Michail Bulgakov

Michail Bulgakov
Bulgakov år 1926.
Bulgakov år 1926.
FöddMichail Afanasievitj Bulgakov
15 maj 1891
Kiev, Kejsardömet Ryssland
Död10 mars 1940 (48 år)
Moskva, Sovjetunionen
YrkeFörfattare, dramatiker
NationalitetRyss
Språkryska[1][2]
Genrersatir[3], övernaturlig skönlitteratur, science fiction, kortroman[4] och novell[4]
Noterbara verkMästaren och Margarita
En hunds hjärta
HemortKiev, Moskva, Kamjanets-Podilskyj, Tjernivtsi och Vjazma
Make/makaTatjana Lappa (g. 1913–1924)
Ljubov Belozerskaja (g. 1924–1932)
Jelena Bulgakova (g. 1932–1940)
InfluenserNikolaj Gogol, Aleksandr Pusjkin, Fjodor Dostojevskij och Charles Dickens.
Namnteckning
Webbplatshttp://bulgakov.ru/[5]

Michail Afanasievitj Bulgakov (ryska: Михаил Афанасьевич Булгаков, ukrainska: Миха́йло Опана́сович Булга́ков), född 15 maj (3 maj enligt gamla stilen) 1891 i Kiev, död 10 mars 1940 i Moskva, var en ryskspråkig ukrainsk roman- och novellförfattare samt dramatiker och librettist verksam i Ryssland.

Biografi

Bulgakov (i mitten) vid Vladimir Majakovskijs begravning i Moskva 1930.

Bulgakov var född inom en familj med begravningsförrättare som äldste sonen av sju barn till en professor i teologi, Afanasij Ivanovich Bulgakov, vilken även innehade en tjänst som civilråd. [6]Han utbildade sig till läkare i Kiev 1916. Under ryska inbördeskriget 1918–1920 förde han en kringflackande tillvaro som läkare och journalist. 1921 flyttade han till Moskva, där han under större delen av sitt liv verkade som dramatiker, författare och librettist. Han anklagades som anti-sovjetisk, vitgardist och i själen emigrant. I Litteraturencyklopedin 1930 redovisas han som reaktionär vilken försonats med sovjetmakten ’efter grymma nederlag inom sin klass’. [6]1929 stämplades han som kontrarevolutionär och fick inte längre publiceras, han uteslöts också ur Författarförbundet. Han försörjde sig på att göra översättningar och bearbetningar samt verka som regiassistent (ej regissör!) på Konstnärliga teatern (Mchat) och skriva libretton åt Bolsjojteatern.

Bulgakov tog intryck av författare som Nikolaj Gogol, Aleksandr Pusjkin, Fjodor Dostojevskij och Charles Dickens. Hans verk har en speciell satirisk stil, lite påminnande om Franz Kafkas. De bygger på en viss mardrömskänsla och anses rikta sin udd mot Rysslands byråkrati, den proletära världsförbättrarandan och den sovjetiska nyborgerligheten.

En återkommande figur i hans verk är Djävulen, som uppenbarar sig i diverse olika skepnader. För samtiden var han mest känd som dramatiker, men eftervärlden känner i första hand till honom som upphovsmannen till romanen Mästaren och Margarita (Мастер и Маргарита, Master i Margarita), skriven från 1928 fram till Bulgakovs död 1940. Texten var praktiskt taget färdigskriven i oktober 1937, därefter skedde redaktionella ändringar. [7] Hustrun Jelena Bulgakova skrev 1 mars 1938 i dagboken: ”För M.A står nu romanens titel klar ’Mästaren och Margarita’. Något hopp om att få den tryckas finns inte. Trots det redigerar M.A romanen, fortsätter arbeta på den och vill avsluta den i mars. Arbetar på nätterna.” [7]

Boken publicerades först postumt 30 år efter efter hans död, som följetong tidskriften Moskva 1966–1967, vilken väckte stor uppmärksamhet. Dock publicerades den med talrika strykningar och förkortningar, vilket innebar att 12 procent av texten försvann,[7] exempelvis Nikanor Ivanovitjs dröm (kapitel 16) och Valutabutiken (kapitel 28)[8]. Bulgakovs hustru Jelena Bulgakova skriver också att de avstod från de 35 sista sidorna. Hon överlämnade därför dessa till samizdat.[9] I den första utgåvan var antydningarna om den stora utrensningen censurerade.

