Messels gruva
Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2023-03) Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Messels gruva | |
Geografiskt läge | |
---|---|
Koordinater | 49°55′03″N 8°45′24″Ö / 49.91750°N 8.75667°Ö |
Plats | Messel |
Land | Tyskland |
Region* | Europa |
Data | |
Typ | Naturarv |
Kriterier | viii |
Referens | 720 |
Historik | |
Världsarv sedan | 1995 (19:e mötet) |
* Enligt Unescos indelning. |
Messels gruva, ett världsarv i Messel, Tyskland, upptaget 1995. Många fossila fynd har hittats här, varav det första 1875. Alla fynd har varit från eocenepoken. Platsen är ett före detta dagbrott. Bland fossilen finns däggdjur, fåglar, kräldjur, fiskar, insekter och växter. Påfallande är kvaliteten av fossilens mjuka delar. Bland betydande fynd kan nämnas Propalaeotherium (en tidig form av hästdjur) som bekräftades med 70 olika exemplar, Messelornis cristata som räknas till familjen tran- och rallfåglar[källa behövs]. Det idag mest uppmärksammade fossilet är ett 47 miljoner år gammalt fynd av ett tidigt primatsläkte, som fått arbetsnamnet Ida.
Messels gruva är Tysklands första naturarv.
Historia
Gruvans oljeskiffer skapades under eocen för ungefär 47 miljoner år sedan. Området var då en 300 meter djup maar som fylldes med sediment. Enligt en borrning som utfördes 2001 är skikten med själva oljeskiffern 150 meter tjocka. Därför uppskattas att sjön existerade i över 1,5 miljoner år[källa behövs]. På grund av sjöns stora djup ändrades vattnets sammansättning bara vid ytan, och i djupare regioner fanns brist på syre.
Områdets klimat var under eocen tropiskt eller subtropiskt, och döda djur eller växter som gick mot sjöns botten blev förstenade.
Messels gruva var i drift mellan 1859 och 1970. Här bröts oljeskiffer, järnmalm och brunkol. Efter gruvdriften planerade man att fylla gruvan med avfall men planen avvisades efter protester av vetenskapsmän och regionens befolkning.[1] Gruvan nominerades istället hos Unesco som deklarerade malmbrottet den 8 december 1995 som världsarv[källa behövs].
Fossilen
Platsens fossil har utmärkande kvalitet och hos några finns avtryck av mjukdelar, magsäckens innehåll, insektsvingar och embryon kvar.[2]
Ett problem är att oljeskiffern består till 40 procent av vatten. Efter torkning blev många fossil förstörda. Först under 1960-talet hittades en metod som bevarar fossilen i konstgjord kåda[källa behövs].
- Fossil av en fisk
- Fossil av en praktbagge
- Fossil av Masillamys, en tidig gnagare
- Lilla "Ida", en fossil Darwinius
- Oljeskiffer
Gruvans presentation
Gruvans fossil visas huvudsakligen i tre museer: Fossilien- und Heimatmuseum Messel, Hessisches Landesmuseum i Darmstadt och Naturmuseum Senckenberg. På platsen erbjudas guidade vandringar. En utsiktspunkt och ett flertal informationstavlor finns för spontana besökare. För närvarande planeras ett besöks- och informationscentrum vid gruvans kant.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 20 maj 2009.
Tryckta källor
- Anita Bagus: Die Grube Messel für Kinder und andere Forscher. Interessengemeinschaft zum Erhalt der Fossilienfundstätte, Messel 2003, ISBN 3-00-011776-8.
- Gabriele Gruber, Norbert Micklich: Messel. Schätze der Urzeit. Theiss, Stuttgart 2007, ISBN 978-3-80622-092-6 (Begleitbuch zur Ausstellung im Hessischen Landesmuseum Darmstadt vom 29. März bis 30. September 2007, Leiden 2007–2008, Oslo 2008, Hannover 2009, Stuttgart 2009, Basel 2009–2010, Münster 2010–2011).
- Bernhard Kegel: Das Ölschieferskelett. Eine Zeitreise. 4. Auflage. Ammann, Zürich 1996, ISBN 3-250-10288-1.
- Wighart v. Koenigswald, Gerhard Storch (Hrsg.): Messel. Ein Pompeji der Paläontologie. Thorbecke, Sigmaringen 1998, ISBN 3-7995-9083-8.
- Hans W. Wolf: Schätze im Schiefer. Faszinierende Fossilien aus der Grube Messel. Westermann, Braunschweig 1988, ISBN 3-07-508996-6.
- Gerhard Storch: Die Grube Messel: Säugetiere am Beginn ihrer großen Karriere. In: Biologie in unserer Zeit. 34 (1), 2004, ISSN 0045-205X, S. 38–45.
- Torsten Wappler (Hrsg.): Messel unter der Lupe. Hessisches Landesmuseum Darmstadt, Darmstadt 2005, ISBN 3-926527-76-5
Noter
- ^ Brusatte, Steve (2023). ”Das Loch bei Messel”. Eine neue Geschichte der Säugetiere. Piper ebooks. sid. 167
- ^ Brusatte, Steve (2023). ”Der eozäne Messelsee”. Eine neue Geschichte der Säugetiere. Piper ebooks. sid. 171−177
Externa länkar
(engelska) UNESCO World Heritage Centre - Messel Pit Fossil Site
Media som används på denna webbplats
A text document icon with a red question mark overlaid. This icon is intended to be used in e.g. "unverified content" templates on Wikipedia.
Författare/Upphovsman: TUBS , Licens: CC BY-SA 3.0
Location map of Germany with waterbodies
Shiny red button/marker widget. Used to mark the location of something such as a tourist attraction.
Författare/Upphovsman: Jens L. Franzen, Philip D. Gingerich, Jörg Habersetzer1, Jørn H. Hurum, Wighart von Koenigswald, B. Holly Smith, Licens: CC BY-SA 2.5
Main slab of Darwinius masillae (specimen PMO 214.214), new genus and species, from Messel in Germany.
Messel Fossil Pit (Eocene, Germany), viewed from its southern rim with view to the northeast. The whitish slopes on the left (north) belong to the waste dump of the nearby factory of the Ytong company.
Författare/Upphovsman: Fritz Geller-Grimm, Licens: CC BY-SA 2.5
Grube Messel, near Darmstadt, Germany
Författare/Upphovsman: Foto: Torsten Wappler, Hessisches Landesmuseum Darmstadt, Licens: CC BY-SA 3.0
Der Prachtkäfer (Buprestidae) aus der Grube Messel weist noch erhaltene de:Strukturfarben auf.
Messel oil shale (Eocene) outcropping in the Messel Pit, Germany.
Författare/Upphovsman: Ingen maskinläsbar skapare angavs. Fafner antaget (baserat på upphovsrättsanspråk)., Licens: CC BY-SA 3.0
Description: Fossil from Grube Messel south of Frankfurt am Main, Germany.
- Source: taken by fafner
Författare/Upphovsman: Gerbil, Licens: CC BY-SA 3.0
Masillamys sp. Archive number: SMF ME 11295 (A–C); Location: Senckenberg Research Institute and Nature Museum, Messel Research Division, Frankfurt am Main, Germany. Age: ca. 47 MYA. Discovery location: UNESCO Messel World Nature Heritage Excavation near Darmstadt. Found by Senckenberg excavation in September 2007.