Maurice Merleau-Ponty

Maurice Merleau-Ponty
Maurice Merleau-Ponty.jpg
Född14 mars 1908
Rochefort-sur-Mer, Charente-Maritime, Frankrike
Död3 maj 1961 (53 år)
Paris, Frankrike
Andra namnMaurice Jean Jacques Merleau-Ponty
RegionVästerländsk filosofi
SkolaFenomenologi ⋅ existentiell fenomenologi[1] ⋅ västerländsk marxism
IntressenPsykologi ⋅ kroppsligt förankrad kognition ⋅ metafysik ⋅ gestaltteori ⋅ epistemologi
IdéerMetanarrativ ⋅ holism
InfluenserBachelard · Beauvoir · Bergson · Brunschvicg · Coghill · Chardin · Darwin · Descartes · Driesch · Fink · Freud · Gesell · Hegel · Heidegger · Heraclitus · Husserl · Kant · Klein · Koffka · Köhler · Kojève · Lacan · Lévi-Strauss · Malebranche · Marcel · Marx · Mounier · Nietzsche · Piaget · Plotinus · Proust · Sartre · Saussure · Scheler · Schelling · Schilder · Tinbergen · Uexküll · Weber · Whitehead
InflueratAhmed · Abram · Barbaras · Bourdieu · Butler · Castoriadis · Clark · Crowther · Danto · Deleuze · Diprose · Dreyfus · Edie · El-Bizri · Foucault · Gallagher · Giorgi · Guenther · Harman · Henry · Hillman · Ihde · Irigaray · Johnson · Kompridis · Lacan · Laplanche · Lawlor · Lefort · Manha · McClamrock · Polanyi · Ricoeur · Sartre · Schillebeeckx · Simondon · Thảo · Thompson · Varela · Vesely · Virilio · Young · Zahavi

Maurice Merleau-Ponty, född 14 mars 1908 i Rochefort-sur-Mer, Charente-Maritime, död 3 maj 1961 i Paris, var en fransk fenomenologiskt inriktad filosof som bland annat influerades av Edmund Husserl och Martin Heidegger. Han intresserade sig särskilt för sambandet mellan kunskap och kropp, och en del av hans ståndpunkter beträffande kroppen sammanfattas i påståendet "Vi är våra kroppar", som kan tolkas i polemik mot utsagan "Vi har våra kroppar".[2] Huvudverket Phénoménologie de la perception (1945) ägnades till stor del åt dylika resonemang. Tillsammans med Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir grundade Merleau-Ponty 1945 tidskriften Les Temps modernes.

Biografi

Merleau-Ponty studerade vid École Normale Supérieure (ENS) i Paris där han blev vän med Jean-Paul Sartre. Under 1930-talet studerade Merleau-Ponty gestaltpsykologi såväl som fenomenologi. Under andra världskriget tjänstgjorde han som löjtnant i franska armén och senare i motståndsrörelsen.

Mindre känt är Merleau-Pontys kommunistiska engagemang. Detta märks till exempel i boken Humanisme et terreur: essai sur le problème communiste (1947), vilken bland annat utgör ett rasande angrepp på Arthur Koestlers berömda roman Natt klockan tolv på dagen. I boken försvarar Merleau-Ponty stalinismen i Sovjetunionen, inklusive Molotov-Ribbentroppakten.[3] När han sedan distanserade sig från kommunismen, ledde detta till en brytning med Sartre och Simone de Beauvoir[4]

Sin första avhandling presenterade Merleau-Ponty 1938 med titeln Beteendets struktur (La structure du comportement), en undersökning av beteende utifrån en fenomenologisk och gestaltpsykologisk ståndpunkt. År 1945 lade han fram sin andra avhandling, Perceptionens fenomenologi (Phénoménologie de la perception). Han var också med om att grunda Les Temps Modernes tillsammans med bland andra Sartre. Vid sin död 1961 var Merleau-Ponty professor i filosofi vid Collège de France i Paris.

Filosofisk teori

Viktigt i Merleau-Pontys tänkande är den levda kroppen vilket är ett försök att lämna objekt-subjekt-dikotomin. Ett av Merleau-Ponty ofta anfört exempel på problematiken med objekt-subjekt är den blindes käpp. Käppen är inte blott och bart ett objekt för den blinde utan en förlängning av hans kropp, en utvidgad kroppslighet; samma sak med en cykel, en bil, en stol. Tingens enhet med kroppen sedimenteras i kroppen.

Bibliografi (urval)

  • 1942 – La Structure du comportement
  • 1945 – Phénoménologie de la perception, svensk översättning: Kroppens fenomenologi (Phénoménologie de la perception – Le corps)
  • 1947 – Humanisme et terreur
  • 1947 – L’Union de l’âme et du corps, chez Malebranche, Biran et Bergson
  • 1948 – Sens et non-sens
  • 1953 – Éloge de la philosophie, svensk översättning: Lovtal till filosofin
  • 1955 – Les Aventures de la dialectique
  • 1960 – Signes
  • 1960 – L'Œil et l'Esprit
  • 1964 – Le Visible et l’invisible
  • 1968 – Résumé de cours (1952–1960)
  • 1969 – La Prose du monde
  • 2010 – Œuvres
  • 2011 – Le monde sensible et le monde de l'expression: cours au Collège de France: notes, 1953
  • 2013 – Recherches sur l'usage littéraire du langage: cours au Collège de France: notes, 1953
  • 2016 – Entretiens avec Georges Charbonnier et autres dialogues, 1946–1959

Bilder

Källor

  • Koestler, Arthur (1954). Den osynliga skriften: en självbiografi (2). Stockholm 
  • Priest, Stephen (2003) (på engelska). Merleau-Ponty. The Arguments of the Philosophers. London: Routledge. ISBN 0-415-30864-X 

Noter

  1. ^ Priest 2003, s. 90.
  2. ^ Nixon, Dan (7 december 2020). ”The body as mediator – The phenomenology of Maurice Merleau-Ponty entwines us, via our own beating, pulsing, living bodies, in the lives of others”. Aeon. Aeon Media Group Ltd. https://aeon.co/essays/the-phenomenology-of-merleau-ponty-and-embodiment-in-the-world. Läst 5 juli 2022. 
  3. ^ Koestler 1954, s. 369
  4. ^ Svante Nordin, Filosofins historia 1995, s. 516

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Merleau-Ponty's grave.jpeg
Författare/Upphovsman: User:CircleAdrian, Licens: CC BY-SA 3.0
Maurice Merleau-Ponty's grave in Père Lachaise Cemetery in Paris
Maurice Merleau-Ponty.jpg
Författare/Upphovsman: http://www.philosophical-investigations.org/Users/PerigGouanvic, Licens: CC BY 3.0
Photograph of Maurice Merleau-Ponty