Hans dramatik enbart gällande Familjen Turbin togs tillfälligt till nåder efter ett personligt ingripande av Josef Stalin. Först 1956 under Nikita Chrusjtjovs ryska töväder blev han delvis rehabiliterad. 10 år efter 20:e partikongressen (1956) kunde dock fortfarande endast en censurerad version av Mästaren och Margarita publiceras.

Under sina sista år led Bulgakov av njursvikt på grund av nefroskleros, blev helt blind och avled den 10 mars 1940 i Moskva. Han ligger begravd vid klostret på Novodevitjekyrkogården mitt emot en blick inhägnad av körsbärsträd.

Bulgakovs lägenhet i Moskva

Bulgakovs lägenhet har gjorts om till ett museum, med personliga tillhörigheter, foton och olika utställningar relaterade till Bulgakovs liv och verk.

Bulgakov levde med sin första hustru på Bolsjaja Sadovaja 10, samtidigt som författaren Sergej Jesenin bodde på samma adress med Isadora Duncan. Adressen återfinns i Mästaren och Margarita som hus 302B. [10]

Även Mandelstam var granne men han förvisades till Tjerdyn.[11] Anna Achmatova var därför till och från på besök hos Bulgakov, bla läste hon i hans lägenhet några kapitelutkast till Mästaren och Margarita redan 1933; ”På kvällen den 8 oktober ringde Achmatova och Veresajev hörde hur det arbetades. Anna Andrejevna var tyst hela kvällen”. Många gånger läste hon igenom dessa kapitel och sade: ”Geni, han är ett geni”. [12]

Utmärkelser

Asteroiden 3469 Bulgakov är uppkallad efter honom.[13]

Prosa

Bulgakov debuterade litterärt 1919. I februari 1920 beslöt han att ge upp den medicinska karriären. År 1922-23 utkom Manchettanteckningar, vilka Alexej Tolstoj lät publicera bland exilryssar i Berlin.[14] 1924 med Diavoliada. 1925 med Det vita gardet (Белая гвардия, Bélaja gvárdija), De ödesdigra äggen, Ett hundhjärta, Tjitjikovs äventyr, följd 1926 av En ung läkares anteckningar (Записки юного врача, Zapiski junogo vrača).[15] Hans mest satiriska verk kunde, likt Mästaren och Margarita, inte publiceras förrän långt efter hans död. En hunds hjärta (Собачье сердце, Sobatje serdtse) som kritiserar övertron på naturvetenskapen utkom i Sovjetunionen först under Michail Gorbatjovs glasnost 1988.

I den till stora delar självupplevda Teaterromanen (Театральный роман, Teatralʹnyj roman, utgiven på svenska som Svart snö) från 1936–1937 ger Bulgakov uttryck för en vässad karikatyr av Konstnärliga teatern (i romanen kallad ”Fria teatern”). Berättelsen skrevs i vredesmod efter att Bulgakovs pjäs Hycklarnas sammansvärjning (Кабала святош, Kabala svatosj) tagits ned efter endast sju föreställningar. Hela garnityret av självupptagna producenter, regissörer och skådespelare hudflängs och inte heller högfärdiga skribenter eller avundsjuka kollegor skonas då Bulgakov avlossar sina bitande skottsalvor. Nästan varje person i Svart snö är porträtterad efter verkligheten. Bulgakov själv hade arbetsnamnet ”En avlidens anteckningar” och menade att denna var den mest komiska av hans romaner. Han kände sig som levande begraven.

Bulgakovs Mästaren och Margarita inspirerade Mick Jagger till att skriva sin hit ”Sympathy for the devil”.

