Michel Rocard

Michel Rocard
Född	Michel Louis Léon Rocard[1] 23 augusti 1930[2][3][4] Courbevoie[1], Frankrike
Död	2 juli 2016[5][6][4] (85 år) La Salpêtrière[7] ​eller ​Paris trettonde arrondissement[1]
Begravd	Monticello
Andra namn	Georges Servet och Michel Servet
Medborgare i	Frankrike[8]
Utbildad vid	Faculté des lettres de Paris École alsacienne Lycée Louis-le-Grand École nationale d’administration, 1958 Institut d'études politiques de Paris, 1950
Sysselsättning	Politiker, ämbetsman
Befattning
Politiker
Arbetsgivare	Inspection générale des finances
Politiskt parti
Franska sektionen av Arbetarinternationalen Socialistiska partiet Förenade socialistpartiet
Maka	Geneviève Poujol
Barn	Francis Rocard (f. 1957)
Föräldrar	Yves Rocard
Utmärkelser
Hederscompanion av Australienorden (1992)[9] Officer av Quebecs nationalorden (2000)[10] Storkorset av Isabella den katolskas orden (2005)[11] Hedersdoktor vid Laval Universitet (2013)[12] Storkorset av Nationalförtjänstorden (2015) Storkors av Hederslegionen (2015) Kommendör av Jordbruksförtjänstorden Kommendör av Ärans orden Storkors av Republiken Polens förtjänstorden
Redigera Wikidata

Michel Rocard, född 23 augusti 1930 i Courbevoie i Hauts-de-Seine, död 2 juli 2016 i Paris, var en fransk socialistisk politiker som var premiärminister under François Mitterrand från 1988 till 1991.

Politisk biografi

Under Mitterrands första presidentperiod innehade Rocard flera ministerposter, bland annat jordbruksminister (1983–1985). Han avgick i protest mot införandet av ett proportionellt valsystem. Han hoppades förgäves att Mitterrand inte skulle kandidera till president i valet 1988, så att han själv kunde bli socialisternas kandidat.

Efter återvalet av Mitterrand utsågs Rocard till premiärminister. Rocard var mycket populär bland väljarna och hans position till höger bland socialisterna stämde väl överens med valkampanjens slogan: "ett enat Frankrike". Som premiärminister ledde han frågan om Nya Kaledonien, som slutade med problem i territoriet. Hans meriter inkluderar också en minskande arbetslöshet och storskaliga reformer inom finansieringen av välfärdsstaten. Rocard hade notoriskt dåliga relationer med president Mitterrand hela hans mandatperiod. När Rocards popularitet minskade 1991, tvingade president Mitterrand honom att avgå.

Från 1994 till 2009 var Rocard ledamot i europaparlamentet. Han är känd för sitt motstånd mot förslaget att tillåta mjukvarupatent i Europa och har varit en stor anledning till att förslaget avslogs den 6 juli 2005.

Källor

• Dödsnotis

Noter