Medeltidsstaden, Oslo
Medeltidsstaden, senare benämnd Gamlebyen, utgjorde det ursprungliga Oslo. Den utgör idag kärnan i dagens stadsdel Gamle Oslo. Oslo var Norges huvudstad från 1300 och var en av de största städerna i Norge fram till stadsbranden 1624, då staden brann ned. Därefter beslöt kungen av Danmark-Norge, Kristian IV, att den skulle återuppbyggas på en ny plats väster om Björvika. Den nya staden fick namnet Christiania, senare stavat Kristiania, medan namnet Oslo användes för det nedbrända området, som i huvudsak återgick till jordbruksmark.
Enligt Snorres kungasaga grundlades köpstaden Oslo omkring 1048 av Harald Hårdråde, men vid arkeologiska utgrävningar på 1970-talet visade det sig att Oslo hade en stadsstruktur redan omkring år 1000.[1] År 1070 blev Oslo biskopssäte. Stadens domkyrka, Hallvardskatedralen, uppfördes på höjden vid Oslo torg i början av 1100-talet. Oslo katedralskole grundades 1153.
Invånartalet fördubblades under högmedeltiden till ungefär 3 500. Perioden närmast före och närmast efter 1300 var medeltidsstaden Oslo som störst. Håkon Magnusson, som var hertig över Øst-Norge mot slutet av 1200-talet, igångsatte en rad byggaktiviteter, bland annat utvidgades Mariakirken och påbörjades uppförandet av Akershus slott. Då Håkon skulle överta kungakronan 1299 efter brodern Erik Magnussons död, valde han Oslo som kröningsstad. År 1314 centraliserades makten till Oslo, bland annat genom att prästen i Mariakirken utnämndes till Norges rikes kansler, som fick i uppdrag att bevara kungens sigill och vara ordförande i Riksrådet.
Medeltidstaden drabbades av återkommande bränder. Bland annat plundrades staden och brändes ned av hertig Erik av Södermanland 1308. Den ännu inte färdiga fästningen stod emot belägringen, och staden byggdes upp igen på de tidigare tomterna. Under digerdöden minskade invånarantalet med omkring en tredjedel. Under åren med Norge som dansk provins från 1536, i union med Danmark, förlorade staden sin huvudstadsstatus och stagnerade ekonomiskt.
Under den svenska belägringen 1567 satte borgarna själva staden i brand, för att senare bygga upp den igen.
Belägenhet
Medeltidsstaden omfattar ett område som i stort avgränsas av Hovinbekkens tidigare lopp i norr, Alnaelvas tidigare lopp i öster och söder samt i Middelalderparkens vattenspegel i väster. Fransiskanerklostret, som delvis byggts över av Gamlebyen kirke, samt Oslo Hospital, omedelbart öster om Alnaelva, liksom Laurentiuskirken i nordöst och Franciskanklostret på östra sidan av Alnaelva, räknas också till medeltidsstaden. Medeltida bebyggelser i stadens närhet var cisterciensklostret Hovedøya kloster från 1100-talet och Akershus fästning från omkring 1300.
Det trekantiga Oslo torg, som idag ligger under korsningen Bispegata/Oslo gate, var stadens centrum. Torget var Oslos tidigaste marknadsplats, där en årlig vintermarknad hölls till in på 1640-talet. De viktigaste gatorna var Nordre strete, Vestre strete och Bispeallmenningen, vilka alla utgick från torget.
Byggnader i urval
- Hallvardskatedralen – Oslos första domkyrka
- Oslo ladegård – byggnad från 1725, byggd på källarmuren för borgmästaren Christen Mules gård
- Olavsklostret – svartbrödrakloster, norr om Hallvardskirken
- Korskirken – församlingskyrka nära Hallvardskirken
- Mariakirken – kyrka som också var kungligt kapell med eget domkapitel
- Clemenskirken – församlingskyrka mellan Clemensallmenningen och Østre strede
- Nikolaikirken – kyrka väster om Clemenskirken
- Laurentiuskirken – kyrka omedelbart nordöst om stadsbebyggelsen
- Oslo bispegård – biskopsresidens från 1623, byggt på rester av Olovsklostret
- Oslo bispeborg – det ursprungliga biskopsresidenset från 1200- och 1300-talen, varav rester idag finns i källaren till Oslo ladegård
- Kongsgården i Oslo – ruin från 1000-talet
- Franciskanklostret – kloster omedelbart sydost om stadsbebyggelsen
- Nonneseter kloster – benediktinkloster omedelbart norr om stadsbebyggelsen
Kvar idag
Efter Stadsbranden i Oslo 1624 återuppbyggdes staden på en ny plats väster om Björvika och Akerselva, några kilometer västerut. Den nya staden uppkallades samma år efter kungen och gavs namnet Christiania, ett namn den behöll fram till 1925.
Det som var kvar av det gamla Oslo fortsatte under namnet Gamlebyen. Hallvardskatedralen stod kvar i förfall under 1600-talet och revs 1696. Idag återstår, efter det att kyrkan använts som stenbrott för byggandet av Akershus fästning, murrester i Minneparken. Sankt Halvards kyrkogård, som låg söder om kyrkan, byggdes delvis över av ett betongdäck, när Bispegate förlängdes österut på 1880-talet. Redan på 1770-talet hade kyrkogårdens gravstenar avlägsnats för att användas som fyllnadsmaterial vid anläggandet av gatan Grønlandsleiret som en förlängning av den medeltida Nordre strete, idag Oslo gate, norrut till stadsdelen Grønland.