Bibliografi

Utgivet på svenska

  • Master i Margarita [Мастер и Маргарита] (Mästaren och Margarita, översättning från den fullständiga ryska texten av Lars Erik Blomqvist, Geber, 1971)
  • Bélaja gvárdija [Белая гвардия] (Det vita gardet. till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1976), (Norstedts 1989)
  • Sobatje serdtse [Собачье сердце]; Rokovye jajca (En hunds hjärta; De ödesdigra äggen, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1977)
  • Teatralʹnyj roman (Svart snö: en teaterroman, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1981)
  • Zapiski junogo vrača [Записки юного врача] (Snöstorm och andra berättelser, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1984). Ny upplaga med titel En ung läkares anteckningar (H & E, 1995)
  • Žiznʹ gospodina de Molʹera (Herr Molière, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1988)
  • Tajnomu drugu (Till en hemlig vän, översättning och efterskrift av Gunnar Linnæus, Ellerström, 1988 – Ingår även i Manschettanteckningar 2000)
  • Ja ubil (Jag har dödat, översättning: Sture Nilsson, Samspråk, 1998)
  • Dʹjavoliada [Дьяволиада] (En diaboliad: en berättelse om hur två tvillingar tillintetgjorde en byråsekreterare, översättning och efterord: Bengt Samuelson, Ellerström, 1999)
  • Zapiski na manžetach (Manschettanteckningar: appendix: Bohemer (novell); Till en hemlig vän, översättning Gunnar Linnæus, Bengt Samuelson, Ellerström, 2000)
  • Rött och vitt (urval, översättning och efterord: Bengt Samuelson, Ellerström, 2002)
  • Djävulens vändkrets (noveller i urval, översättning och efterord: Bengt Samuelson, Ellerström, 2013)
  • Luč žizni (Livets stråle, översättning av Alan Asaid, Novellix, 2014)

Dramatik

Bulgakov skrev sammanlagt 11 pjäser. Hans mest spelade verk är dock olika dramatiseringar av romanen Mästaren och Margarita. Som dramatiker debuterade han 1926 på Konstnärliga teatern med Familjen Turbins dagar (Дни Турбиных, Dni Turbinych), som är en dramatisering av romanen Det vita gardet. Bulgakovs mormor hade flicknamnet Turbina.[16] Vid premiären 1926 kritiserades den hårt för sin positiva hållning till förrevolutionära värden. Den sades vara ”ett utfall av idéer från småborgare och en allmän demonstration och försvar för de egna småborgerliga rättigheterna”. [16] ”Turbins dagar gick dock sedan för utsålda hus under tre år på Konstnärliga teatern i Moskva. I oktober 1926 sattes ytterligare en pjäs upp ”Zojkas lägenhet” och därefter ”Den purpurröda ön”. Efter dessa bägge pjäser nådde han den absoluta toppen inom teatervärlden. Därefter lades de tre pjäserna ned.

1928 blev repetitionerna av Flykt (Бег, Beg) inställda och Bulgakovs pjäser förbjöds. Han skrev personligen till Josef Stalin, som därefter personligen ringde upp honom. Stalin hävde sedan förbudet för Familjen Turbins dagar 1932. Den fick dock enbart sättas upp på Konstnärliga teatern i Moskva, på alla andra teatrar var den förbjuden. [17] Den 20 juli 1934 [18]hyllades Bulgakov, som själv närvarade, på Konstnärliga teatern i Leningrad för den femhundrade föreställningen av Turbins dagar. Stalin såg sedan själv pjäsen 15 gånger enligt teaterns liggare. Under åren 1926-1941 uppfördes pjäsen 987 gånger, varje gång med en publik om minst 1000 personer.[19]

I två av sina pjäser återkom Bulgakov, liksom i Mästaren och Margarita, till förhållandet mellan konstnären och tyrannen: i Hycklarnas sammansvärjning om Molière 1929 och Hans sista dagar (Последние дни, Poslednie dni) om Aleksandr Pusjkin 1935. Hycklarnas sammansvärjning hade premiär 1935 men togs alltså ner efter bara sju föreställningar (se ovan). Hans sista dagar skulle ha spelats i Kiev samma år, men efter ett angrepp på Hycklarnas sammansvärjning i Pravda ställdes premiären in.

I september 1936 skrev Bulgakov på en tjänst som librettoförfattare på Bolsjoj, för att överhuvudtaget kunna försörja sig. Hans romaner och egna pjäser var ju helt förbjudna; ”Vi var tvungna att leva endast på lönen som librettoförfattare på operan”. [20] Den första operan som sattes upp i november 1936 var ”Minin och Pozjarskij” (Minin/Pozharsky) av Michail Bulgakov och Melik-Pasjajev.

I mars 1937 var librettot till operan ”Svarta havet” klar. Han påbörjade strax efteråt librettot till ”Peter den store”.

Uppsättningar i Sverige

Referenser

Noter

  1. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn19992000108, läst: 1 mars 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ CONOR.Sl, CONOR.SI-ID: 6851171.[källa från Wikidata]
  3. ^ hämtat från: katalanskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  5. ^ hämtat från: polskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Shvartz, Anatoly (1996). Michail Bulgakovs liv och död. sid. 66 
  7. ^ [a b c] Schlögel, Karl (2011). Terror och dröm - Moskva år 1937. sid. 35 
  8. ^ Bulgakov, Michail (1972). Mästaren och Margarita. sid. 376 
  9. ^ Shvartz, Anatoly (1996). Michail Bulgakovs liv och död. sid. 228 
  10. ^ Schlögel, Karl (2011). Terror och dröm - Moskva år 1937. sid. 37 
  11. ^ Shvartz, Anatoly (1996). Michail Bulgakovs liv och död. sid. 190 
  12. ^ Shvartz, Anatoly (1996). Michail Bulgakovs liv och död. sid. 79 
  13. ^ ”Minor Planet Center 3469 Bulgakov” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=3469. Läst 31 oktober 2023. 
  14. ^ Bulgakov, Michail (1972). Mästaren och Margarita. sid. 370 
  15. ^ Bulgakov, Michail (1989). Det vita gardet. sid. 298 
  16. ^ [a b] Shvartz, Anatoly (1996). Michail Bulgakovs liv och död. sid. 13-18 
  17. ^ Shvartz, Anatoly (1996). Michail Bulgakovs liv och död. sid. 143 
  18. ^ Shvartz, Anatoly (1996). Michail Bulgakovs liv och död. sid. 91 
  19. ^ Bulgakov, Michail (1989). Det vita gardet. sid. 289 
  20. ^ Shvartz, Anatoly (1996). Michail Bulgakovs liv och död. sid. 144 
  21. ^ Familjen Turbin, Svensk mediedatabas (läst 2 augusti 2019)
  22. ^ Don Quijote och Sancho Panza, programblad, Skånska teatern 1980
  23. ^ Molière, Rollboken, Dramatens arkiv (läst 2 augusti 2019)
  24. ^ Mästaren och Margarita, Rollboken, Dramatens arkiv (läst 2 augusti 2019)
  25. ^ Teaterårsboken 1985, Jönköping 1985, ISBN 91-85472-20-4, sid 67
  26. ^ Teaterårsboken 1985, sid 123
  27. ^ Mästaren och Margarita, Rollboken, Dramatens arkiv (läst 2 augusti 2019)
  28. ^ Teaterårsboken 1990, Jönköping 1990, ISBN 91-85472-29-8, sid 105f
  29. ^ Teaterårsboken 1991, Jönköping 1991, ISBN 91-85472-32-8, sid 76
  30. ^ Teaterårsboken 1993, Jönköping 1994, ISBN 91-85472-34-4, sid 138
  31. ^ Teaterårsboken 1995, Jönköping 1995, ISBN 91-85472-39-5 sid 44
  32. ^ Hans sista dagar, Svensk mediedatabas (läst 2 augusti 2019)
  33. ^ Teaterårsboken 1998, Jönköping 1998, ISBN 91-85472-43-3, sid 58
  34. ^ Mästaren och Margarita, Svensk mediedatabas (läst 2 augusti 2019)
  35. ^ Sven Rånlund: Vågad mustasch på en klassiker, Göteborgs-Posten 16/4 2000
  36. ^ Arkiv, Kulturhuset Stadsteatern (läst 2 augusti 2019)
  37. ^ Ingegärd Waaranperä: Skuggspelets mästare, Dagens Nyheter 17/12 2001
  38. ^ Mästaren och Margarita, Scendatabasen, Teaterunionen (läst 2 augusti 2019)
  39. ^ Mästaren och Margarita, Rollboken, Dramatens arkiv (läst 2 augusti 2019)
  40. ^ Johan Hilton: En särling i svenskt kulturliv, Dagens Nyheter 15/11 2015
  41. ^ Mästaren och Margarita, Scendatabasen, Teaterunionen (läst 2 augusti 2019)
  42. ^ Mästaren och Margarita, Scendatabasen, Teaterunionen (läst 2 augusti 2019)

Källor

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Ilya-ilf-burial-bulgakov.jpg
В день похорон Владимира Маяковского 17 апреля 1930 года. Слева направо: Михаил Файнзильберг, Валентин Катаев, Михаил Булгаков, Юрий Олеша и Иосиф Уткин; во дворе Клуба писателей.
Bulgakov MA 1926.jpg
Булгаков, Михаил Афанасьевич
Mikhail Bulgakov signature.svg
Автограф Михаила Булгакова 1 ноября 1937 года на своей фотографии.