Michel Rocard

Michel Rocard
FöddMichel Louis Léon Rocard[1]
23 augusti 1930[2][3][4]
Courbevoie[1], Frankrike
Död2 juli 2016[5][6][4] (85 år)
La Salpêtrière[7] ​eller ​Paris trettonde arrondissement[1]
BegravdMonticello
Andra namnGeorges Servet och Michel Servet
Medborgare iFrankrike[8]
Utbildad vidFaculté des lettres de Paris
École alsacienne
Lycée Louis-le-Grand
École nationale d’administration,
Institut d'études politiques de Paris,
SysselsättningPolitiker, ämbetsman
Befattning
Politiker
ArbetsgivareInspection générale des finances
Politiskt parti
Franska sektionen av Arbetarinternationalen
Socialistiska partiet
Förenade socialistpartiet
MakaGeneviève Poujol
BarnFrancis Rocard (f. 1957)
FöräldrarYves Rocard
Utmärkelser
Hederscompanion av Australienorden (1992)[9]
Officer av Quebecs nationalorden (2000)[10]
Storkorset av Isabella den katolskas orden (2005)[11]
Hedersdoktor vid Laval Universitet (2013)[12]
Storkorset av Nationalförtjänstorden (2015)
Storkors av Hederslegionen (2015)
Kommendör av Jordbruksförtjänstorden
Kommendör av Ärans orden
Storkors av Republiken Polens förtjänstorden
Redigera Wikidata
Michel Rocard

Michel Rocard, född 23 augusti 1930 i Courbevoie i Hauts-de-Seine, död 2 juli 2016 i Paris, var en fransk socialistisk politiker som var premiärminister under François Mitterrand från 1988 till 1991.

Politisk biografi

Under Mitterrands första presidentperiod innehade Rocard flera ministerposter, bland annat jordbruksminister (1983–1985). Han avgick i protest mot införandet av ett proportionellt valsystem. Han hoppades förgäves att Mitterrand inte skulle kandidera till president i valet 1988, så att han själv kunde bli socialisternas kandidat.

Efter återvalet av Mitterrand utsågs Rocard till premiärminister. Rocard var mycket populär bland väljarna och hans position till höger bland socialisterna stämde väl överens med valkampanjens slogan: "ett enat Frankrike". Som premiärminister ledde han frågan om Nya Kaledonien, som slutade med problem i territoriet. Hans meriter inkluderar också en minskande arbetslöshet och storskaliga reformer inom finansieringen av välfärdsstaten. Rocard hade notoriskt dåliga relationer med president Mitterrand hela hans mandatperiod. När Rocards popularitet minskade 1991, tvingade president Mitterrand honom att avgå.

Från 1994 till 2009 var Rocard ledamot i europaparlamentet. Han är känd för sitt motstånd mot förslaget att tillåta mjukvarupatent i Europa och har varit en stor anledning till att förslaget avslogs den 6 juli 2005.

Källor

Noter

  1. ^ [a b c] Fichier des personnes décédées, läs online, läst: 16 januari 2023, licens: licence ouverte 2.0.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.senat.fr.[källa från Wikidata]
  3. ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, omnämnd som: Michel Rocard, Sycomore-ID: 6024, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Michel-Louis-Leon-Rocardtopic/Britannica-Online, omnämnd som: Michel Rocard, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.lepoint.fr.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.telerama.fr.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.20minutes.fr.[källa från Wikidata]
  8. ^ Libris, 19 juli 2016, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  9. ^ Australian Honours Search Facility, Australian Honours-ID: 882069, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.ordre-national.gouv.qc.ca.[källa från Wikidata]
  11. ^ BOE-ID: BOE-A-2005-3700.[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, www.ulaval.ca.[källa från Wikidata]
Företrädare:
Jacques Chirac
Frankrikes premiärminister
1988–1991
Efterträdare:
Édith Cresson

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Michel Rocard.jpg
Författare/Upphovsman: Solensean, Licens: CC BY-SA 2.5
Michel Rocard at RMLL 2006, Vandoeuvre-les-Nancy, France
Michel Rocard MEDEF (cropped).jpg
Författare/Upphovsman: Olivier Ezratty, Licens: CC BY-SA 3.0
Michel Rocard à la conférence du MEDEF 2008