Mel Tillis

Mel Tillis
Mel Tillis 2007
FödelsenamnLonnie Melvin Tillis
Född8 augusti 1932
FödelseortTampa, Florida, USA
Död19 november 2017 (85 år)
DödsortOcala, Florida
BakgrundUSA Tampa, Florida, USA
GenrerCountry, outlaw country
RollSångare, låtskrivare, musiker
InstrumentSång, gitarr, violin
År som aktiv1958 – 2017
SkivbolagColumbia Records, Kapp Records, MGM Records, MCA Records, Elektra Records
ArtistsamarbetenPam Tillis, Nancy Sinatra, Roger Miller, Kenny Rogers, Willie Nelson, Bill Anderson, Old Dogs, Dude Mowrey, Bill Monroe, Webb Pierce m.fl.
Relaterade artisterMel Tillis & The Statesiders
WebbplatsOfficiell webbplats
Utmärkelser
Nashville Songwriters Hall of Fame (1976)[1]
National Medal of Arts (2012)[1]
Florida Artists Hall of Fame

Lonnie Melvin "Mel" Tillis, född 8 augusti 1932 i Tampa i Florida, död 19 november 2017 i Ocala i Florida,[2] var en amerikansk countrysångare. Fastän han påbörjade sin sångarkarriär redan på 1950-talet, så hade han sina största hits på 1970-talet.

Tillis största hits är "I Ain't Never", "Good Woman Blues, och "Coca-Cola Cowboy". 13 februari 2012 tilldelade president Barack Obama Tillis National Medal of Arts för hans insatser för countrymusiken.[3] Hans dotter är countrysångerskan Pam Tillis.

Han har även synts i filmer som Nu blåser vi snuten igen och Mitt i plåten!.

Diskografi (urval)

Album (topp 20 på Billboard Charts - Top Country Albums)

  • 1967 – Mr. Mel (#20)
  • 1968 – Let Me Talk to You (#17)
  • 1972 – I Ain't Never (#18)
  • 1973 – Sawmill (#3)
  • 1974 – Mel Tillis' Greatest Hits (samlingsalbum) (#17)
  • 1976 – Love Revival (#14)
  • 1977 – Heart Healer (#6)
  • 1977 – Love's Troubled Waters (#15)
  • 1978 – I Believe in You (#14)
  • 1979 – Are You Sincere (#17)

Singlar (topp 10 på Billboard Hot Country Songs)

  • 1968 – "Who's Julie" (#10)
  • 1969 – "These Lonely Hands of Mine" (#9)
  • 1969 – "She'll Be Hanging Round Somewhere" (#10 )
  • 1970 – "Heart Over Mind" (#3)
  • 1970 – "Heaven Everyday" (#5)
  • 1970 – "Commercial Affection" (#8)
  • 1970 – "The Arms of a Fool" (#4)
  • 1971 – "Brand New Mister Me" (#8)
  • 1972 – "I Ain't Never" (#1)
  • 1972 – "Neon Rose" (#3)
  • 1973 – "Sawmill" (#2)
  • 1973 – "Midnight, Me, and the Blues" (#2)
  • 1974 – "Stomp Them Grapes" (#3)
  • 1974 – "Memory Maker" (#3)
  • 1975 – "The Best Way I Know How" (#7)
  • 1975 – "Woman in the Back of My Mind" (#4)
  • 1976 – "Good Woman Blues" (#1)
  • 1976 – "Heart Healer" (#1)
  • 1977 – "Burning Memories" (#9)
  • 1977 – "I Got the Hoss" (#3)
  • 1977 – "What Did I Promise Her Last Night" (#4)
  • 1978 – "I Believe in You" (#1)
  • 1978 – "Ain't No California" (#4)
  • 1979 – "Send Me Down to Tucson" (#2)
  • 1979 – "Coca-Cola Cowboy" (#1)
  • 1979 – "Blind in Love" (#6)
  • 1979 – "Lying Time Again" (#6)
  • 1980 – "Your Body Is an Outlaw" (#3)
  • 1980 – "Steppin' Out" (#9)
  • 1980 – "Southern Rains" (#1)
  • 1981 – "Million Old Goodbyes" (#8)
  • 1981 – "One Night Fever" (#10)
  • 1983 – "In the Middle of the Night" (#10)
  • 1984 – "New Patches" (#10)

Källor

  1. ^ [a b] Bill Friskics-Warren, Mel Tillis, Country Star Known for His Songs and His Stutter, Dies at 85 (på engelska), The New York Times, 19 november 2017, läs online, läst: 20 november 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Country Music Hall of Famer Mel Tillis dead at 85” (på engelska). tennessean.com. USA Today Network. 19 november 2017. http://www.tennessean.com/story/entertainment/music/2017/11/19/mel-tillis-dead-country-music-hall-famer/852933001/. Läst 19 november 2017. 
  3. ^ ”President Obama Awards the 2011 National Medals of Arts and Humanities at the White House”. http://www.whitehouse.gov/blog/2012/02/13/president-obama-awards-2011-national-medals-arts-and-humanities-white-house. 

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats