Michael Schilkin

Michael Schilkin (ryska: Михаил Николаевич Шилкин, Michail Nikolajevitj Sjilkin^[1]), född 19 maj 1900 i Sankt Petersburg^[2][3] (enligt vissa källor i byn Trubino i Tver oblast^[4][1]), död 3 augusti 1962 i Helsingfors, var en finländsk skulptör och keramiker. Han var knuten till porslinsfabriken Arabia från 1937 fram till sin död och blev mest känd för sina keramiska djurskulpturer.

Biografi

Schilkin föddes i en rysk järnvägstjänstemannafamilj och kom till Finland som flykting 1921. Till en början försörjde han sig som dräng på en gård i Karelen innan han hösten 1924 påbörjade studier i skulptur vid Centralskolan för konstflit i Helsingfors; han utexaminerades 1927. Därefter arbetade han som lastbilschaufför samtidigt som han ägnade sin fritid åt konsten och rörde sig i den aktiva ryska konstnärskretsen i Helsingfors. Tillsammans med andra ryskbördiga konstnärer ställde han ut i Helsingfors konsthall och det var vid ett av dessa tillfällen som hans skulpturer uppmärksammades av Kurt Ekholm som då var konstnärlig ledare vid porslinsfabriken Arabia. Detta ledde till att i januari 1937 anställdes Schilkin vid Arabias konstavdelning. Samma år erhöll han finländskt medborgarskap och fick därmed representera landet vid världsutställningen i Paris där han, som den enda av Arabias konstnärer, belönades med en guldmedalj.^[2]

Under fortsättningskriget 1941–44 tjänstgjorde Michael Schilkin som lastbilschaufför. År 1946 arbetade han några månader vid Den Kongelige Porcelænsfabrik i Köpenhamn, där han utförde ett trettiotal pjäser.^[2] På 1950-talet genomförde han en studieresa till Sydamerika.^[4]

Han avled av en hjärtinfarkt och begravdes på den ortodoxa delen av Sandudds begravningsplats i Helsingfors.^[1]

Verksamhet

I det tidigaste skedet av sin verksamhet vid Arabia utförde Michael Schilkin bibliska motiv, bland annat skulpturerna Simson och Delila, Franciskus predikar för fiskarna och Simsons kamp mot lejonet.^[2] Han blev dock mest känd för sina djurskulpturer i chamotterat stengods, som han började tillverka på sent 1930-tal. Några återkommande motiv är lejon, björnar och lokatter.^[5] Från ett expressivt och stiliserat formspråk övergick han gradvis till naturalismen för att på 1950-talet, efter en resa till Sydamerika, influeras av kubismen och primitivismen.^[5]

Han utförde även ett antal monumentala väggreliefer i Finland och Sverige, bland annat fasadutsmyckningen Handelsmän för Helsingfors handelshögskola (1950) samt arbeten för Maria sjukhus i Helsingfors, Pauligs och Fazers fabriker, Helsingfors stadshus (Fiskgumman, 1946), Arabias lokaler vid Tavastvägen, skolor i Lahtis och Kotka och Statens hantverksinstitut i Stockholm.^[2][4]

På sent 1940-tal formgav Michael Schilkin, i samarbete med Kurt Ekholm, en teservis för Arabia, vilket blev hans enda arbete som designer; han skapade annars enbart unika föremål.^[5]

Sin första separatutställning hade han 1954.^[1] Vid Milanotriennalen 1951 belönades han med ett hedersdiplom och 1954 med en silvermedalj.^[6] År 1958 mottog han Pro Finlandia-medaljen.^[1]

Han är representerad vid Ateneum, Villa Gyllenberg och Arabias museum i Helsingfors, Nasjonalmuseet for kunst, arkitektur og design i Oslo samt Nordiska museet och Nationalmuseum i Stockholm.^[7][4]

Källor

• Schilkin, Michael i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
• Hellman Åsa, Mickwitz Peter, red (2006). Keramikkonsten i Finland. Helsingfors: Söderström. sid. 110. Libris 10280839. ISBN 951-52-2384-9 

Noter

^{[2] [5] [1] [4]}