiva mot främmande artfränder. Jämförd med Microtus duodecimcostatus gräver arten inte lika ofta i marken. Dessutom simmar Microtus gerbei inte lika ofta. Arten har bra förmåga att klättra på klippor. Födan utgörs av blad och örter. Honor kan para sig hela året men de flesta ungar föds mellan april och november. Per kull föds upp till fyra ungar.[2]
Källor
- ^ [a b c] Cassola, F. 2016 Microtus gerbii . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 22 mars 2023.
- ^ [a b c] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Microtus gerbii”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 346. ISBN 978-84-16728-04-6
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Microtus gerbei
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/microtus+gerbei/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Microtus gerbei.
Wikispecies har information om Microtus gerbei.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Carlosblh, Licens: CC BY 3.0
Microtus gerbei range map.