Även Korskyrkan, Mariakirken och Clemenskirken har rivits. De har ruiner i Minneparken och Middelalderparken. Däremot har delar av Olavsklostret bevarats som del av Bispegården.
Bildgalleri
Middelalderparken sedd från Ekeberg
Ruinerna av Clemenskirken
Bispegata med Oslo torg
Detalj från Mariakirkens sydvägg, med NSBs tidigare Lokomotivverkstedet i bakgrunden
Referenser
- Denna artikel är delvis baserad på artikeln Middelaldersbyen på norskspråkiga Wikipedia (bokmål).
- Har vi glemt at Oslo har et Nordens Pompeii? i Aftenposten den 18 april 2014]
Noter
- ^ Tre norske middelalderbyer i 1970-årene: fornminnevern og utgravningsresultater: Hamar, Oslo, Tønsberg - Nasjonalbiblioteket den 22 november, Riksantikvaren, refererad till i artikeln om Middelaldersbyen på norskspråkiga Wikipedia
| |||||||||||||
Media som används på denna webbplats
.jpg)
| No. XLIX. CITY OF CHRISTIANIA. |
|---|
|
This view was taken from a position recommended by the late honourable Bernard Anker, on the side of a mountain called Egeberg, from whence the city of Christiania, and its noble background of mountains, are seen to the greatest advantage, on which account the spot is the pride of the inhabitants, and the admiration of foreigners. At the bottom of the hill on the right, are some remains of the old city of Opsloe, which was burnt in the year 1624. The buildings on the left, are Opsloe Kirke, and a lunatic hospital. A new road winds on to the right, between some good houses and the ancient palace belonging to the bishops of this see, a high gothic building, with red tiles, seen on the right margin of the picture. This edifice was the residence of the kings and princes of Denmark, in their visits to the city. Across the bay, on the gentle declivity of the hills, is situated the new city, denominated Christiania. Its principal object on the left is the ancient garrison, called Aggerhus, with its fortifications and walls, projected on a rocky peninsula, at the extremity of the city ; to the right are observed the red warehouses, wharfs, and ships in the harbour, up to the custom house ; in succession are seen the hospitable quadrangular mansion, and garden of the Ankers ; the cathedral church, the museum, hospitais, schools, prison, &c. &c Situated on a middle hill, is seen the ancient church called Aggers, and at a greater elevation near the margin, is Ulivold, the seat of John Collett, Esq. Numerous villas are interspersed among the high grounds, as far as Bogstad, which is situated at the feet of the distant hills, nearly over the great church. In the vale below Aggers, is the botanic garden, and not far distant from it, is the site of the new Royal University, now erecting, with residences for nineteen professors, and two lecturers. Parallel with the town, is a long slip of land, from the bridge to below the custom house, having the river on one side, and the bay on the other; on it are the extensive timber and deal-yards, covered rope-yards, places for careening ships, great cranes for putting in their masts, &c. &c. The ships proceed to and from sea, under the walls of the garrison, in the deep water. The other part of this spacious bay, between Christiania and Opsloe, is navigable for boats only, being choaked up with the saw-dust perpetually descending into it from the numerous saw-mills up the river, although a machine is continually at work to remove it. The new road from the city on the foreground, winds up over Egeberg, and leads on to Mos, Frederickstad, Swinesund, and Sweden. The approach to Christiania on this side, is over the summit of the mountain, where on emerging from a forest, the traveller obtains his first view of the city, spread out before him in its whole extent, and producing with its beautiful and magnificent scenery, a grand and most picturesque effect. The prospect is pronounced by tourists, to be unequalled in Europe. The supreme governor of Norway, resides in this town, and the high court of justice is held here. Christiania is also the seat of the primate bishop, who with three others, exercises the ecclesiastical jurisdiction of all Norway. The garrison, under the superintendance of a commandant, has its hospital and school. There is another hospital for the town. The trade is often very considerable, and there is an abundant supply of all sorts of game, provisions, and foreign delicacies. The inhabitants are hospitable and friendly ; scarcely a traveller enters it, without receiving invitations from the opulent, to their public tables.
|
Författare/Upphovsman: PaulVIF, Licens: CC BY-SA 3.0
Ruins of the medevial church of Maria, detail
Författare/Upphovsman: PaulVIF, Licens: CC BY-SA 3.0
Ruins of the medevial church of Maria
A map of Oslo around 1600
Författare/Upphovsman: PaulVIF, Licens: CC BY-SA 3.0
Ruins of the medieval Clemens-church in Oslo
Författare/Upphovsman: Sgraff29, Licens: CC BY-SA 4.0
Ruins of St. Clement's Church, Oslo.
Bispegata, Gamlebyen, Oslo
Författare/Upphovsman: J. P. Fagerback, Licens: BSD
Oslo Ladegård located on the corner of Bispegata and Oslo gate in Oslo, Norway.
Författare/Upphovsman: PaulVIF, Licens: CC BY-SA 3.0
Oslo bispegård med rester av Olavsklosteret som kjeller
Författare/Upphovsman: Helge Høifødt, Licens: CC BY-SA 3.0
Middelalderparken, seen fram Ekeberg