Michail Gortjakov

Michail Gortjakov
Född	1793[1][2] Warszawa
Död	30 maj 1861 Warszawa
Begravd	Brødreskabets kirkegård
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland och Polsk-litauiska samväldet
Sysselsättning	Militär ledare
Befattning
Medlem av Riksrådet
Maka	Agafokleja Nikolajevna Bakhmeteva
Barn	Natalja Gortjakova Sofia Mikhailovna Gortjakova (f. 1835) Olga Mikhajlovna Gortsjakova (f. 1837)
Föräldrar	Dmitrij Gortjakov Natalja Boborykina
Släktingar	Pjotr Gortjakov (syskon)
Utmärkelser
Pour le Mérite Storkors av Hederslegionen Sankt Alexander Nevskij-orden Sankt Stefansorden Svarta örns orden Bayerska kronorden Leopoldsorden Vita falkens orden Januariusorden Första klassen av Röda örns orden Guldsabel "för tapperhet" Sankt Annas orden, första klass Riddare av Sankt Alexander Nevskij-orden Georgsorden, tredje klass Ryska vita örnens orden Sankt Vladimirs orden, första klassen med svärd Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen Andreasorden Sankt Ferdinands orden
Redigera Wikidata

Michail Dmitrijevitj Gortjakov, född 1790, död 1861, var en rysk furste. Han var bror till Pjotr Gortjakov.

Gortjakov deltog med utmärkelse i fälttågen mot Persien 1809, mot Napoleon I 1812–1814 och som stabschef vid 3:e infanterikåren mot turkarna 1828–1829. 1830–1831 deltog han i polska fälttåget och utnämndes 1846 till militärguvernör i Warszawa. I ungerska kriget 1849 utmärkte han sig på nytt och befordrades därefter till generaladjutant hos kejsaren och generalstabschef samt ledde som förste medlem av kungariket Polens administrationsråd en tid detta lands civilförvaltning.

Vid Krimkrigets utbrott blev Gortjakov överbefälhavare för de ryska ockupationstrupperna i Valakiet (1853), men hade liten framgång där. Sedan han gjort ett misslyckat försök mot Kalafat (i januari 1854) och, efter stora förluster blivit tvungen att upphäva belägringen av Silistria, var han tvungen att dra sig tillbaka över den ryska gränsen.

I mars 1855 mottog Gortjakov överbefälet över Krim efter furst Mensjikov. Gortjakov led ett kännbart nederlag vid sitt utfall ifrån Sevastopol mot de allierades högra flank vid Tjernaja (den 16 augusti). Han tvingades spränga de övriga fästningsverken vid Sevastopol i luften den 8 september, sedan fransmännen intagit Malakovverken den 7 september.

Han lyckades dock vinna uppskattning för att han lyckades föra undan sina trupper till bergstrakterna vid Severnaja och därigenom i hög grad förringa betydelsen av att fästningens erövrats av de allierade. 1856 utnämndes Gortjakov till ståthållare i Polen och gjorde sig där känd för humanitet, men kunde ej undvika blodscenerna i början av 1861.

Referenser

Noter

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Gortjakov, 6. Michail Dmitrijevitj, 1904–1926.