Melbaastrild

Melbaastrild
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAstrilder
Estrildidae
SläktePytilia
ArtMelbaastrild
P. melba
Vetenskapligt namn
§ Pytilia melba
Auktor(Linné, 1758)
Synonymer
Brokig astrild

Melbaastrild[2] (Pytilia melba) är en tätting i familjen astrilder som återfinns på stäpper och savanner i stora delar av Afrika söder om Sahara.[3]

Utseende och läten

En melbaastrild kan bli ungefär 13 centimeter lång. Hanen har ett grått huvud, röd ansiktsmask, olivgrön rygg och ett gult eller olivgult bröst. Fågelns mellersta stjärtfjädrar är mörkt röda. Den är ovanlig genom att den är en av få astrildarterna som sjunger. Sången låter som några vemodiga flöjttoner som blir avbrutna av ett surrande läte.

Utbredning och systematik

Melbaastrilden delas enligt Clements et al in i nio underarter med följande utbredning:[3]

Taxonet flavicaudata erkänns inte av andra taxonomiska auktoriteter.[4][5]

Levnadssätt

Melbaastrilden lever i huvudsak i träd och lågt växande törnbuskar ochger sig sällan ner på marken. På dess meny står gräsfrön och insekter. De är parlevande fåglar.

Häckning

Häckningssäsongen för melbaastrilden börjar under den andra halvan av regnperioden. Boet byggs av grässtrån och inreds med fjädrar. Bona placeras i täta buskar eller i små träd. Honan lägger mellan fyra och sex vita ägg. Både honan och hanen ruvar äggen i ungefär tolv dagar. När äggen kläckts matar föräldrarna dem nästan uteslutande med insekter. När ungarna blir lite äldre utökas menyn med gräsfrön.

Status

Internationella naturvårdsunionen IUCN placerar melbaastrilden i kategorin livskraftig och anses därmed inte vara hotad.[1]

Som burfågel

Melbaastrilden passar bäst som voljärfågel. Det bästa är att hålla dem i ensamma par för att hanarna är mycket aggressiva. De kan även ge sig på hannar av andra finkarter.

Namn

Arten har på svenska även kallats 'brokig astrild.

Källor

  • Sebrafinkar och andra praktfinkar – Crista Koepff – ICA bokförlag – 1985 – ISBN 91-534-0926-4
  • Stora burfågelboken i färg – Uno Plazikowski – AWE GEBERS – Färgserien – 1970 – ISBN 91-20-04548-4

Noter

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Pytilia melba Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi :  10.14344/IOC.ML.9.1.
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Green-winged Pytilia (Pytilia melba) male (16822134622).jpg
Författare/Upphovsman: Bernard DUPONT from FRANCE, Licens: CC BY-SA 2.0
Lower Sabie Camp, Kruger NP, SOUTH AFRICA