Metta Fock
| Charlotta Ridderbjelke | |
| Född | 10 juni 1765 |
|---|---|
| Död | 7 november 1810 (45 år) |
| Medborgare i | Sverige |
| Redigera Wikidata | |
Metta (eller Mätta) Charlotta Fock, född Ridderbjelke, född 10 juni 1765, död 7 november 1810 på Fägredsmon i Västergötland, var en svensk adelsdam som avrättades för mord.
Biografi
Metta Fock var dotter till kvartermästaren Axel Erik Ridderbjelke och Helena Margareta Gripenmark samt syster till Johan Gustaf Ridderbjelke. Hon gifte sig 1783 med sergeanten Henrik Johan Fock. Paret bodde på gården Lilla Gisslared och fick fyra barn, två döttrar och två söner. Metta Fock fick maken placerad under sin brors förmynderskap på grund av makens svaga begåvning och hans dåliga affärer, som försvagade gårdens ekonomi.[1]
Rättsfallet
År 1802 avled i tur och ordning hennes äldste son, hennes yngsta dotter och därefter maken. Hon arresterades och ställdes inför rätta anklagad för mord på sin make och sina två barn. Motivet för morden anges ha varit hennes önskan att gifta sig med sin älskare, skogvaktaren Johan Fägercrantz, och metoden ska ha varit förgiftning med arsenik, då kallat mercurium. Hon nekade och fängslades därför "på bekännelse", det vill säga ett slags arrest i väntan på antingen ett erkännande eller hennes död.
Metta Fock satt på Karlstens fästning från 1806 till 1809, och ska ha varit den enda kvinna som suttit fängslad på Karlsten, som normalt var ett fängelse för män.[1] Hon dömdes år 1809, efter att ha erkänt sig skyldig, att få ena handen avhuggen, halshuggas och brännas på bål. Avrättningen utfördes den 7 november 1810 på Fägredsmon i Västergötland. Johan Fägercrantz dömdes till 28 dygn på vatten och bröd för horsbrott.
Eftermäle
Metta Fock författade en klagoskrift, broderad på 27 hopsydda bitar linne, under sin tid i fängsligt förvar, där hon bedyrade sin oskuld och klagade över den rättsliga behandling hon utsatts för. Skriften anges ha varit författad 10 december 1805. Det är inte känt om den lämnades fram till myndigheterna. Klagoskriften hamnade i Sophie Adlersparres ägo, och hon donerade den vid sin död 1895 till Nordiska museet, där den finns bevarad.
Fallet beskrivs i boken Trefalt mord? av Yngve Lyttkens från 1956. Lyttkens, advokat till yrket, redogör där för rättsprocessens partiskhet och brist på oväld (opartiskhet). Han anser bekännelsen "tvivelaktig"[2], även om han inte tar absolut ställning till hennes eventuella skuld[3].
Metta Focks öde besjungs av Stefan Andersson på albumet Skeppsråttan.
Boken Mercurium, av Ann Rosman, handlar om Metta Focks öde, och i denna menas att hon var oskyldig till de tre morden.[1]
Referenser
Tryckta källor
- Lindberg, Gustaf (1921). Ett syskonpar: Johan Gustaf Ridderbjelke och Metta Charlotta Ridderbjelke. Tidaholm: Förf. Libris 1486713
- Lyttkens, Yngve (1956). Trefalt mord?. Stockholm: Bonnier. Libris 541372
- Metta Charlotta Ridderbjelke i Wilhelmina Stålberg, Anteckningar om svenska qvinnor (1864)
Webbkällor
Noter
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Broderi: Metta Charlotta Fock, Foto: Elisabeth Eriksson/Nordiska museet, Licens: CC BY 4.0
Lång text broderad i korssöm i svart, blått och vitt tunt lingarn på ofärgat tuskaftat linne, sammansytt av 27 små tygbitar. Väven har 25 tr/cm och 24 insl/cm. Rullfåll med svart tråd. Texten är en klagoskrift och en vädjan om nåd från Mätta Charlotta Fock f. Ridderbielke daterad Jönköpings bastil den 10 däsember 1805.
"Ridderbielke, Metta Charlotta, gift med sergeanten Henrik Johan Fock, förgjorde 1802 sin man jemte tvänne sina barn genom gift, för att få gifta sig med sin amant, gifte skogvaktaren, sedermera roteringskarlen, Johan Fägercrantz, sedan Lilja kallad, som dömdes till 28 dygns vatten och bröd. Efter flera års sittande på bekännelse å Carlstens fästning, blef hon slutligen dömd att mista högra handen, halshuggas och å båle brännas, hvilket allt försiggick d. 7 Nov, 1810 å Fägredsmon i Westergöthland."
