Melonycteris fardoulisi

Melonycteris fardoulisi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljFlyghundar
Pteropodidae
SläkteMelonycteris
ArtMelonycteris fardoulisi
Vetenskapligt namn
§ Melonycteris fardoulisi
AuktorFlannery T. F., 1993
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Melonycteris fardoulisi är ett däggdjur i familjen flyghundar som förekommer på centra och södra Salomonöarna.[1] Wilson & Reeder (2005) listar fyra underarter.[2]

Artepitet i det vetenskapliga namnet hedrar zoologen Emmanuel Fardoulis från Australien som hjälpte T. F. Flannery vid studierna.[3]

I motsats till alla andra släktmedlemmar är pälsen inte orangebrun utan brun och hanar har en mörkare päls än honor. Arten saknar även de vita tofsarna på axlarna som förekommer hos Melonycteris melanops. Vid andra tån av bakfoten finns ingen klo. Hanar större än honor vad som skiljer arten från Melonycteris woodfordi.[3]

Liksom hos Melonycteris melanops är ovansidan kanelbrun och undersidan mörk gråbrun. Några populationer har rosa punkter på de svarta öronen och/eller flygmembranen. Underarmarna är 55 till 61 mm långa.[3]

Arten lever i nästan alla habitat som finns i levnadsområdet. Trädfällningar är ett potentiellt hot för flyghunden. Allmänt har den bra förmåga att anpassa sig och därför listas den av IUCN som livskraftig (LC).[1]

Referenser

  1. ^ [a b c] Bonaccorso, F., Helgen, K. & Hamilton, S. 2008 Melonycteris fardoulisi Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 12 maj 2014.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Melonycteris fardoulisi (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b c] Flannery T. F. (1993): Revision of the Genus Melonycteris, Records of the Australian Museum, Vo1.45: 59-80. ISSN 0067-1975, läst 12 maj 2014.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats