Michel Mayor
Michel Mayor | |
(c) Thor Nielsen / NTNU – CC BY-SA 2.0, CC BY-SA IGO 3.0 | |
Född | Michel Gustave Édouard Mayor 12 januari 1942[1][2][3] (81 år) Lausanne[3], Schweiz |
---|---|
Medborgare i | Schweiz |
Utbildad vid | Genèves universitet Lausannes universitet |
Sysselsättning | Universitetslärare, fysiker |
Befattning | |
Direktör, observatoriet i Genève (1998–2004) | |
Arbetsgivare | Genèves universitet observatoriet i Genève (1984–2007) observatoriet i Genève (1998–2004) |
Utmärkelser | |
Nobelpriset i fysik, 2019 Se lista | |
Webbplats | länk |
Redigera Wikidata |
Michel Gustave Édouard Mayor, född 12 januari 1942 i Lausanne, är en schweizisk professor emeritus i astronomi vid universitetet i Genève och upptäckare av ett flertal planeter utanför solsystemet. Han och kollegan Didier Queloz belönades "för upptäckten av en exoplanet i bana kring en solliknande stjärna", 51 Pegasi b, med tillsammans hälften av Nobelpriset i fysik 2019.[4]
Biografi
Mayor studerade vid Lausannes universitet, där han avlade examen i fysik, och doktorerade därefter i astronomi vid observatoriet i Genève 1971. Som forskare har han arbetat vid observatorierna i Cambridge, ESO i Chile samt på Hawaii. Sedan 2007 är han pensionerad från sin professorstjänst vid Genèves universitet men är fortsatt verksam som forskare.
År 1995 upptäckte en forskargrupp ledd av Mayor den första planeten utanför solsystemet, som kretsade runt en solliknande stjärna, 51 Pegasi. Han utvecklade också nya tekniker för att mäta hastighetsvariationer med mycket hög precision, som så småningom ledde till fantastiska vetenskapliga genombrott. En helt ny generation astronomiska instrument baserad på denna teknik installerades vid observatoriet i Chile och har möjliggjort nära hälften av upptäckterna av de 208 planeter utanför vårt solsystem som är kända idag. De stora skillnader mellan vårt solsystem och andra som blev uppenbara, har också resulterat i omfattande förändringar av teoretiska modeller. Michel Mayor promoverades till hedersdoktor till Carl von Linnés minne vid Uppsala universitets Linnépromotion den 26 maj 2007.[5]
Utmärkelser
- Jules Janssens pris, 1998
- Marcel Benoist-priset, 1998
- Balzanpriset, 2000
- Albert Einstein-medaljen, 2004
- Riddare av Hederslegionen, 2004[6]
- Shawpriset i Astronomi, 2005[7]
- Victor Hambartsumyans pris, 2010[8][9]
- Karl Schwarzschild-medaljen, 2010
- Premio Fundación BBVA Fronteras del Conocimiento, 2011
- Nature's 10, 2013[10]
- Royal Astronomical Societys guldmedalj, 2015
- Kyotopriset i grundforskning, 2015[11]
- Officer av Hederslegionen, 2017[12]
- Wolfpriset i fysik, 2017[13]
- Nobelpriset i fysik, med James Peebles och Didier Queloz, 2019[14][15]
Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.
Källor
- ^ Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: michel-mayor, omnämnd som: Michel Mayor, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000031855, omnämnd som: Michel Mayor, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: michel-mayor, läst: 4 november 2021.[källa från Wikidata]
- ^ ”Kungliga Vetenskapsakademiens pressmeddelande”. KVA. 8 oktober 2019. Arkiverad från originalet den 9 december 2019. https://web.archive.org/web/20191209204208/https://s3.eu-de.cloud-object-storage.appdomain.cloud/kva-image-pdf/2019/10/press_fy_sv_19_.pdf. Läst 9 december 2019.
- ^ Anneli Waara. ”Uppsala universitets hedersdoktorer till Linnés minne”. Uppsala universitetet. Arkiverad från originalet den 12 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080212033737/http://info.uu.se/press.nsf/pm/uppsala.universitets.id672.html. Läst 5 november 2007.
- ^ hämtat från: franskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.unige.ch.[källa från Wikidata]
- ^ Viktor Ambartsumian International Prize 2010 goes to Professor Michel Mayor and two team members (på engelska), Europeiska sydobservatoriet, 20 juli 2010, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Viktor Ambartsumian International Prize 2010 goes to famous Swiss astrophysicist Prof. Michel Mayor and two of his team members (på engelska), Armenpress, 16 juli 2010, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ 365 days: Nature's 10, vol. 504, 7480, Nature, 18 december 2013, s. 357-365, doi: 10.1038/504357A, PubMed-ID: 24352276.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.rts.ch.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, ch.ambafrance.org.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.wolffund.org.il.[källa från Wikidata]
- ^ Twitter, Twitterkonto: NobelPrize, tweet-ID: 1181507664582467585, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ The Nobel Prize in Physics 2019, Kungliga Vetenskapsakademien, Nobelprize.org, 8 oktober 2019, läs onlineläs online, läst: 8 oktober 2019.[källa från Wikidata]
Externa länkar
- Populärvetenskaplig information om nobelpriset i fysik 2019 från KVA, på svenska
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Författare/Upphovsman: User:Gusme (it:Utente:Gusme), Licens: CC BY-SA 3.0
Vector image of the Nobel prize medal
Ribbon bar: Legion Honour, Officer rank
(c) Thor Nielsen / NTNU – CC BY-SA 2.0, CC BY-SA IGO 3.0
Nobel laureate Michel Mayor at the science festival Starmus IV in Trondheim, Norway in June 2017.
An emeritus professor at the University of Geneva, Mayor was awarded the 2019 Nobel Prize in Physics together with Didier Queloz for the first discovery of an exoplanet orbiting a solar-type star. The two Swiss astrophysicists shared the prize with James Peebles, honoured for the theoretical framework of cosmology used to investigate the Universe on its largest scales.
About the 2019 Nobel Prize in Physics