Ur Anteckningar om svenska kvinnor utg. 1864 av P.G. Berg.
Hennes skuld kunde aldrig bevisas och klagoskriften är en nådeansökan för den orättvisa rättegång och dom som hon menar sig ha fått.
Hela texten i broderiet. se under Information.
Anm. Broderiet urtaget ur sin glasade ram.
/Berit Eldvik 2011-12-29
Ytterligare information
Hela texten i broderiet lyder:
Jönköpings bastil den 10 däsember 1805.
För 5 wickor sedan är min olyckeliga sak afdömd men ei för än i dag kunnat få rannsakninsacten fredad af witnens utsagor. Men fäld äfter dätta falska protucol til den förskräckeliga Carlstens fästning.. Söker hög wederbörlig tilstånd att få Kongelig Maiests nåd detta underkasta men feck avslag. Af förundran... bestört...Herre Cebaoth rör komendantens hierta til nåd och bönhörelse. Den höge herre äger makt pina mig til döds och makt at frälsa min oskuld.
Herre, Herre bönhör dit arma barn, du alsmägtige öfverdomare, himmeläns och iordenäs herre eviga maiestät. Se til den elända, förgiör wåldsvärkaren, hemna detta lidande, tänk uppå dit löfte och hielp mig fattiga änka. Herre min gud. Ogudaktige häradshöfdinge Iörg Arcenius, ni har nu iort dät sista afsteg från den rätt wargie samhälets mädborgiare med rätta och på grunder har at fordra. Lagens svärd är i edor hand en bövelsyxa. Huru wågade ni eder så grymt nalkas kongelig maiestäts rättvisa spira hwars hederliga nit om lagens hälgd, oskuldens fredande, undersåtarenas wälfärd och sanningens rätta uppdagande, allernådigst befalte denna senare ransakning. At ni uti wår store lagstiftarens heliga händer öfverlemnat detta edart wrångvisa protucol stridigt emot witnens utsagor, lag, saning och mänsklighetens röst at dermed fälla en fattig wärnlös änka och skada dess famelli. O, I gudlöse bör dock weta at den lidandes rop och klagan inför thronen öfver eder orätvisa uphörer inte för än edart blodiga föräderi bliver den förtrykta tilåtet bevisa. Ärinren eder thet oundvikeliga memento mori och strax framställas för en rättfärdig allvetande alsväldig och alsmägtig domare. Et godt samvete är då bättre än en full pung. Tärd af krämpor, hölgd af smälek, trykt af olycksöden änkan i sin oskuld lider... wärnlös qvider, otålig äfter döden. Mäcktige herrar huru olika föreholler dät sig icke mellan den bemedlade omgiven af beredveligheter och den fattige utan stöd, klagar. Den wrångvise Iörg Arcenius har fördömt oskiöldigt blod, med sin lögn arglisteligen förvändt änkonäs sak. Hans orätfärdiga protucol uti september 1805 iämte den förtrycktas gråt och klagan framställer den förädaren för Heran Cebaots rätvisa domstol. Uplyste lagens öfverväcktare. Den himmelska konungen kallar eder gudar och den högstas barn, ack låter icke den fattiga änkan komma så ofta och ropa på eder utan skaffe henne rätt och hielper hennes sak. Jag arma änka bönfaller at inför almänhetäns domstol med witnen få styrka alt wad iag ofvanföre emot H.Iörg Arcenius klagat hafver och til bevisande deraf at han orätvist behandlat, bönfaller iag få några af dem wid den holdna ransakning i nästleden september öfvervarande nämndemän såsom witnen afhörda. Mätta Charlotta Fock f. Ridderbielke. Värdes med öma hiertan höra min underdåniga bön kongelig maiests nåd dät underkasta Amen."
Vänster sida:
"Min son, min dotter, mina kiera fader och moderlösa barn, alsmägtige gud ware edor gielp och tröst. Fruckta gud, fly synden, älsken warandra och låten inte den onda wärden reta eder mot 4de budet. Min wälsignade maka war er hulda far. Iag har gåt i döden för eder, mit öma modershierta kan inte förändras. Lastarenas bespottelse straffar gud. Mina barn glädjens, gud ser min oskuld ock frälsar os ur al förfölgielse inuti döden. Min k. barns hulda moder Mätta Charlotta Fock."
Höger sida:
" Herr häradshövdinge I.A. imorgon föres iag til det fängelse edart hiertas dicktatum mig påbördat. Dock iag i sanning wet at gud ei fierran wistas, men satt uti er rätt, och hörde wad som tvistas, wad tängt är, talat iort, och skal på sista dag er döma som min sak förvänt mot rätt och lag. D. 30 des 1805 M.C.Fock, iag förtryckta änka min anda är nu snart förtärd af sorg och vedemöda."